Jag är väldigt intresserad av stress och av vad stress gör med oss människor. Vad som utlöser starka stressreaktioner, så där i största allmänhet, är visserligen viktigt men inget jag fördjupat mig i. Inte än i alla fall. Vad som utlöst stressreaktioner hos mig själv däremot har jag ägnat många timmars funderande.
I september 2010 finns den första noteringen i min journal på hälsocentralen om utmattningssyndrom. Jag hade sökt läkare flera gånger av olika skäl men den tillfälligt inhoppade pensionerade läkaren skrev ändå, efter ett långt samtal med mig, att det kanske var utmattning som låg bakom de problem som uppstått i min kropp. Jag nonchalerade det och nästa läkare jag träffade likaså. Efter knappt ett år med otaliga provtagningar, EKGer och läkarbesök och med en livshastighet på max så tog det stopp. Jag kallar det för kraschen men det var ingen krasch, det var en långsam, envis och tung uppförsbacke. En uppförsbacke som ledde till en punkt där jag inte längre orkade någonting. Inte prata. Inte läsa tidningen. Inte duscha. Ingenting mer än att hålla mig vid liv men envishet är mitt andra namn så jag försökte i det längsta fortsätta som förut för jag älskade ju det jag gjorde. Det gick inte. Såklart.
Citatet är från förordet av Marie Åsberg till boken Väggen skriven av psykiatern Pia Dellson.
Första gången jag såg Pia Dellson var i ett program på Kunskapskanalen,
En bok, en författare, och jag satt som fastfrusen. Allt hon sa var så välbekant, som om jag upplevt samma saker som hon, som om jag tänkt samma tankar.
Programmet finns kvar till 20 oktober 2015 och det är väl värt att se om man är intresserad av utmattningssyndrom.
Att läsa Pias bok är som att gå igenom sin egen resa. Hon skriver korta stycken, mer klarar man inte av när man är där, i stressen, på botten, i mörkret. Hennes korta rader väcker så mycket igenkänning i mig att jag faktiskt måste le lite.
Jag kände mig inte som ett skolfall, jag kände mig bara ledsen, otroligt arg och oändligt trött. Trött och väldigt intryckskänslig. Jag fick flera gånger höra att jag var så överkänslig och det sas alltid på ett nedlåtande sätt, som om jag överdrev och om jag bara tog mig tillräckligt hårt i kragen så skulle det nog ordna sig. Nej, så är det inte. Det finns ingen krage att ta tag i och känsligheten är en varningssignal och en gåva, något att vara glad och tacksam över. Känsligheten är på sitt sätt en barometer på vad som är äkta omtanke och vad som är andra människors egoism.
Man blir friskare, det tar tid, men det går åt rätt håll. Sakta, sakta och ett steg i taget. Jag jobbar ständigt på att lyssna på kroppen; är jag trött så vilar jag, är det för stökigt i ett rum så går jag ut, gör jag en ansträngning så vet jag att jag kommer att få betala för det senare och det är okej. Jag mår bäst av fasta rutiner och rubbas lätt av störningar men jag kan hantera dem ganska bra nu. Jag har inget behov av att bli precis som jag var innan. Jag är en bättre version av mig själv nu tänker jag.
Jag skriver sällan om det här och jag pratar inte särskilt mycket om det heller. Det behövs inte.
Under hela den här perioden har bloggandet funnits som en nästan daglig syssla. Jag är väldigt glad för att jag kunnat skriva och bloggandet har varit ett sätt för mig att vara mitt vanliga jag. De sämsta dagarna har jag inte skrivit något, eller kanske bara en rad, men alla andra dagar, och de är de flesta, har det funnits någonting jag velat dela med mig av. Jag har verkligen skrivit, fotograferat och handarbetat mig friskare. Och gladare. Massor med varma tankar sänder jag till dig som följer med i mina berättelser och läser mina rader och återkommer till den här bloggen!
Förra året blev vi med katter igen efter några kattlösa år. Det kanske inte är någon slump.
Katter är finfina förebilder, det tycker även Pia Dellson.
Morris håller så klart med. Han är klok som en bok den kissen! En riktig förebild.
Den är virkad av två nystan Crazy Zauberball i färgen Domino.
Den här sjalen tänkte jag lotta ut till en av er som läser. Vill du vara med i utlottningen så skriv en kommentar till det här inlägget senast 10 juni kl 24. Tänk gärna på att vi har katter och att det finns katthårsrisk i den här sjalen.
Mitten på en prästkrage - ett underverk, eller hur?
