Dubbla äpplen och gränsland

Det är inte så ovanligt att vädret skiljer över hav och land. Idag syntes det tydligt, klart över havet och stackmoln över land.

Helt blå himmel över Kalmarsund. 

Ganska gott om moln över Oskarshamn. 

Blomstersängen i hamnen är tämligen vildvuxen nu men blommar än. 

Och hemma hos mig inspirerade grönt och brunt garn till en dubbelkrage med äpplen på. Den kommer att bli varm och skön för garnet, Drops loves you 4, är riktigt tjockt och mysigt. Garnet innehåller 55% alpacka, 40% ull och 5 % lin. Kul med lin i ett ullgarn och det ger en fin effekt och dessutom är garnet billigt - bara 19:- per nystan.

Att våga nytt

I knit-a-longen som Magasin Duett ordnar och som jag är med i så ska mössan läggas upp med "tubular cast on" - "tubuppläggning", något jag inte testat tidigare. Jag kollade in instruktionsvideon på Drops hemsida och testade och Wow vlken bra och elastisk uppläggning det blev!

Det finns många bra instruktionsfilmer på Drops hemsida föresten under fliken Tips och hjälp- både för stickning och virkning.

Jag har kommit en bit på mössan. Jag stickar mycket, men väldigt sällan med flera färger på en gång så det här är nyttig övning för mig. 

Fast mest av allt är jag stolt mamma. Älskade sonen, som oftast står bakom mixerbord eller en elbas, stod bakom mikrofonen på scenen ikväll. 

Härligt duktiga ungdomar och vilken glädje det är i musik!

Rader av hål

De där dagarna när man bara är trött, trött på att vara låg, trött på att ha värk, trött på att vara trött, de är verkligen inte särskilt kul. Hur bra man än egentligen har det, hur mycket man än har att vara tacksam över och hur mycket man än vet att det finns många andra som har det betydligt värre så är det ändå något som trycker till en och håller en i sitt järngrepp. När tårarna trängs innanför ögonlocken och är beredda att rusa fram av minsta ord som berör, för att någon är snäll, för att något är vackert eller helt enkelt för att något är ofattbart tragiskt och hemskt någon annanstans, hos någon annan människa, i någon annans liv.

De där dagarna när man känner sig som gammal ved, slängd i en hög på marken.

Osorterat, ostrukturerat, grått och torrt.

Fast med en enorm skillnad - levande.

De där dagarna.

Efter jobbet orkade jag inte mer än att sova ett par timmar. Det är fortfarande bara lågfart i min kropp men jag tar ett par varv på min polkagrisrandiga mysteriestickning och undrar vad det ska bli av den.

Det kanske är något symboliskt - för trots stora hål i en lång rad och massor av små hål här och där så kanske det blir något helt och vackert av det bara man har tålamod och ger det tid?

Mössa, vantar och kofta

Magasin Duett har just nu en knit-a-long på mönstret Green memories. 

Jag tänkte vara med och för min del blir det en liten övning i flerfärgsstickning vilket inte är min starka sida. Garnet kommer från Magasin Duett och förutom garnet så beställde jag också en bok.

Visst blir man lite extra lycklig av att boken är inslagen i silkespapper! 

Färgskalan är favoritfin.

Från isblått via petrol och turkos till grön och cerise.

Boken är efterlängtad för sedan jag såg Kamilla Svanlund och Clara Falk göra reklam för den så har jag väntat.

Den är jättefin!

Nu är frågan...

- Jobba vidare på höstkoftan, börja på knit-a-long mössan eller lägga upp till ett par vantar?

Eftersom jag är lite restrött så är risken att jag inte gör något av det, men då har jag ju allt roligt kvar att se fram emot!

För mycket är för mycket

Vissa dagar innehåller lite för mycket. Den här dagen är en sådan och eftersom jag är känslig mot "för mycket" så har jag nu värk i hela mig, värk så det är svårt att gå och värk så det är näst intill omöjligt att vara stilla. Ofta så funkar värme och vila bra på sån här värk men att stoppa huvudsurret är svårare. 

Jag är på resa och möten och samtal är det som surrar. Mest bra saker men de surrar likväl och tar plats i det trånga hjärnkontoret. 

Ute regnar det och utsikten från hotellrummet är bedrövlig. Inte någon hög uppiggningsfaktor där inte. 

Alltså bäddar jag in min ömma kropp och virkar lite för något bättre kan jag inte komma på för tillfället. Inte det sämsta föresten. Det är till och med riktigt trivsamt. Tänk vad bra jag har det! 

Tomt och tyst

Det kom ju inte som någon överraskning men nog blev det väldigt tomt och tyst när Skorpan flyttade hem till sin husse och matte igen.

Ingen som vill gå ut. 

Ingen som kryper intill och busar med en.

Ingen som rullar ihop sig till en boll och håller mig sällskap i soffan. 

Nåja, stickningen är i alla fall kvar hemma och den håller mig sällskap i soffan på sitt sätt.

Tur att Skorpan inte bor längre bort än att vi kan träffa henne då och då.

Queen

Om jag bara fick lyssna på en artist/ett band resten av livet skulle det bli Queen, utan tvekan. En sådan fantasi, mångfald, kunskap och brillans är makalöst sällsynt. Queen står för allt - klassisk musik, rock, stämsång och så plötsligt en bit vaggsång eller ett pling från en ringklocka på en cykel, mitt i allt annat. Livsglädje är vad det är.

Freddie Mercurys text till Don´t stop me now passar bra idag.

Tonight I'm gonna have myself a real good time
I feel alive and the world I'll turn it inside out - yeah
And floating around in ecstasy
So don't stop me now don't stop me
'Cause I'm having a good time having a good time

I'm a shooting star leaping through the sky
Like a tiger defying the laws of gravity
I'm a racing car passing by like Lady Godiva
I'm gonna go go go
There's no stopping me

I'm burnin' through the sky yeah
Two hundred degrees
That's why they call me Mister Fahrenheit
I'm trav'ling at the speed of light
I wanna make a supersonic man out of you

Don't stop me now I'm having such a good time
I'm having a ball
Don't stop me now
If you wanna have a good time just give me a call
Don't stop me now ('Cause I'm having a good time)
Don't stop me now (Yes I'm havin' a good time)
I don't want to stop at all 

Ser ni vem som fotobombar min stickning?

Just det - Söta Skorpan, queen of mys och gos.

I morgon flyttar hon hem igen men det har varit helmysigt med fluffigt helgbesök.

Anette och koftan

Min Lace cardigan är klar.

Ganska exakt 300 gram Shetlandsuld gick det åt och jag stickade på stickor 3 mm. Mönstret, som är på engelska, hittade jag i jul/aug-numret av tidningen Yarnwise men det finns också i boken The art of seamless knitting.

Ärmarna är lite längre än i mönstret. 

Jag tycker att spetsmönstret är så fint och jag gillar ärmarna med sitt avvikande mönster. 

Jätte, jättenöjd!

Jag är också glad för den här helgen har jag så fint sticksällskap.

Jag tror Skorpan gillar stickning!

Och ute är det vackert så hjärtat hoppar av glädje i bröstet.

Ni vet ju vad jag brukar säga sådana här dagar:

Ännu en dag i paradiset!

Flera sinnen

Har ni tänkt på vad bra det är att säga vissa saker högt? Att formulera sina irrande tankar för någon annan. Då kan man plötsligt höra sina tankar på ett nytt sätt och kanske kan man förstå det man inte lyckades förstå när tankarna var fast inne i huvudet. Idag har jag förstått saker som snurrat i huvudet i flera veckor bara för att jag hade en tålmodig och klok lyssnare. 

När jag inte har någon som kan lyssna så där aktivit så funkar det att skriva. Skriva, dra streck, koppla samman, sudda ut så ögonen kan hjälpa till att komma med lösningsidéer. Använda flera sinnen. 

Den där brun-röda koftan jag gått och tänkt på ett tag börjar ta form. Framställningen av en kofta är bättre, i alla fall mer produkivt, att ha på stickorna i stället för i huvudet.

Chili-choklad. Mmm! 

Begränsning som inspiration

Prickar, små blommor, rosa och brunt. Ja, det kan väl bara bli bra?

Ett litet pennskrin blev det av ett par tyger från restlådan.

Ibland är det så bra att ha den där lådan med småbitar. Det finns alltid några som passar ihop och till små necessärer och förvaringar behövs inte så mycket. Jag konstaterade att lådan med blixtlås på metervara saknar en del färger, så den behöver fyllas på. Hade jag haft rosa blixtlås hemma så hade jag nog använt det i första hand, men brunt blev nog bättre när allt kommer omkring. 

Begränsad tillgång till material är ofta den bästa inspirationen för mig. Det är på något sätt lättare att ha lite att utgå ifrån än att ha hur mycket som helst även om vi gärna önskar att vi hade tillgång till allt och lite till. 

På tal om begränsad tillgång... 

Den turkosa koftan är klar och det blev inte många meter garn kvar men en sån tur att det räckte!

Lagom att sy fast knapparna med. 

Tror ni jag stickade snabbt på slutet för att få garnet att räcka?

Jodå...

Huka er

I kväll är jag en riktig tröttmössa. Det var jag föresten igår kväll också. Både min turkosa koftstickning och virkningen var med till Växjö men jag plockade inte upp någon av dem ur väskan och i kväll är det precis samma sak. I brist på annat så planerar jag en ny höstkofta! 

Brunt, rött och lite grönt. Jag tror det kan bli fint ihop och känns väldigt höstigt. Nu ska jag bara klura ut hur den ska se ut.

Den här stackars kraken har jag passerat flera gånger både igår och idag.

Nej, jag sa inga taskiga saker när jag gick förbi så det var inte mitt fel att han hukade, kröp och kravlade. Jag tror faktiskt att han lekte kurragömma.

Lekfullhet är livsviktigt fast just i den här figurens fall undrar jag om det är så.

Att återvända för en stund

Jag är i Växjö. För 26 år sedan flyttade jag härifrån efter att ha pluggat här ett par år. Mycket har hänt sedan dess men mycket är också sig likt. Något nytt är det här fantastiska solrosfältet!

Wow!

Trots att det är kväll och mulet så lyser tusentals solar och jag med dem. 

Min gamla skola ser sorgligt grå ut. Den var inte så färgglad på 80-talet heller men mina år där var ganska bra. I alla fall när vi inte hade företagsekonomi och en gubbtjyv till lärare som inte tyckte att tjejer hade på Teknikum att göra. När jag många år senare läste företagsekonomi på högskolan var det som ett helt annat ämne bara för att lärarna inte diskriminerade oss tjejer. 

Vackra domkyrkan kunde jag inte låta bli att besöka på min kvällspromenad. 

Inne i den sjöng några änglar. Det var magiskt. 

Sankt Sigfrid vinkade adjö men jag kommer snart tillbaka. 

Det känns bra att vara här, nästan lite som hemma fast ändå inte. 

Enkla värdefulla saker

Vissa dagar är till för enkla saker, saker som man kan göra utan större ansträngning.

Jag har ägnat dagen åt just det, i huvudsak att läsa och att sy kuddfodral.

Grégoire Delacourt har skrivit Allt jag önskar mig, en bok om vanliga människors önskan att vinna massor av pengar på lotto och vad man planerar att göra om man kunde vältra sig i pengar och strö dem omkring sig. Boken handlar också om vad som kan hända om man faktiskt vinner dem. Joycelyne kammar hem storvinsten, mer än 18 miljoner euro, men hon ger inte upp sin sybehörsbutik och sitt trygga liv utan vidare. 

En lättläst bok, jag började på den i morse och nu är den utläst, som väcker tankar. Hur skulle jag göra om jag vann så mycket och vad skulle hända med min omgivning? Vad är egentligen värt något?

Eftersom vi haft ännu en ljuvlig dag så har jag suttit ute och läst i solen. Det är värt mycket det.

Men som sagt, jag har sytt kuddfodral också. Kuddfodral med dragkedja så att de lätt går att ta av för tvätt. Pressarfoten med en liten skena i mitten fram är suverän för att sy i blixtlås. 

Nu har jag en hög med tre kuddfodral och en liten förvaring som väntar på att lämnas till lilla dot och dotsambon.  

Det fina karttyget är köpt på Åhléns.

I morgon väntar helt nya saker, spännande saker, saker som jag inte gjort tidigare. Pirrigt!