Små ugglorna, små ugglorna...

är lustiga att se men de är också fina.

Koftan Owligan, design Kate Davies, är helt klar men fortfarande lite fuktig eftersom jag körde den på ullprogrammet i tvättmaskinen. Maskorna blir så fina när de lägger sig till rätta efter en tvätt.

Tio härvor Peruvia quick/Berocco köpta på Fjällbo shop/Ostbiten och stickor 7 mm, 6 mm till resår, gick åt till den här långa stora, näst största storleken, gosiga koftan.

Det är ett nöje att sticka efter mönster som är så skickligt gjorda som det här. Som Kates alla mönster är.

Knapparna är från Kikkis knappskatt. Tack igen!

Hoo hoo! 

Jag kanske skulle göra en till mig själv också om inte listan med allt annat jag vill göra vore så lång.

Det regnar, precis enligt prognosen, och vi har tre katter som sitter på trappan under takutsprånget och blänger på mig. Som om det är mitt fel att det regnar. Det är helt okej, de får blänga för det här regnet behövs.

Det är dessutom så högt vatten i viken att stiger det lite till så hamnar bryggorna under vatten. 

Slutspurt

Vissa projekt tar sin lilla tid. För ganska exakt ett år sedan köpte jag garn till en kofta, en Owligan, till lilla dot. Hur jag än kämpade så fick jag inte garn och masktäthet att stämma och projektet blev liggande. I början på sommaren köpte jag ett annat garn som troligen skulle passa bättre och det gjorde det! På stickor 7 mm går det ganska snabbt men det blir också väldigt varmt i knäet.

Koftan är nu klar och jag har fäst alla trådar men det är 40 knappar som ska sys fast också. 

I morgon fyller lilla dot år och jag har nästan hela dagen på mig att sy resterande knappar. Det blev garn över så det räcker till en mössa också...

Enligt väderprognosen ska det regna hela dagen i morgon. Det ser jag fram emot för hela trädgården är så torr att den snart självantänder om det inte kommer rejält med regn. Att sy i knappar en regnig dag låter som en perfekt kombo. Det gäller ju att spurta så hon kan få koftan i morgon kväll!

Sluta åka?!

Det är väldigt trist att vara infektionskänslig och dra på sig allsköns baciller. Lilla dot tyckte att jag ska sluta åka på sy- och stickträffar för jag alltid blir sjuk efteråt. Det ligger något i det men vissa risker är helt klart värda att ta. Hur urtråkigt vore inte livet annars?

Så jag snorar och ögonen rinner och det är faktiskt helt okej. Hade det varit min sista semesterdag hade det varit supertråkigt förstås.

Minerva var lite sur på mig igår, hon tyckte att jag varit borta för länge utan att berätta för henne när jag skulle komma tillbaka, men nu är vi kompisar igen. Söta snälla Minerva. Det är hon som är mest ansvarstagande av våra katter, om man kan säga så om en katt.

I stället för att göra klart något av mina pågående projekt tyckte jag att en enkel sockstickning utan mönster skulle vara lagom ansträngande idag.  

De nya nystanen jag köpt får ligga till sig lite så jag valde ett Opalgarn jag tror jag vunnit eller fått någon gång för länge sedan och ett litet restnystan. 

Den här gången blir det från tån och upp. Det var länge sedan jag stickade på det hållet.

Utsikten är fin som den nästan alltid är. 

Det märks att semestersäsongen börjar gå mot sitt slut. Lugnet lägger sig här nu. Det alldeles ljuvliga lugnet innan höststormarna tar vid.

Mysmottagande

Nu är jag hemma igen sedan några timmar. Trött och förkyld men med fina minnen och nytt läckert garn i bagaget. Välkomstkommittén bestod av en kelsjuk Morris och 

Luna som gjorde massor av glädjerull i gruset framför mina fötter. 

Minerva dök upp efter en liten stund och såg ut att tänka - Passar det att komma nu? och så gick hon till matskålen. Det är skönt att vara hemma igen! 

Innan jag åkte idag så blev ugglorna på Owligan-koftan klara. 

Nu saknas bara hals- och framkanter och finfina knappar har jag fått från Kikkis stora knappskatt. Tack!

I morgon vaknar jag till havsutsikt igen men att vakna till skog, berg och dalar har varit precis lika bra. 

Tack alla härliga tjejer för toppendagar! Nu hänger våra stickade ballonger i Fattigskogens vildmarksby och minner om fina dagar. 

En väldigt fin del av Tiomilaskogen i Dalarna. 

Nu ska jag vila och kurera mig. Och fortsätta sticka förstås. 

Sittsten och molnflin

Naturen har ordnat en fin sittplats här i Fattigskogen. Utsikten från stenen är vidunderligt vacker. 
Att vara där en stund och bara andas är en bra start på dagen eller en skön paus närhelst den behövs. 

Andas in. Andas ut. 

Ett självrandande sockgarn inspirerade till att plocka ihop matchande nystan till en sjal. Varje stickare med självaktning matchar sjal och sockor!

Helt enfärgad är däremot stickningen jag jobbar på idag. 

Himlen är som vanligt både omväxlande och fin. 

Ser ni hur regnmolnet flinar åt oss? 

En timmerman (det är nog något annat) hälsade på en stund. Jag tror han ville vara med i garnlotteriet. Han vann ingenting men det gjorde jag. 

Fina garner och en tunn liten sticka. 

Nu är jag ganska trött men det är helt okej för nu spurtar vi maska för maska ända in i mål. 

Ny dag, nya idéer

Det regnar och är grått i Fattigskogen idag. Det gör ingenting för dagen kan inte bli annat än bra när man får alldeles nygjorda, lite ljumma chokladmaränger. Himmelskt  goda!

Vi kurar i storstugan eller de små stugorna och

njuter av lugnet. 

Jag fick plötslig inspiration och påbörjade ett projekt i underbart mjukt bambugarn från Teetee. 

Jag utgår från beskrivningen till dubbelvirkade grytlappar som finns här i bloggen men tänker inte göra grytlappar. 

Jag tänker mig att det ska bli remsor som ska sammanfogas till en liten vändbar babyfilt. 

Det kommer bli så fint! I alla fall om det blir som bilden i min fantasi. 

Skogen, ljungen och allt

Dag två och himlen är blå och luften är klar. Långt där borta ligger dimman lågt i en dalgång. 

Ljungen blommar och sträcker på sig i solskenet. 

Sockorna är nu ett par och färgerna är som skogen, ljungen, mossan och sjöarna. 

De är stickade i Regia design line Kaffe Fassett på stickor 2,25 mm. 

Låga sockor utan något mönster. 

Det är något med luften här och

jag sov en timme på eftermiddagen och det kändes helt rätt. 

Stickläger är vila. 

Vila, inspiration och ett kreativt kaos. 

Ett härligt gäng!

Fattigskogen - Vi är här nu!

Nu är vi på plats bland garner och stickare i Fattigskogen. 

På vägen hit stannade vi för lunch i Filipstad och det allra första vi såg var en loppis. Vi gick in och ut kom jag med en gammal garnvinda!

Lunch, visst räknas bananbakelser som lunch?!

God var den! 

Fattigskogen mötte oss med ett kraftigt regn men det är alltid vackert här. 

Solstolarna tog vi med oss in. Det går bra det med. 

Nu har regnet lättat. 

Det är lätt att andas här. Ahhh!