Föraning

I morgon kommer jag skriva ett inlägg om strålande ljus. 

Det här är bara en aptitretare ;o)

Det vackra soluret finns i Linköping.

Jag gillar det!

Oväntad glädje

Tänk vad roligt det är när människor liksom tar tag i saker och gör något kul av livet! För att glädja både sig själva och andra.

Vem skulle inte bli glad av att ha en häst på balkongen?!

Återbruk

Åh vad det känns bra att få återanvända saker!

Vännen M köpte en läcker gardin på loppis och tänkte genast klänning till lilla barnbarnet.

 En riktigt söt bomullsspets prydde gardinen, och den skulle tas tillvara om det gick.

Eftersom vännen M inte syr själv så undrade hon om jag kunde hjälpa till. Kanske jag kan svarade jag...

 Minikreas mönster nr 20002 som jag köpt i Husqvarnabutiken i Vimmerby kom till användning. Jättebra och tydliga mönster, om än på danska.

Och se, det blev en klänning till Ms lilla barnbarn! Med spets!

***

Eget sätt

Bilden är tyvärr inte så bra, men kan ni se hur enen växer?

Stammen ligger längs marken och alla grenarna står rakt upp. 

Jag tänker vikingaskepp. Vad tänker ni?

Regniga dagar

Att sitta i soffhörnet med en kopp te en regnig dag kan vara skönt. Att se hur dropparna slår mot rutan kan vara rofyllt och sövande.

 Och har man en passande quilt så är lyckan nästan total, eller hur?

 Rainy days-toppen som väntar på quiltning.

Men... Idag har det inte regnat utan varit sol och blåsigt, och har jag varit på jobbet en stund. När jag kom hem var jag så trött att jag stupade i soffan och sov två timmar. Det kanske inte låter så märkvärdigt, men för en som har problem att sova så är det underbart att bara somna så där. Och så kan man ju passa på att drömma om regniga dagar. :o)

Mamma Mu, är det du?

En promenad i Hycklinge hage utanför Oskarshamn resulterade i ett intressant möte. 

 Vi mötte Mamma Mu! Först såg hon lite blommig ut i lövskuggan...

 ...men när vi kom närmare så var hon inte det minsta blommig. Bara ko-piöst vacker.

 Hon blängde snällt på oss och muade. Hur vi vet att det var Mamma Mu? Jo, hon hade lilla (nåja) dottern med sig. Jag tror hon heter Gräddnos. Eller kanske Majken.

 De går där i hagen och städar och fejar, tuggar och trampar. Det är deras jobb.

 Maken tyckte att det var vackert och snällt av dem att trampa upp stigarna åt oss, och det tyckte jag med.

Det är fint hos Mamma Mu och Majken!

Om man skulle sy en klänning för en gångs skull?

Jag vet. Jag snöar in på saker, och kan liksom inte stanna efter en. Det kommer nya idéer som trängs i huvudet, och en del tjatar tills jag testar dem på riktigt. Ett jeanstyg har legat i hyllan ett tag, och jeansklänningar kan vara väldigt sköna när det är lite svalare ute, så varför inte sy en? Sagt och gjort!

Jeanstyg fram, rita mönster med fickor, matcha ringningen till randiga Gratituesjalen sy och pressa och så tjata på maken att han ska med ut och ta några bilder.

 Ibland tror jag det skulle vara lättare att klämma på honom det jag sytt och själv fota, för jag har en miljon åsikter om hur bilder ska tas och vad den som fotar ska tänka på. Stackarn...

***

Badsäsongen är över

Klintemåla är en liten idyll norr om Oskarshamn. Jag tog med mig kameran och åkte dit en blåsig och lite gråmulen dag.

 Många av husen trängs intill havet.

 Någon av bryggorna har sett sina bästa dagar, men nu är kanske de vackraste.

Flytbryggorna är uppdragna på land.

Och stängerna till dem likaså. Tänk att rost kan vara så intensivt och färgstarkt!

 Det är fridfullt och kanske tiden går långsammare på vissa ställen? Det känns i alla fall lugnare att andas här än i stan.

Och allt sker i nuet.

Vadå fel?

För ganska länge sedan fick jag en snorkig kommentar om en quilt jag sytt "Ja, ja, så kan man ju också göra när man vill dölja sina fel" som om den personen visste precis hur allt ska vara. Det kryllar av människor som tycker att de vet bäst om ditten och datten, och som slänger fram pekpinnen så fort det går. 

Stackars dem, de har nog inte så mycket kreativitet i sig tänker jag...

När något inte blir helt som man tänkt sig så får man tänka om, och det kan bli både roligt och bra.

Så tänker jag. :o)

När jag skulle göra den här quilten så räknade jag inte rätt och blev av med en massa gula spetsar som försvann i sömsmånen. Naturligtvis skar jag till alla delar innan jag sytt ett enda block. ;o)

Tja, vad gör man? Slänger alltsammans? Gråter över förlorade spetsar och missmatchande delar?

Eller gör man något kul av det?

Jag rekommenderar: Se det som en utmaning! Lek och ha roligt!

Stanna i steget

När man minst anar det så dyker det vackra upp!

 Jag är glad att jag stannade bilen och hoppade ur och tog några bilder på den här åkern, för dagen efter hade bonden jobbat och det fanns inte ett spår av de vackra mönstren.

 Jag önskar jag hade haft en kulle att klättra upp på eller en trappstege i bilen eller nåt, för mönstret var ju förstås häftigare uppifrån. Kan man montera en skylift på bilen? ;o)

Hantverk!

Nya bubbelfickor

Efter att ha sytt en linnetunika till mig själv efter mönster i Ottobre 5/2011, så har jag sytt en till en kär vän också. Jag hoppas den kommer passa henne!

 Färgen är mer vinröd än det ser ut på bilderna, en riktig bli-glad-färg!

 Broderierna är från Emblibrary. Enkla och effektfulla.

 Lite fram och lite bak. :o)

Vad snygga vi ska bli tillsammans! :o)

Kan någon förklara?

Är det någon som kan förklara vad det här är?

Är det någon slags variant av en sån här? 

Och vad är vitsen med att placera stenar på detta märkliga sätt?

De övre stenarna står mellan Ishult och Vimmerby i Småland, mitt ute i skogen vid ett vägskäl, och den nedre finns i Albrunna på Öland, mitt ute på en åker. Jag har svårt att tro att det är någon slags gravstenar, men de kan ju vara det. Någon stenresningsexpert bland er läsare?

En liten favorit

Jag har en ny favorit!

En pressarfot för att sy fast dolda blixtlås.

My oh my, så snyggt det blir!!!

Jag är alldeles lyrisk så här på onsdagen. :o)
Den här lilla krabaten är orsaken.

 Det finns en jättebra instruktion på Husqvarnas hemsida. Klicka på Sewing technics och sen Zippers och slutligen Invisible zipper. Kanon!

Undrar om jag inte har något mer som behöver dolda blixtlås....

Vi vänder blad

En liten sväng med kameran i högsta hugg passar en solig dag som denna.

Fokus idag blev, kanske inte så oväntat, löv.

Ett varv då och då

Sakta, sakta växer Peasy-koftan. 

Det är ca 10 cm kvar i nederkanten, och så ska framkanter plockas upp och stickas, och jag tror att jag behöver förlänga ärmarna något. Det är en bra höstfärg på koftan, så det är läge att göra den klar snart.