Precis som varje vår vill jag stanna tiden en stund.
Nu när allt slår och ut och blommorna är sköra och vackra vill jag vara mitt i det, så länge det går. Det är så flyktigt. Och fantastiskt.
Skyddsänglarna som ville fram i ljuset är här nu.
Precis så som jag föreställer mig dem. De är också flyktiga men närvarande på samma gång.
De känns rätt.
Mitt i våren.
En stor vacker blomma på magnolian sparade rådjuren åt oss.
Alla andra knoppar åt de upp men den här fick vara.
Tack!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar