Dahlén tänker på ljus

Det är inte bara jag som tänker på ljus!

Micael Dahlén skriver kloka och tänkvärda saker, det har jag vetat länge, och hans krönika i GP igår är som gjord för att passa in i Vi lyser upp november!

Micael skriver att vi människor tenderar att känna oss mer ensamma när det är kallt. Bara några tiondelsgrader gör att vi känner oss mer ensamma.

Micael skriver:

Jag bad tusen människor att dra sig till minnes senaste gången någon sa eller skrev något snällt till dem. Det visade sig att personerna som nyligen hört något upplevde sig lite mindre ensamma, var lite gladare och mådde lite bättre än andra. Effekterna av några få vänliga ord kunde hålla i sig i uppemot en hel vecka.

Jag sammanställde de där orden och slumpade ut i ett experiment där människor fick läsa och föreställa sig att någon sagt eller skrivit orden till dem. Återigen visade det sig att människorna upplevde sig lite mindre ensamma och mådde lite bättre. Dessutom upplevde de att det var varmare i rummet där de befann sig. Inte många grader, men tillräckligt för att det skulle kunna höja deras egen kroppstemperatur med någon tiondels grad. Häftigt, va?

Han fortsätter sitt funderande om hur mycket energi det skulle skapas om vi sa eller skrev vänliga saker till varandra ofta, hur många hus skulle kunnas värmas upp av vänliga ord, hur många frusna människor som skulle värmas. Så, låt oss hjälpas åt! Vänliga ord gör oss de facto båda gladare och varmare. Vi vet det redan men det tål att upprepas.

Det har varit så mysigt att hälsa på hos den utflyttade sonen. Det blev bara drygt ett dygn men det värmde mig verkligen att få träffa honom och krama om honom.  

Igår var vägen dit grå och regnig, i dag var hemvägen solig och ljus, i alla fall första sträckan innan det mörknade. 

Lärkträden brann riktigt i kvällsolen och jag var tvungen att hoppa ur bilen och ta några bilder. 

Träd kan också värma en frusen själ bara genom att stå där och sträcka sina grenar mot himlen. 

Jag försökte få solen att stanna kvar ovanför horisonten men jag lyckades inte den här gången heller. 

Så länge solen var uppe kunde jag sticka men när det inte gick längre kändes vägen extra lång och långsam. 

I morgon hjälps vi åt att värma varandra med vänliga ord, eller hur?

Ljuspunkter

Idag har vi passerat vackra lärkträd och

stannat till vid en fantastisk bok. 

Vi har rundat ett slott och

letat bästa vinkeln. 

Vi har beundrat en bro och 

jämfört storlek med en bänk. 

Vi har sett naturens underverk och 

smakat på konditorns bästa marängbomb. 

Vi har gått, skrattat, ätit och gäspat. Vilka fina ljuspunkter! 

Några varv till har jag stickat på Happy Mood men nu kan jag inte bestämma om jag ska maska av eller göra nästa mönstersektion. Antingen eller. 

Strålande

Ibland byter han namn. Bara så där. Helt utan anledning meddelade han att han vill kallas Snuffe ikväll. Varför vill han inte tala om men han är ett kelmonster. 

Snuffekelmonster. En knasig katt. Jag hoppas snart är vanliga Morris igen. Morriskelmonster.

Det har varit en förträfflig dag. Jag tror de ljusa tankarna ger effekt. På riktigt.

Dagens förträffligheter består av ett ljust och fint paket från AoA.

Tack söta ni!

Förträffligt är det också att några eftersläntare till tomater nu mognat!

De har en fantastisk färg. Frågan är om den sena mognaden påverkar smaken men det ska jag ta reda på.

Intill tomaterna blommade en ensam krasseblomma. 

Ja, om november är på det här sättet, då är det en riktigt strålande månad!

Viken var också fantastisk ikväll. Alldeles stilla.

Jag har verkligen mycket att vara tacksam för!

Och så stickar jag förstås lite. 

Det här är ett spännande projekt som jag hoppas få klart i helgen.

I lampans sken

Torsdagar är bra dagar, särskilt om man fyller dem med bra innehåll.

När jag kom hem idag var det redan alldeles mörkt fastän klockan inte var så mycket. Det första jag gjorde var att tända alla smålampor och även några ljus. Även om jag tycker att mörkret är jobbigt så tycker jag mycket om det milda ljuset från fönster- och bordslampor. Jag tror jag ska köpa en ny lampskärm till någon av lamporna. Det skulle kunna bli en fin tradition med en ny lampskärm i november varje år. 

Traditionen med att äta semlor på fettisdagen verkar däremot vara på väg att rämna ordentligt. Jag har varit till Vimmerby en sväng och på kondiset där har de redan börjat sälja semlor. Varje torsdag-lördag under november kan man festa loss.  

Tidigt men gott.

Jag tror någon gärna hade velat smaka. 

Bästa sällskapet i lampans sken. 

Att lysa inifrån

Jag tänker mycket på ljus för tillfället, olika slags ljus och vad de betyder för oss. Idén att lysa upp november har blivit en möjlighet att fokusera på begreppet ljus och alla aspekter av det.

Min önskan är att jag ska lysa inifrån. Lysa upp min egen väg och förhoppningsvis också andras en liten stund då och då. När jag blundar och tänker att jag har en liten låga inne i bröstet så kan jag inte låta bli att le, ljuset gör något med mig.

Men alla lyser inte, och det finns stunder när min låga flämtar väldigt svagt eller inte alls. Vi vet alla att de finns där, de som är notoriskt negativa, de som olycksbådande kraxar om allt som kommer i deras väg och mer än gärna kraxar om andras val och vägar också. Jag har haft min beskärda del av negativa människor omkring mig, precis som alla andra, och ibland kan jag känna att jag är så trött på gnäll att jag bara vill stänga öronen och sluta mig i mig själv. Det finns människor som jag undviker för att de suger all glädje ur mig med sina negativa tankar och korpsvarta prat. 

En av mina största rädslor är att jag ska bli en så negativ människa att andra undviker mig, eller ännu värre, att jag inte står ut med mig själv. Jag gnäller, jag kan ta ut elände i förskott och jag kan bli galen på småsaker men jag vill se det ljusa, jag vill tro på det goda och glada utan att för den skull förlora verklighetsförankringen. Att hela tiden mata sig själv med negativa budskap är som att misshandla sig själv. När var du snäll mot dig själv senast? När var jag det? Vad tänker jag när jag ser mig i spegeln? Inte alltid så positiva tankar sorgligt nog. 

Jag kommer spontant på flera människor som sprider negativitet omkring sig och jag är inte säker på att de är medvetna om att de gör det. Hur medveten är jag när jag gnäller? Då och då går jag in till någon kollega på jobbet och häver ur mig en hink med gnäll. Själv går jag lättad därifrån men hur mår de när jag hällt mina negativa tankar inne hos dem? Förlåt!

Jag menar inte att man alltid måste vara solstrålen som är överdrivet positiv men behövs verkligen allt det negativa? Det kanske räcker med hälften?

Citaten ovan är från boken Lär dig leva av Mats och Susan Billmark. Det är en bok i raden av självhjälpsböcker och inte den bästa jag läst men den har gett mig en och annan tanke, som t ex de här.

Även om november är avsatt för ljusa tankar så är det bra att se ljuset i förhållande till det mörka, det gör ljuset klarare. 

Glöm inte titta in på Instagram och hashtaggen #ViLyserUppNovember!

Låt ljuset brinna.

En strimma ljus

Ibland kan en enda liten strimma ljus på himlen vara det som lyfter en dimmgrå morgon.

Så var det idag, en liten strimma ljus mitt i allt det grå.

Den där lilla strimman var ändå ett kvitto på att solen skulle ta sig genom molntäcket och när jag kom hem efter jobbet gjorde solen min skugga väldigt lång. 

En kopp ingefärste från Pukka ger lite invärtes ljus. 

Uterummet har bringat mig en del bekymmer idag men snart är alla fönster på plats. Vi ser i alla fall havet därifrån nu och även om inte allt blir riktigt som det var tänkt så blir det nog okej ändå.

En liten stund vid symaskinen är bra för humöret. 

Rosa och rött kan verkligen vara en perfekt kombination.

Lyskraft

Så härligt att vi lyser upp november! Jag tycker redan att det märks att vi hjälps åt att göra årets mörkaste månad mycket ljusare. Titta in på Instagram och hashtaggen #ViLyserUppNovember och bli varm i hjärtat och glad över att det finns så mycket som lyser upp tillvaron.

Mina ljuspunkter idag har varit:

- att glaspartierna till utbygget äntligen kommit fram. Hela var de också! Att det fattas ett par dörrhandtag går att lösa en annan dag.

- att vi har den knasigaste och roligaste katten som man kan önska sig. En stund efter han sökt igenom min kasse med sydda grejer från helgen så sprang han rakt in i glasväggen på bilden ovan. Han såg väldigt förorättad ut och for iväg som en oljad blixt över gräsmattan för att stunden senare smyga fram för att kika lite närmare på det där osynliga som hoppat på honom. Han är en glädje den där katten! Det går inte en dag utan att han får mig att skratta. 

- att Rosa huset är vrålsnabba på att levera tyg. Jag beställde i fredags kl 15 och idag kunde jag hämta ett urhäftigt trikåtyg med fjällrävar på. Vad jag ska sy? Det vet jag inte än men jag kommer på något för tyget bara skriker att det vill bli sytt.

-att solen sken mig i ögonen när jag körde hem från jobbet. Woohoo, så här får november gärna vara!

Nu rundar jag av med en brasa,  

en ny stickning och Vetenskapens värld på SVT. 

Känner ni kraften i Vi lyser upp november? Det gör jag! 

Vi lyser upp november!

Så där ja, nu är novemberutmaningen igång och vi hjälps åt att lysa upp i höstmörkret. Det finns redan flera inlägg på Instagram med hashtaggen #ViLyserUppNovember. Så roligt!

Läs mer om utmaningen i det HÄR inlägget om du inte vet vad det handlar om.

Min dag började alldeles stillsamt och eftersom dimman låg ganska tät så var naturen nästan helt tyst.

På bilrutan låg några eklöv och tillsammans med trädens speglingar i rutan så blev det en vacker installation som fick mig att le och förundras över naturen.

Även idag fortsatte syträffen och jag sydde klart toppen i de mildaste färgerna, nästan som dimma tänker jag.

Tilda-tyger alltsammans utom det rosa tyget med vita prickar i den innersta bården.

Även till det här projektet är kantremsan klar.

Innan det var dax att packa ihop symaskinen och städa ur lokalen så hann jag börja på en löpare. Jag tänker att den kan passa på bordet i vårt blivande uterum.

Undrar vilket som blir klart först, duken eller uterummet?

Ett alldeles utmärkt sätt att lysa upp en novemberdag är att kalasa på kakor!

Oj så många sorter vi hade till avslutningsfikat på syträffen! 

Att bara träffas och sy tillsammans är i sig ett bra sätt att lysa upp tillvaron. Tack och kram till alla quiltare!

En rosa kvällshimmel och ett litet ljus i en blomljusstake får runda av dag ett.

Det har varit en väldigt bra start på den här månaden!