Stöd i livet

Det finns tillfällen när man behöver rejält stöd i livet. Så här mycket stöd till och med.

 Många, många grenar stöttar den stora tunga stenen. Visst är det underbart?!

Den här stenen finns i Sörmland, ganska nära Flodafors, och så här står det intill.

Klicka på bilden (två gånger) så blir den större och förhoppningsvis läsbar.

Undrar om Granhedsborna fortfarande är grymma... Det verkade inte så när vi åkte igenom i alla fall.

Jag skulle behöva en knippe grenar som stöttar mig också ibland!

***

Det har hänt igen!

Nu har det hänt för andra gången!

Första gången blev det så här:

Och nu blev det så här:

 Det söta tyget har jag köpt hos Ingrid  (och på FB)- och Ja, det är ett quilttyg. Igen.

Nu får tygerna i quilthyllan se upp ordentligt, för annars kanske det blir fler klänningar och kjolar framöver... Båda klänningarna är sydda utan mönster, bara med befintliga klänningar i min garderob som inspiration. 

***

Längtan

Är inte hav förknippat med längtan?

 En båt som sakta plöjer genom vattenytan.

 Horisonten som drar blicken till sig.

 Och molnen som sakta glider förbi.

 En segelbåt på väg.

Längtan kan också vara något helt annat, som drömmen om att själva få susa iväg.

Eller att hålla händerna ömt runt en vacker blomma.

Längtan är också drömmen om ett färdigt projekt. Någongång.

Längtan.

Skynda skynda

Att vakna en lördagsmorgon och känna sig stressad är ingen hit, men så var det idag. Jag har, på fyra timmar, sytt ett par grytlappar.

Handsömnaden tar sin lilla tid, hur bråttom man än har.

 Full koncentration krävs. Jag hann inte ens njuta av solrosorna...

En kopp te mellan varven är nödvändigt.

Så där ja!

 Det blir ingen hög timpenning på grytlappar, men nu är de här klara och ska alldeles strax lämnas vidare. 

Ett par till väntar, men hur mycket jag än skyndar mig så hinner jag inte med dem just nu.

Tjingeling!

Sällskap längs vägen

Ibland har jag möjlighet att gå en promenad på lunchen, det är så vacker utsikt från vår lilla slinga.

 Man blir alldeles lugn i själen av en tur mellan himmel, skog och hav.

Igår fick jag oväntat och väldigt nyfiket sällskap där jag gick.

 De lurviga vännerna ville helst gå i mina fotspår innan jag klivit ur dem.

 Visst är de söta trots rynkorna?

En liten lady var extra kärvänlig och ville absolut vara med på bild - tillsammans med mig.

Visst är hon fotogenic? Ibland är det tur att det är kamera i mobilen funderade jag.

Bäääää, svarade Wooly.
För övrigt så funderade jag på att köpa några meter svart trikå för att sy en kjol och ett linne. Tur att jag tittade i mitt tygskåp innan jag rusade iväg till butiken...Jag hittade både svart trikå och en massa andra roliga tyger som jag glömt att jag hade. Var det någon som tänkte något om fårskallar? ;o)

Vissa gubbar går igen

Lars Kagg, född 1 maj 1595 och död 16 nov 1661, var politiker, greve och riksmarskalk med mera. Man kan läsa mycket om honom i Nordisk Familjebok. Denne lille gubbe har namngivit Lars Kagg-skolan som jag gick på för en triljon år sedan eller så - alltså är han liksom bekant men utan att jag vetat något mer om honom.

Häromdagen dök plötsligt hans namn upp igen!

I Floda kyrka.

 Mitt i Sörmland står en oväntat stor och ståtlig kyrka. Greve Kagg ägde en gång i tiden Fjällskäfte, inte långt från Flodafors och han lät bygga kyrkans första orgel. Han skänkte flera stora tavlor till kyrkan, de kan ha varit krigsbyten. Han lät också uppföra ett gravkor, där kvarlevorna från både honom och hans fru Agneta Ribbing lär finnas kvar.

Gravkoret är den ljusa byggnaden till höger, helt olik kyrkan i övrigt och överdrivet dekorerat.

 Det Kaggska gravkoret är en märklig byggnad på många sätt, och Greve Kagg hann aldrig få se det färdigt så länge han levde. På fönstren finns vackra rosor som rostat med åren. De gillade jag.

Inne i gravkoret är det än märkligare. Om det inte vore en kristen svensk kyrka så skulle jag påstå att det är fullt av gudinnor, men de kallas säkert något annat.

Jag har inte hittat exakt vad de representerar, så hjälp mig gärna om du kan genom att skriva en kommentar!

Här kommer massor av bilder, men jag ville ha med dem alla.

Valor - Värde eller Mod 

 Temperanica - Passion eller Tålamod

 Pietas - Hängivenhet eller Plikt

 

 Prudentia - Visdom eller Kunskap

 Vigilanta - Uppmärksamhet

 Fama - Berömmelse

 Magmnimitas - Generositet

 Fortitudo - Styrka

Aeternitas - Evighet

Och så plötsligt - en mansfigur!

Honor - Ära

Jag vet inte vem som gjort alla dessa figurer (det kan vara Carlo Carove), och jag vet inte varför de finns i det Kaggska gravkoret. Är det någon som vet - berätta gärna!

Jag hoppas Greve Kagg har det bra där han är i alla fall. Vi kanske stöter på varandra igen, vem vet?!

Bara för att

Jag köpte garn på Tant Theas bara för att det var så fint.

Jag stickade en sjal bara för att mönstret såg så kul ut.

Jag blockade den för att det var synd att den låg i en hög med andra sjalar och blev skrynklig.

Jag tog några bilder för att visa er.

Så kan det också gå till i min del av världen.

Bit vid bit

Att sy ett lapptäcke och göra en stenbro innehåller samma ingredienser: att passa in bit vid bit. Det är kanske därför som jag är så förtjust i stenbroar!

Just nu går mitt gröna projekt alldeles väldigt långsamt, och det gör det säkert att bygga en bro också.

 Den här vackra pärlan kallas Ede-bron och den är byggd 1790. Tänk - en stenvalvsbro som hållit i mer än 200 år - mäktigt, och välbyggt.

 Vägen över Ede-bron kallas eller kallades maj-stigen och den går mellan Julita och Eskilstuna. Vägen är känd sedan medeltiden.

Tänk så många fötter som tassat eller klampat på den bron...

Mina lapptäcken lär inte finnas kvar, i alla fall inte i så fint skick, efter 200 år, men förhoppningsvis gläder det mottagen några år i alla fall.

Drakspaning

Även om jag är hemma igen så kommer ytterligare ett inlägg från Stockholm. Vi var nämligen vid Rosendals slott och på Rosendals Trädgård och strövade runt och åt en god lunch. Kanske lite i dyraste laget (145:- för kycklingsallad) men som sagt, gott var det.

Läckert med krasseblomman som dekoration.

Det blommade för fullt, trots att det var i slutet på juli, och ringblommor på rad gör mig lite extra glad.

En liten drake höll utkik över trädgården och koll på oss.

Stackarn, han hade det inte lätt!

Förövrigt så har jag börjat blocka sjalar (har en hög som ligger och väntar). Nu är det Andrea´s sjal som är på sträckbänken. Hoppas den blir skön.