Det ena paret restgarnssockor blir knasigare än det andra
men det är just det som är charmen med att göra något av restgarner.
När hjärnan inte orkar något annat är det här ändå märkligt tillfredsställande, att sticka slut på nystan efter nystan med små garnstumpar.
Idag har tungsinnet legat som en tjock yllefilt över mig. Jag vaknade med den känslan och den vill inte släppa taget om mig. Migrän till och från i en vecka, stress för allt jag borde men inte kunnat göra, oro för det som väntar och frustration för att inte kunna ta kommando över sin kropp och knopp. Det är skönt att det är söndag, då får det vara som det är.
Snart är det rabarberdax!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar