En bättre dag

En bättre dag än på länge. En sådan fin dag som innehållit mina nya prickiga Moheda-skor (som fortfarande är alldeles för hårda för att vara sköna men jag vet att de töjer sig om jag bara lyckas använda dem tillräckligt mycket),

äppelblom (vilken dag blir inte bättre av äppelblom?) 

och knappar till koftan.

Jag hittade perfekta knappar i min garnsamling. Varje gång jag kan använda något av det jag redan samlat på mig i stället för att behöva köpa nytt känns som en vinst. Hurra!

Och så har vi haft fint besök i viken. 

Ett ägretthägerpar stannade till en stund.

De gick i strandkanten och sträckte på sina långa halsar då och då.

Tack för att ni kom!

Viken visar en av sina många vackra sidor ikväll, en fin final på en fin dag helt enkelt. 

Det är alldeles stilla.

Försommarljuvligt på alla sätt.

Att bruka sin tid

Om man sitter stilla i ganska många timmar, flera dagar i sträck, hinner man sticka en hel del.

Hålen under ärmarna ska sys samman, framkanter ska stickas, knappar ska sys i och trådar ska fästas men förutom det så har jag gjort en Riddarikofta på en vecka. Garnet är tjockt, Lettlopi, och stickorna ganska grova, 4,5 mm till allt utom muddarna. Det har inte varit med nöje jag hållit mig så stilla i flera dagar, och mycket är det som inte blivit gjort, men jag tycker jag gjort det bästa av tiden, använt den så bra som jag kunnat. Och rosa och grått, det gillar jag!

Plommonblom

Kristi himmelsfärdsdag har varit ljuvlig här vid havet. 

Plommonträdet är översållat av vita blommor, 

solen har värmt oss hela dagen och 

vi har hört göken för tredje dagen i rad.

Jag, som trivs bäst i skuggan, satt en liten stund i solen och stickade på en ny socka. 

Mönstret heter Forever and Always socks och är det tredje och sista mönstret i Danielle Jorges A vintage love story. Cyril och Rita har jag redan stickat.

Alla tre mönstren är jättefina men det här är kanske finast ändå med den slingrande flätan, två olika som blir ett. Dani har verkligen lyckats bra med symboliken i sina mönster.

Det känns fint att ha tankat lite sol idag. I morgon säger prognosen att det ska regna. Det blir bra för då kanske jag kan sticka lite i det tjocka ullgarnet igen.

Allt på en gång

Alldeles nyss vilade jag blicken på en rosa kvällshimmel och intensivt röd azalea.

Vackraste vyn som går rakt in i själen.

Det är så mycket att ta in nu, allt jag vill hinna se och uppleva. Intrycken står på kö.

Bäst att vila lite i skuggan under parasollet.

Trots värmen fortsätter jag sticka i tjock varm ull, och stort blir det, så stort att projektväskan inte räcker till.

Det blir nog bra det här. 

När jag grävde runt i ullådan låg de här sötnosarna på botten. 

De vill bli något tillsammans. Vad har de dock inte sagt.

Medan de funderar tittar jag till azalean en gång till. 

Det gäller ju att titta nu, i morgon ser den kanske inte ut så här längre.

Ute. Och inne.

Ute har det blivit sommar.

 Det är soligt och varmt, ljuvligt på alla sätt och jag ligger mest inne och sover. En väldigt tråkig kombination tycker jag men det är som det är just nu. 

Mandelträdet är nu mera grönt än vitt och 

marken nedanför är översållad av små vita blad. 

Blåvingesjalen fick sig ett dopp, trots att jag funderade på att låta bli att blocka den. 

Den blev förstås mycket finare efter blockning. Nästan allt blir ju det. 

Och titta här, Vinterfjell-koftan är färdig!

Jag är otroligt nöjd med den, den sitter perfekt. Bättre bilder kommer så småningom, när tröttluvan inte sitter så hårt runt mitt lilla huvud. Endera dagen.

Fyraårsdag med bett

Vår söta lilla Luna, som tillsammans med Minerva fyller 4 just idag, hittade årets första huggorm på förmiddagen.

Den bet henne i ansiktet så ena sidan av hennes lilla huvud svullnade upp som en tennisboll. Som tur var kom hon in och jag såg hennes bulliga kind. Det blev en tur till akutveterinären i Läckeby och snabb omvårdnad. Hon har varit väldigt orolig sedan hon kom hem, reagerar på minsta ljud eller rörelse så nu är både hon och hennes matte ganska trötta.

Morris kände direkt att något inte var som det skulle när husse åkte iväg med syrran i bilen. Han höll sig intill mig ända till de kom hem igen.

Katter är allt bra finurliga.

Rastlös som jag var försökte jag samla tankarna på en ny stickning. 

Kanske inte det smartaste att välja tjockt ullgarn en dag när det är 23 grader ute men jag har ändå kommit en bra bit.

Om det inte varit för ormbett så hade dagen varit så fin som en majsöndag kan vara och 

det gick bra att sitta på trappan och sticka i skönaste värme ända fram till solen försvann bakom horisonten. 

Ja så kan en fyraårsdag bli.

Vita klippor

Det går så fort, alldeles snart är mandelträdet överblommat och jag försöker njuta av det varje sekund.

Det är så vackert.

Viken är också vacker. Den förbereder sig för sommar. Det har varit lågvatten hela vintern och idag såg det ut som om Blå Jungfrun blottade sin bas som normalt står under vatten.

Det var förstås bara en illusion men även på en suddig bild tagen med mobilen kan man ana de ljusa klipporna.

En lång stund satt jag på trappan och stickade på en ärm, ett bra sätt att tillbringa en lördagseftermiddag.

Maj är precis som hon ska vara; varm och skön.

Kärlek

Det är kärlek när maken köper nytt godis som han vet gör mig glad.

Lilla My, Snusmumriken, Muminpappan, Mumintrollet, Snorkfröken och Muminmamman. Kan man bli annat än på gott humör? 

Som godis betraktat var de inte särskilt goda men som företeelse var de fantastiska för en fredagstrött muminälskare som jag. Mums!

En stund på den solvarma trappan med radion på och stickningen i knäet var en bra nedvarvning efter jobbet. 

En ärm och två framkanter kvar. Det kan bli en färdig Vinterfjellkofta den här helgen. Eli/Skeindeer har gjort ett toppenmönster, jag kan inte lovorda det nog. Jag brukar alltid få göra massor med anpassningar för att få en kofta med bra passform men här är allt serverat på silverfat och det är bara för mig att följa mönstret och sticka på. Det är toppen! Jag funderar redan på nästa kofta efter det här mönstret och det är ett bra betyg.

Nu!

Det är nu det händer. 

Mandelträdet är alldeles magiskt med miljoner små vita blommor.

Leo vaktar förstås.

De allra första azaleorna har tittat ut och 

vi har ett helt hav av ormöga (inte teveronika som jag först skrev).

Någon dag ska jag också ta schyssta bilder på min ljusblå kofta

men den dagen var inte idag. Det kommer bättre dagar för både mig och koftan, dagar när det är perfekt att ta bilder.

BINGO

Jag är full av knasiga påhitt. Igår hittade jag på ett slags stadsbingo för att komma ut lite. För att få bingo skulle vi

B/ Hitta en fin port

I/ Titta på magnolior

N/ Äta kinamat

G/ Gå in i en affär med fina skrivböcker

O/ Hitta en vacker lampa.

Det tog oss ganska exakt två timmar att få bingo och då dissade vi en och annan port och lampa längs vägen. Inte illa!

 

Det kommer bli fler bingorundor!

Min Vinterfjell växer så det knakar. 

Det är dax att ta på den för att bestämma hur lång den ska bli. En väldigt rolig stickning.

Och roligheter kom i brevlådan igår. 

Två söta kort och finfina stickmarkörer.

De kommer användas på Blåfjell-ärmarna.