Feathering the nest

Dani, med podden Little Bobbins knits, fick under förra året en liten baby och det inspirerade henne att reda sitt bo. Kanske bokstavligt men framförallt designmässigt, resultatet blev sockmönstret Feathering the nest.

Ett riktigt sött sockmönster där man lätt kan föreställa sig små grenar som byggs till ett bo. 

Mina sockor är stickade i mjukt handfärgat garn från A Homespun house, i färgen Saturday morning, och en liten rest nougatfärgat garn som fanns i restgarnskorgen. 

Merino/nylon ger mjuka och samtidigt hållbara sockor. 

Årets andra par sockor. Det kommer blir några till, det är jag ganska säker på. 

En sockstickning i handen lugnar kroppen och själen, i alla fall min kropp och min själ och det är jag glad för.

Som en påse godis

Om man ser bilderna i det här inlägget skulle man kunna tro att jag haft en toppenmåndag.

Det har jag inte, den har varit full av stress, värk och oro men om man bortser från det 

så har det varit en dag mitt i livet med en osedvanligt vacker morgon, med gott fika och 

med en lugn kväll i soffhörnet. Inte så tokigt ändå. Tänk att det alltid finns något bra och fint att fokusera på. Som en påse smågodis, något surt, något salt, något segt och något sött. Visst är det godare om det är lite av varje och inte bara en enda sort i påsen?

Tidskomplexitet

I november 2017 var min Cockatoo Brae-kofta klar.

Nu har den fått nya smalare och längre ärmar. Inte en dag för tidigt! Tänk att vissa saker ska ta så lång tid.

På tal om tid, den här helgen har gått alldeles för fort. 

Idag hann jag bara vakna, umgås lite med syster, systerdotter och hennes man och sen var dagen nästan slut! Tänk att vissa saker går så fort!

Alltid rätt

En del lördagar är extra bra,

som när man får vara med och fira en nybliven tonåring och äta supergod tårta från Lökebo gårdsbageri och får man dessutom hänga med sköna bönor som 

Lily och  

Flisan och deras mattar och hussar, ja då är det en extrasuperbra toppenlördag! 

Kalasandet medförde några sticktimmar i bil också, och det är ju alltid rätt.

Vinterpalett

Vilken vacker morgon vi hade idag!

Vinterns bleka färger  

är så vackra och mjuka. 

Senare på dagen blev det flera plusgrader och snön är nästan borta men 

i morse var det fantastiskt fint.

Jag är fortfarande lite ur slag och gör inte så mycket. Just nu stickar jag och repar upp allt en stund senare. Så är det ibland och det är okej.

Min vaktstyrka

- Matte, jag vaktar dina nytvättade strumpor.

- Är det något fel med det eftersom du fnissar åt mig?

Nej söta Morris, det är så snällt av dig, för tänk om stora stygga strumptjuven kommer just ikväll, då har hen inte en chans!

Kalla tår

Årets första färdiga projekt blev sockorna ni sett tidigare.

De är stickade i en handfärgad sockblank i blekt syrenlila och ljusblått och sockorna är inte riktigt lika men fina ändå. 

Mönstret är ungefär som Hermione´s everyday socks, ett gratismönster på Ravelry, men eftersom jag stickade ur minnet har de lite egna inslag. 

Inga förargliga hål vid hälkilen i alla fall.

Det ser nästan ut som om sockorna är lite frusna om tårna, eller hur? 

När jag vaknade idag var världen grå, lite senare på dagen var den vit. 

Just nu är den mest blöt. Undar hur den kommer vara i morgon?

Man kan säkert bli kall om tårna i alla fall.

Hurra!

Denna soliga januarilördag har jag sytt knappar i en kofta, 

en kofta som precis är klar och ligger på tork. 

Jag ska skriva mer om den en annan dag men just nu är jag glad för att garnet räckte.

Det här är allt som finns kvar av bottenfärgen. Bra kalkylerat eller en väldig tur, beroende på hur man ser det.

Resten av dagen har vi firat lilla dot-sambon som nyligen fyllt år. 

Vi bjöds på tårta och

mjukt och fint sällskap.

Medan alla andra spelade Risk så 

försökte jag sticka några varv med en hund som ville vara nära.

En toppendag!

Skrutt

Läget är fortfarande skruttigt här. Min kropp tar i av alla krafter när den anser att jag måste ta det lugnt. Okej okej, jag lyssnar och vilar (om än motvilligt). 

Sockstickar lite i alla fall. 

Inte så tokigt ändå. 

Lågfart, just nu den bästa farten

Det är lågfart i huset vid havet just nu.

Vi är bara lite trötta 

och gömmer oss under varsin filt (eller julgransmatta), 

sikten är lite dålig men 

ha förtröstan, snart är vi fulla av energi igen!

Nix

- Nix Matte, 

tyget du letar efter är inte här. 

- Jag är helt säker.

Luna, bästa spanaren!

Isblankt

Efter en halv dags regnande är det mesta blött. Det får mig att tänka på hur otroligt torrt det var för bara några månader sedan. 

Trots att det varit tunga moln idag så var det inte riktigt mörkt förrän strax innan kl 16. Det blir ljusare nu och det märks.  

Eskilstuna var vackert, trots regn och mörker, när vi var på blixtvisit några timmar.

Nu blir det ärmstickning resten av kvällen.

Stickcafé

Målet för dagen var stickcafé på Ateljé Norrgården i Granhammar, sånt som jag aldrig kan delta i vanliga arbetsveckor men en ledig dag som denna passade det perfekt. 

Vi har stickat, pratat och fikat. Så klart. 

Jag hade inga planer på att lägga upp en ny stickning men när man är på stickcafé kan vad som helst hända. 

Ooops!

Vardag

Nu är det vardag igen, fast också mellandag och jag gissar att det är fler än jag som har lite svårt att hålla koll på vilken veckodag det är. Vi håller oss kvar i helgkänslan så länge det går. Jag är ledig några dagar till och årets första stickning blir ett par sockor. 

Vi har haft rejält blåsigt och högvatten i viken. 

Hoppas bryggan håller!

Inventering

Hej 2019! Så du är här nu?

Du kom inte en dag för tidigt! Alldeles lagom dök du upp. 

Som sig bör så här vid nyår så har jag inventerat. Inventerat mina pågående projekt. Några har hamnat i soppåsen, några har repats upp och garn och tyg lagts tillbaka i sina skåp och några ska jag försöka få färdigt. 

Den fina lådan maken gjort till mig är för första gången på länge inte överfull med projektpåsar och det känns skönt. Här finns nu en kofta som ska få nya smalare ärmar, en sjal till en kär vän, två koftor varav den ena inte är påbörjad och den andra bara är just det och ett virkprojekt med afrikanska blommor som kanske ska bli en filt, kanske något annat. I soffhörnet har jag ytterligare en stickning och det är kofta som saknar ärmar och en bit på kroppen.

Så 2019, 

nu tar vi och gör det här året magiskt bra, eller hur?