Seriöst!

 Carmellia är klar! 

Mönstret kan köpas på Ravelry och finns både på svenska och engelska.

Jag har gjort den lilla storleken, på stickor 4 mm, och det gick åt mindre än 2 hg 2-trådigt ullgarn. Mitt är från Ullcentrum i finaste färgen.

Mönstret är fint och lätt att följa. Dessutom tycker jag det är vackert. 

En riktigt favoritsjal redan nu!

Det var svårt att ta bilder ute idag, det blåser rejält här.

Havet dånar och ryter.

Jag drog på träningskläder och gick en halvmil när jag kom hem från jobbet. Jag tänker att om jag ser seriös ut så ser min hjärna mina promenader som mer seriösa. 

Och jag behöver gå. Just nu är den osynliga ryggsäcken, som ingen ser och väldigt få förstår, ganska tung. Det känns bra att åtminstone försöka kasta ur några stenar längs vägen.

Eller ner i havet. En eller annan sten där gör ingen skillnad för havet men för mig.

För övrigt så ville kviltaren i mig ha nya påslakan från Hemtex, de med hexagoner på.

Vill jag inte ha dem i sängen blir de fantastiska quiltbaksidor! Smart, tänkte jag och köpte två stycken.

Sand och grus

Sand och grushögar kan vara det bästa som finns. Det tycker i alla fall våra katter som busar och leker i dem mest hela tiden. Det är så roligt att se dem lurpassa på varandra och göra utfall eller för den delen, bara ligga i gruset och ha det gott. Undrar vad det är som gör gruset så lockande för katter? Det är betydeligt mindre lockande för mig när jag måste dammsuga grus i hela huset...

Det har jag gjort idag, städat, städat och städat. Och tvättat. Helt slut sjönk jag ner i hammocken med stickningen i högsta hugg, ja ända till en av kättingarna som håller uppe gungan i hammocken lossnade! Jag hade tur som inte slog mig men rädd blev jag. Och lusten att sitta och sticka i hammocken sjönk dramatiskt. 

Jag gick på promenad i stället och tog fram stickningen när jag satt mig i soffan ikväll i stället. Bäst att vara på säkra sidan. 

Carmellia-sjalen ligger på blockning. Jag kan knappt låta den torka i fred!

Den ser riktigt lovande ut. Den är lika lockande för mig som sandhögarna är för Luna och Morris. Fast det blir mindre att städa efter sjalen!

I morgon

Någonstans finns det någon som tänker på dig. Någonstans finns det någon som väntar. Som längtar. Som vet att du har fullt upp med ditt, som inte förväntar sig något eller kräver din tid. Bara finns. Bara är. 

Jag är trött, trött och låg. Jag trodde jag var förberedd men blev ändå sorgsen. Jag trodde jag skulle orka mer än jag jag gjorde. Det gör jag ofta. Ibland vill jag stanna i tiden, inte låta den gå, bara vara i den. Långsamt. Rädd för tiden som kommer. Den skrämmer. Och är ändå välkommen. 

Så jag låter tiden rinna mellan mina fingrar. Kan inte hindra den. I morgon. I morgon ska jag gå vidare och göra både sånt jag vill och sånt jag tycker att jag måste. I morgon. Inte nu. 

Utan spår

Tänk, molnen är bara droppar av vatten och ändå kan de segla omkring och bilda fantastiska mönster högt där uppe. Mönster som vi kan se ena stunden och nästa är de borta. Utsuddade. Sönderblåsta.

Ullhärvan jag vann i Fattigskogen ligger i en tygkorg jag sydde för många år sedan.

Sakta växer den till en fjäderlätt sjal. Härvan skimrar i grönt och lila. Färgerna skymtar fram då och då, likt molnen så svävar färgen fram över garnet. Den finns bara där som en viskning.

Runt huset vid havet blåser kalla vindar ikväll men vad gör det när färgerna på himlen är som målade i akvarell?

Vi kan ana dem men de är inte beständiga. Precis som molnen försvinner de. Utan spår.

Som vanligt

Så där ja, första arbetsdagen avklarad! Nu är allt som vanligt igen och semestern känns redan avlägsen. Det är verkligen konstigt att tid är så elastisk, ibland hemskt seg och ibland rycker den till så snabbt att man inte hinner med att se den.

Jag har en ganska lång lista med saker jag vill sticka just nu och det är svårt att inte lägga upp tre-fyra nya stickningar direkt men jag försöker hålla mig till ett par stycken. Först på tur står Carmellia. 

I mönstret finns två storlekar och egentligen skulle jag vilja göra den stora men har bara garn till den lilla, alltså blir det den lilla. 

Färgen är perfekt turkos, finare än den någonsin kan bli på bild.

Det är inte bara jag som jobbat idag, Morris har också gjort det.

Vi har äntligen fått bygglov och kommit igång med altanbygget och Morris ser det som sin viktigaste uppgift att klättra i gruset och vakta arbetsområdet i största allmänhet. Han tar sitt jobb på allvar.

Hade han inte varit så upptagen hade han sett de vackra båtarna.

Pop spots-syskon och sista semesterdagen

Sommarens sista semesterdag har jag idag och den började med att jag tillbringade mer än en timme hos tandläkaren. Inte världens roligaste men nu ser jag nästan ljuset i tunneln för den här gången.

Efter en minst sagt stillsam dag tog jag mig samman och gick en halvmil. Det regnade inte och var ett riktigt behagligt promenadväder, en skön tur helt enkelt.

Jag har skördat de första gurkorna också. 

De tog tid på sig och de växer som de vill men åh så goda! Egna gurkor är lyxigaste lyxen.

Förra året fick vi inga äpplen alls men i år ser det riktigt lovande ut. 

Härligt!

När jag inte gjort något särskilt så har jag lyssnat på Jag heter inte Miriam. Läs den! Den är svår stundtals då den handlar om ett liv i koncentrationsläger under andra världskriget, den är närgången i sina beskrivningar av helvetet på jorden men den är så viktig och angelägen. Den belyser de frukansvärda omständigheter som inte bara judar utan även romer och politiska fångar tvingades in i. En riktigt bra bok! Majgull Axelsson måste lagt oceaner av tid på grundarbetet till boken och det måste vara värt allt slit för resultatet är lysande. 

Jag är tagen.

Pop spots-sjalen i 1-trådig ull från Ullcentrum är torr och slät. 

Den är stor. Jättestor. 

Den vägen ca 250 gram och är stickad på stickor 3,5 mm. 100 gr Pastell, 100 gr vitt och ca 50 gram lila. 

Jag har gjort 19 prickränder, en mer än till den största storleken i mönstret och det var ett drygt jobb att göra alla uddarna men den är fin och trots sin skira struktur varm att svepa om sig. 

Ett par bilder på syskonen också. Den ena i 2-trådig ull och den andra i 1-trådig. 

Lika men ändå inte. 

Kattjobb

Till slut blev alla uddspetsarna på den stora Pop spots-sjalen klara. Det gick åt alla lediga stunder och kvällar på sticklägret och när jag kom hem åkte sjalen direkt in i tvättmaskinen. 

Nu är den utsträckt och jag hoppas den hinner torka till i morgon kväll. 

Självklart hade jag hjälp av Luna. 

Våra katter har mycket att göra just nu, när jag inte får blockningshjälp så har de koll på två grushögar som just lagts på vår tomt och

Morris ställde självklart upp när jag packade upp och kollade att kassar och väskor verkligen var tomma. 

Tidigare idag fick jag mysa lite med mamma Smulan. Hon klarar sig bra utan sina ungar och tycker det är skönt att vara ensamkatt viskade hon till mig. Jag viskade tillbaka att jag är glad att få ha hennes ungar. Hon log. 

Mosstickning så klart

Sticklägret är över för den här gången och det känns lite tomt och tyst. Jag vann en härva med underbart entrådigt ullgarn i ett lotteri och stickar några maskor för att behålla lite av känslan från härliga roliga dagar.

 En enkel sjal i mosstickning. Så klart. 

Att längta tillbaka till Fattigskogen är inte svårt. 

Det är en skön plats på många sätt.

 Det här vyerna är långt ifrån det jag ser dagligdags, kanske därför som de känns så viktiga och vackra. 

Laddad med ny energi efter veckans höghöjdsträning på 540 m över havet. Bästa sortens träning som bland annat innehållit många goda skratt, uddar och muddar. Kram till alla stickvänner!

Rosa moln

Det har varit ännu en fantastisk dag i Fattigskogen och jag har sytt muddar av fårskinn. 

Tyget på utsidan har jag nålbundit. 

Det har varit riktigt roligt att lära nya saker!

Jag har haft fullt upp med muddar och uddar men när solen gick ner var jag tvungen att stilla mig lite.

 Makalöst vackert!

Mjölkört, lupiner och rosa moln. Ja, det är så det ser ut och det är så det känns inuti!