Winter Rose

Vinterrosorna är torra och klara för att användas.

Garnet är från Norah George Yarns, merino/nylon i färgen Centaur.

Mönstret Winter Rose av Helen Stewart var roligt och lättstickat och den här gången har jag blockat sockorna på mina nya sockblockare från Limmo Design.  

De är helt perfekta i storlek till mina sockor som är ca 38/39, de sträcker ut mönstret och maskorna precis lagom mycket. Jag har stickat över 64 maskor på stickor 2.25 mm, storlek medium i mönstret.

Från fuktiga igår kväll till torra och släta idag. 

Det är ganska höga skaft på sockorna så de går precis till kanten på blockarna. 

Mönstret är så fint 

men det är nästan omöjligt att återge den riktiga färgen på garnet. Svårt ljus i snögloppet.

Urrigt

En söndagsbubbla, det är vad jag befinner mig i idag. Det är grått, ganska kallt och jag mår lite urrigt så söndagsbubblan kändes som ett bra alternativ.

OS-sändningar på tv, en kopp te på bordet, ett tänt ljus och sockstickning kan vara den näst intill ultimata kombinationen i en sådan bubbla. Jag hade tänkt göra saker som passar bra att göra när det är dagsljus men eftersom dagsljuset varit så klent, tja, de där grejerna finns kvar till en annan dag. 

Winter Rose heter sockmönstret, det ingår i en kollektion om sex mönster varav det här är det första som släppts. Helen Stewart heter designern och resterande mönster släpps under året.

Urrig förresten, det betyder ungefär okammad och rufsig i håret, eller, om man är en fågel, att man ruggar och därför ser tufsig och ovårdad ut. Typ precis så som jag känner mig.

Se, töcknet de silvergrå vingar
slår ut över lundarnas sal,
och lyktgubbar dansa i ringar
vid prasslet från kärrängens al.
Ur skrevorna uvarna ropa,
och stormarna tjutande sopa
de virvlande löv ned i dal.

Hopkrupen i grantoppen sitter
den urriga korp i sitt bo,.
Ur sömnen han stundom uppspritter
vid ulvarnas tjut uppå mo.
Djupt humlan sig borrat i backen,
skogsmyran sig gömt uti stacken
och ödlan i sophögens sko.

Ur Höstvisa av Carl Fredric Dahlgren 1791-1844 (han har också skrivit texten till fina Våren är kommen)

I min fantasi bor en tant och en katt och elva små troll

En helt ledig dag, vad gör man av den?

-Nemas problemas, hälsar Morris, man bara är!

Så jag har bara varit, mestadels under en hund eller två och

jag har stickat fler varv på en socka än vad jag brukar göra, bara för att jag inte hade så bra koll på vad jag gjorde, men de verkar passa ändå. Vilken tur för repa upp en tå och lite till känns så onödigt och trist.

Vi bor en bit utanför stan, utan gatlyktor och ljus från andra hus. Jag har löst det genom att skaffa flera ljushus, ett superbra alternativ.

De står där och det varma skenet från fönstren kan man kika in i och fantisera om vilka som bor där, vad de gör och om de har katt, eller kanske fiskar. Fantasi, det har jag. Det är en superkraft, helt perfekt att ta till de dagar man bara är! Och alla andra dagar också.

Sockersockor

Ett hundra grams-nystan av sockgarn räcker till två par sockor i damstorlek om mudd, häl och tå stickas i ett annat garn så mina Regiasockor i garnfärgen Zuckerstange (sockertopp) har fått sällskap.

De nya fick mudd, häl och tå i turkost.

Jag tycker de blev vintrigt fina i färgen.

Vintrigt fint är det ute också.

Sockväder, sött som socker.

Va? Inget kattnäste?!

Några timmar med tyg, sax och symaskin var vad som behövdes för att sy ett  bäbisnäste. 

Ugglor eller blått inåt, bara att välja.

Morris förstår inte varför det inte är hans så han har barrikaderat strykbrädan i ren protest. Får inte han ett eget näste så får inte jag stryka och därmed inte sy, så enkelt är det.

Han vägrar dessutom prata med mig...

Ute är det ett par plusgrader och den tunna isen i viken är redan murken och svampig. 

Det är bra tycker jag, kanske håller sig katterna torra och låter bli att vinterbada om isen alldeles uppenbart inte bär. Hoppas kan man ju alltid. 

Jag hade tänkt att åtminstone klippa till delarna till nästa projekt men, nej, det får bli sockstickning en stund. Strykbrädan är ju upptagen.

Garnet är i färger jag vanligtvis inte väljer men just det här nystanet är jag förtjust i. Lite grönt, lite malva, lite aubergine. Det känns som en försiktig vårblandning. Det blir fint.

Planer, planer, planer

Jag förbereder kommande syprojekt och hoppas på gott om sylust och syenergi de kommande dagarna.

Det blir djur för hela slanten, ugglor och 

får i diverse olika utföranden. 

När man har så fina tyger så måste man damma av symaskinen! 

Bääää!

Vädret inbjuder till sömnad,  

fantastiskt bra!

Stora mjuka

Soliga härliga vinterdagar, precis vad som behövs när så stor del av dygnet är mörk.

Jag jobbar vidare på vintertröjan, den stora mjuka i alpacka och mohair.

Det är bara ett par centimeter kvar på kroppen innan det är dax för en kort resår.

Mönstret heter All the love och tröjan ska vara riktigt rymlig, ca 40-50 cm i rörelsevidd. 

Ärmarna ska vara ganska tighta så jag hoppas de går fort att sticka.

Det är fint nu.

Totoro

Lagom till vinterns hittills snöigaste dag är Totoro-vantarna färdiga. 

Mönstret heter Norweigan Totoro mittens, ett gratismönster på Ravelry. 

Mina vantar är stickade i Ullcentrums 3-trådiga ull på stickor 3.5 mm och de är lagom tjocka och varma. 

När jag skulle ta några bilder kom genast en assistent framrusande. Våra katter är alltid så hjälpsamma

och vem bryr sig om att det kommer snö på vantarna?

Vi har haft en härlig dag i snön hälsar Minerva och 

Morris, våra snökatter.

Snabba omslag

I morse vaknade vi mitt i vintersagan

och katterna var överlyckliga och busade i snön men 

plötsligt föll snön av träden, himlen blev mörk och havet ursinnigt.

Dramatik i huset vid havet! Vi följer vädret med spänning.

Fast inomhus är det ganska lugnt och stillsamt. Den planerade helgaktiviteten är framflyttad så jag har roat mig med att städa kylskåp och sticka klart vantar. 

Garnet räckte så de söta Totoro-vantarna blev likadana. Mönstret finns gratis på Ravelry.

Innan det är dax att sova tar jag några varv på randiga sockor.

Undrar vad det blir för väder i morgon... 

Ja, Luna undrar också.

Vintervågor

Och så fick vi lite vinter.

Jag tycker om när världen blir vit. Min själ blir lugn av en enfärgad värld i vitt. 

Det är inte så många centimeter med snö här hos oss men alla träd och buskar har fått vita ärmar. 

Jag tycker mycket om burspråket, när man tittar ut genom fönstren är det lätt att föreställa sig att man ser in i en saga, en annan värld. Det är fint. 

Viken, inramad av den runda tallen med sned stam och den spetsiga tallen på andra sidan gör sig bra i vilket väder som helst.

Inne i stugvärmen stickar jag vågor.

Jag köpte ett garnpaket från Anna på Dandelion yarns till sjalen Aranami i oktober 2016. Det kom upp till ytan när jag letade efter en stickning härom dagen och nu var det dax att lägga upp. 

Aranami är japanska och betyder ungefär stormigt hav eller vresiga vågor. Det passar bra när man bor vid havet och både älskar och räds det.

Skörhet

Läget är inte riktigt under kontroll just nu. Jag anstränger mig mer än jag kanske orkar i hopp om att orka mer snart. Tja, så där måste livet också vara. 

Jag kommer mig inte för att slänga de vissna tulpanerna. De är ju så vackra i sin skörhet. 

De får stå till i morgon, då är det ju fredag och förhoppningsvis en ny bukett på bordet.

Jag har storslagna planer på vad jag ska sy och sticka men just nu är de små sakerna allra bäst.

Ett par sockor så klart och  

helt oplanerat fick jag för mig att lägga upp till ett par Totoro-vantar. Jag stickar dem av restgarner så kanske blir högervanten inte riktigt som vänster. Sånt kan hända. 

Det stora snöovädret i stora delar av landet når inte till oss. Det har varit soligt och flera plusgrader idag igen. Inte det sämsta!