När andra bestämmer

Att det är de som tar plats som blir lyssnade på blir så löjligt tydligt ibland. Ju högre de pratar, desto mer säkra är de på att de har rätt att bestämma över andra.

Ju mer den som pratar pratar, desto mindre tid finns det att lyssna på den som inte hörs så tydligt. Varför ta hänsyn till någon som ingenting säger liksom? 

Tänk om det är där som de viktigaste insikterna och idéerna finns? Tänk om. Det är inte så att jag är en tyst person, tvärt om så kan jag i vissa sammanhang ha svårt att hålla inne med vad jag tycker, men jag tycker att det måste finnas plats även för de som inte genast höjer sin röst. Alla kan ha något intressant att säga, ibland måste man bara våga lyssna lite längre.

Jag är lite trött och lite usken, sopbilen tömde inte vår soptunna idag och Postnord lade annan persons post i vår låda för fjärde gången på ett par månader. Det är ett besvär att ha en full soptunna i två veckor till och det är ett besvär att behöva bära tillbaka andras post till en gul låda och jag kan inte låta bli att fundera på var vår post tar vägen... Motigt lite här och lite där med andra ord. 

Jag tror det är bra, det stimulerar kreativiteten på något sätt. Jag vet bara inte hur. Fast det fick mig ju åtminstone att rita lite.

St Mungo´s

Sista paret i sockmönsterserien Magical maladies av KnottyGnome Craft är färdigstickade.

Det här paret heter St Mungo´s. St Mungo´s är Harry Pottervärldens sjukhus för magiska sjukdomar och skador så det var helt perfekt att få det som sista mönster. 

Mina sockor är stickade i sockgarn från A Homespun House och färgen heter Hagrid´s hut. Den gula hälen är stickad av Manduzanagarn. 

Det här har varit roliga sockmönster, alla påminner om varandra men de har ändå tydliga skillnader. Först ut var Spattergroit, sedan kom Dragon Pox, tredje var Loser´s lurgy och slutligen alltså dessa. 

Jag är riktigt förtjust i garnet. Perfekta höstsockor. 

Nu kan jag tassa omkring i fina sockor varje dag ända till nästa barfotesäsong.

Ett råd

Vid minsta tveksamhet:

Läs sagor!

Det är vi helt överens om, Luna och jag. 

Tjillevipp!

Idag har vi haft finbesök av de två fluffbollarna och deras husse och matte.

En liten liten stund var jag inbäddad i fluff. 

Mysigast i världen.

Vi fick ett berg av trattisar också. Tack snälla! ❤

Några varv har det blivit på en socka och kanske gör jag några till innan det är dax att släcka lampan.

I ett tjillevipp var den här helgen slut!

Långsam start

Hej lördag! Du har varit bra.

Sovmorgon och långsam start på dagen, ingen feber och lust att sy. Kan det bli bättre?

De två trikåklänningar som legat tillklippta ett tag har blivit ihopsydda. Halsringningar och fållar återstår men de sparar jag till en annan dag. Det gråvita tyget är från finska Paapii och

det blåsvarta tyget är från finska Shalmiak. Det finns många bra finska tygdesigners och kvaliteten är jättebra på de här två märkena.

Under min långsamma start på dagen stickade jag klart Familiar och blockade den med en gång.

Nu luktar det blöt ull i sommarrummet men vad gör det?

Nu är frågan, ska jag spinna lite eller sticka några varv på en socka? Vilket passar bäst till en Harry Potter-film? Det börjar snart en på kanal 7 nämligen...

Förtrogna

Sjätte och sista delen i The shawl society II kom igår. Mönstret heter Familiar shawl vilket jag fritt skulle översätta till De förtrognas sjal. I bakgrundstexten till sjalen skriver Helen Stewart om djur som ens förtrogna vänner, de som ser och förstår mer än vi kanske förväntar oss.

Det är tjockt garn och grova stickor, något som jag väldigt sällan använder. Det känns lite klumpigt i händerna men det går fort att sticka, hela sjalen består bara av 81 varv. 

Mönstret är böljande och jag stickar förstås i en färg som ligger mig varmt om hjärtat. 

Varm är också min kropp, fick hastigt och lustigt lite värk och feber ikväll. Jag hoppas att det bara är en kroppslig reaktion på ansträngning och att det är bättre i morgon.

Mina förtrogna är också ganska utslagna ikväll. 

En tur runt vardagsrummet visar en röd katt på fotpallen,  

en grå katt i sin vanliga soffskarv och 

en svart katt i andra soffan.

En helt vanlig fredagskväll i huset vid havet med tre trygga förtrogna som sover gott.

Invecklat

Att känna av gnissel mellan andra människor har sina sidor, det är alltid olustigt på något sätt även om man själv inte är berörd eller inblandad. Det finns säkert de som är oberörda av andras gnissel men vi är många som blir lite energidränerade av det. Eller mycket, allt beror ju på omständigheterna och hur nära och viktiga de där andra personerna är. Knak och skav och gnissel kommer alltid att finnas, har alltid funnits, kanhända att det behövs för att kalibrera våra inre kompasser. Vad vet jag, jag är bara en liten människa som lever just här och nu och varken kan överblicka allt bakåt eller allt framåt men känna och fundera, det kan jag. Jag tror det är bra att känna och fundera, jag tror att det utvecklar oss. Och invecklar oss lite också förstås. Fram och bak, upp och ned, hit och dit. Ja ja, så är det med gnissel och sånt.

Idag har jag varit Tröttluvan mest hela dagen. Vi har ju många roller vi ska spela och sedan en ganska lång tid tillbaka brukar Tröttluverollen ofta tilldelas mig. Jag skulle vilja spela hoppiga prinsessan, glada grodan, trygga björnmamman, kreativa kotten och flitiga myran men så kommer jag på att de rollerna har jag ju också på mitt CV. Schysst! När jag tänker efter har jag en gedigen rollista och längre ska den bli.

Tillbaka till Tröttluvan. Hon stickar som vanligt sockor. 

Fina höstbrungrönblålila sockor med guldgula hälar. Det blir finfint. 

Hösten är allt bra fin. 

Titta bara, alldeles höstbrungrönblålila!

Från tuss till härva

Det blir spinnrelaterad även idag, det gäller att passa på medan lusten att spinna finns resonerar jag.

I lördags köpte jag 63 gram gammelrosamelerad ull av en tjej som höll på att sälja alla sina spinnsaker. Jag vet inte vad det är för sorts ull, kanske corriedale. 

Jag delade det på hälften och spann två spolar entrådigt som 

sedan tvinnades till 2-trådigt.

Garnet är härvat och 

det är helt klart mitt jämnaste garn hittills. 

Jag har inte räknat hur många meter det blev men det spelar inte så stor roll. Det skulle definitivt kunna bli en mössa eller ett par vantar. I morgon ska jag skölja upp garnet och sedan är det klart att använda. Visst är det häftigt ändå, att kunna omvandla ulltussar till användbart garn!

Spinnare emellan

Jag har en personlig spinninstruktör. Luna.

Hon är också behjälplig när det ska tvinnas. Eller möjligen bestjälplig.

Tvinnat har det blivit i alla fall. 

100 gram mintgrön corriedaleull har blivit 2-trådigt garn. 

Jag spann och tvinnade en liten tuss som var kvar från mitt allra första försök att spinna.

Även om jag har långt kvar till fullfjädrad spinnare så syns utvecklingen tydligt. Den övre härvan är min allra första och den under är gjord idag. Man kan knappt tro att det är ull från samma fläta. Jag minns inte vad det är för ull men den är färgad av Manduzana.

Jag tvinnade också den vinröda ullen jag spann klart i lördags för jag tror inte jag har mer i den färgen. Jag hittar den inte och skulle den dyka upp så får det bli en egen härva.

50 gram merino/silke. Vi var inte riktigt sams vid tvinningen, det finns många skönhetsfläckar på det här garnet. Kanske beror det på att det första jag spann har stått ganska länge på spolen och möjligen har tvisten gått ur för mycket. 

Spinninstruktören är i alla fall nöjd.

Om sjalvärme och egensinniga svampar

Höst och ull. De hör ihop och det kommer de alltid göra.

När jag var på vävmässan i Växjö köpte jag tre härvor ull från Ullcentrum på Öland, en nougatbrun, en mörkrosa och en ljusrosa. De gifte sig med en härva angora/lammull från Nordisk angora i vitt. 

Och som de gifte sig! Ett mycket lyckad kombination enligt min mening. 

Mönstret heter Brush creek shawl och designern heter Carina Spencer. Originalet är gjort för tre färger utan smala ränder i kontrastfärg men jag tyckte mönstret var som gjort för ränder. 

Jag tycker mig se ugglor längs hela bården, lite barska och kloka. 

Den här kommer värma gott i höst och vinter. 

Mönstret var roligt att sticka, kanske stickar gör jag en till i andra färger. 

Vilken tur för mig att jag har en matchande kofta. 

Igår fyllde jag kvoten med hundmys, det var alldeles för länge sedan sist. 

Novabus var överlycklig som alltid och

Skorpan var lite dämpad hela dagen ända tills vi kom ut på promenad. Då var hon skuttglad och sprang så jag knappt hann med. Hon var nog rädd att vi skulle åka hem innan det var dax för promenad.

Vi hittade också världens snyggaste svamp.

En blank och metalliskt glänsande kopparfärgad flugsvamp! Den var helt perfekt. Inte visste jag att det finns svampar som går sin egen väg vad gäller färg och lyster, som vågar avvika från den orangeröda mängden av flugisar och följa sitt eget hjärtas röst; jag vill bli en skimrande kopparmetallicsvamp, så det så!

Härlig inställning tycker jag, har man valt att bli flugsvamp så får man göra som man vill.