Ljudböcker - vilken bra grej det är!
Ibland när jag nyligen haft migrän är min synskärpa ganska dålig och att läsa eller se på tv är jobbigt men att lyssna, det går bra. Jag har gett mig i kast med Agnes Lidbecks triptyk, Finna sig, Förlåten och Gå förlorad. Jag har värjt mig lite för de här böckerna, den första kom 2017, för jag trott att de liksom skulle göra ont att läsa dem. När jag hört intervjuer med Agnes så låter hon så arg, så bestämd och kategorisk men hon skriver inte argt. Bestämt och ganska kategoriskt skriver hon, rakt på, utan omsvep liksom. Hon har en spännande berättarstil, en som jag inte kan komma på att någon annan har.
I den första boken, Finna sig, skriver Agnes om kvinnoroller, som mamma, hustru/älskarinna och som vårdarinna. Inledningsvis har huvudpersonen, Anna, en ganska tydlig kontur men den suddas ut mer och mer ju längre i Annas liv vi får följa med. Jag kan absolut känna igen mig i mammarollen som den beskrivs, så mycket att göra, så mycket omsorg om sina barn, allt ska klaffa och hinnas med men sedan tappar jag på något sätt kontakten med Anna och hon slinker undan för mig för att så småningom bara bli en suddig massa. Jag sträcklyssnade och det är ändå ett riktigt gott betyg på en bok.
Den andra delen, som kom 2018, handlar om systrarna Ellen och Maria och deras minnen och relationer som kommer upp till ytan när de tömmer sin nyligen bortgångne fars hus där de tillbringat alla sina somrar under uppväxten. De är väldigt olika, växte ifrån varandra tidigt, redan innan deras äldre bror dog. En är rik, jobbar mycket och reser över hela världen men är ensam och bär på skuld och skam. Den andra är ensamstående mamma, utan pengar, utan utbildning, utan självkänsla och hon söker hela tiden bekräftelse. Språket och stilen är lik första boken men i den här händer det betydligt mer, minnen, nutid, parallella skeenden, flera personer, så den är också olik. En helt egen berättelse, både lätt och svår att känna igen sig i, både lätt och svår att bearbeta.
Nu har jag precis börjat på tredje och sista boken, Gå förlorad. Agnes själv sa i en intervju i Lundströms bokradio på P1 att den här boken var svårast för henne att skriva, att hon inte visste om hon skulle klara av det. I den här boken är huvudpersonen en man, Anders, och efter bara några kaptiel förstår man att hans äktenskap inte är särskilt bra, att han är neurotiskt rädd för att något ska hända dottern och att han vuxit upp utan närvarande pappa. Det ska bli spännande att se var den här boken tar vägen. Alla tre böckerna är helt fristående men det finns små subtila övergångar mellan dem, som att Annas älskare, i första boken, gnuggar fötterna mot varandra precis som Ellen och Marias pappa i den andra. I Ellens säng ligger en kväll fullt av slöa och döda getingar och hon vet inte hur hon ska döda dem och få bort dem och Anders har, i tredje boken, en dröm, eller kanske ett minne, av en man som kan slå ihjäl getingar med händerna. Det kanske är en slump att händelser binds samman men jag tror inte det. De betyder något, åtminstone för Agnes.
En annan fördel med ljudböcker är förstås att mina händer kan sticka samtidigt som huvudet är fullt av ord.
Den här läckerbiten är ren nöjesstickning. Mönstret heter
Skumring (Nightfall på engelska) och det är gjort av Eli/Skeindeer knits. Mönstret finns på norska och engelska och jag stickar i Rauma finull.
Visst är den fin?
