Tack för det Akademien

Tack vare debaclet i Svenska Akademien så läser jag nu Husmoderns död av Sara Danius.

Det hade jag inga som helst planer på för några veckor sedan men tänk så finurliga ödets vägar kan vara ibland! Jag har inte lagt ifrån mig boken sedan jag plockade den ur bokpaketet som kom med posten för några timmar sedan, och drygt en tredjedel av den 400 sidorna är redan lästa. Med nöje! Boken är en samling korta texter, essäer och artiklar, de flesta publicerade i Dagens Nyheter. Sara skriver att urvalet är gjort utifrån hennes intresseområden: "förhållandet mellan högt och lågt, som Proust och majonnäs; relationen mellan estetik och teknik, modernism och maskin; kvinnliga författarskap och frågor om genus; samt de "mindre" konstarterna, som mode, fotografi och konsthantverk." Jag gillar hennes språk, hur hon målar med både bred och smal pensel, jag gillar de tydliga och också de subtila referenserna, jag fullkomligt älskar hennes analys av Bonniers kokbok i utgåvorna från 1960 till 2010 och vad innehållet i dem säger om tidsandan och kulturen, om makt över liv och död. Det som dock ger en väldigt bitter smak är en rad i hennes tack, allra sist i boken. Hon tackar en rad människor som på ett eller annat sätt bidragit till bokens tillkomst och så "Sist men inte minst: stort tack till Jean Claude Arnault, mannen bakom kulturinstitutionen Forum". Det vilar något olycksbådande över den där meningen, något som, i ljuset av senaste månadernas berättelser, känns unket och faktiskt motbjudande men bortsett från just den raden så är jag ändå glad att läsa Husmoderns död, jag har redan strukit under flera stycken i boken, markerat saker jag vill komma ihåg och återvända till. Så, hade inte de aderton hamnat i konflikt, och en och annan trångsynt gubbe visat sina osympatiska åsikter,  hade våra vägar kanske aldrig korsats; Saras ord och mina tankar. Tack för det Svenska Akademien!

Här började dagen med regn men när jag körde hem från jobbet var det 20 underbara grader ute. April, du är verkligen allt i ett!

Nu har den här trötta människan vinkat godnatt till rådjuren som smyger över tomten i skymningen

och Husmoderns död, som på intet sätt är någon deckare, ska få en stunds uppmärksamhet till i sänglampans sken.