Grötfrukost

Det har varit en ljuvlig dag i huset vid havet idag, 18 grader, solsken och fåglar som sjunger i kör.

Det blev grötfrukost på trappan. Som jag har längtat!

De sista sömmarna är sydda på klänningen jag började på härom dagen.

Mönstret är OMG bananas You are beautiful dress med en hel del modifieringar, har bl a ändrat längd, ärmlängd, tagit bort en volang och säkert något mer.

Tyget till både klänningen och ett par matchande leggings köpte jag förra sommaren hos Bizzi Bee, härligt mjuk och fin jersey.

Leggingsmönstret är ett jag ritat upp efter mina egna mått och i midjan är det flossad resår. Ingen resårkanal där resåren kan vrida sig, utan resåren är fastsydd i ovankanten på samma sätt som när jag syr underkläder.

Perfekt med en ny vårklänning lagom till varma fina dagar.

Brit

Brit heter mönstret, uppkallat efter designer Elis farmor.

I mönstret finns beskrivning både till att sticka från mudden och neråt och från tån och uppåt. Jag valde att sticka från mudden och neråt. 

Novita Nalle i vitt och turkost. Sticka 3 mm till mudd och tå, 3.5 mm till mönsterstickning och häl. Jag borde gjort även hälen på den mindre stickan men så blev det inte. 

Jag har stickat på Knitpros 25 cm-sticka. Flera har tipsat om 23 cm-stickor och att de också kan ha en kort och lång tipp men jag har provat och tycker att de tipparna är för korta för mina händer att hålla i, de där två extra centimetrarna har betydelse i tipplängd. I alla fall för mig. 

Jag ska testa Addis 25 cm-sticka också, så fort jag får hem en.  

Sockorna sitter perfekt på mina fötter och jag är så glad att det gick så lätt att sticka dem. Det kommer bli fler av Elis mönsterstickade sockor, helt klart. 

Det vita och turkosa garnet räcker till ett par till, jag tror nästa par blir Eirin.

Dagen har varit fin, ganska stillsam. Lite dimma på morgonen och sol längre fram på dagen.

Det tycker jag om. 

Några sömmar

Jag peppar mig med att långsamt också är en fart framåt när allt jag gör går i snigeltakt.

Bara att tända lamporna på maskinerna gör att man ändå känner att något är på gång. Ett bra tips som jag tar till lite då och då, oftast när jag är på syträff och liksom vill komma igång men hjärnan måste bearbeta platsen och människorna och allt annat innan den kan koncentrera sig på att sy. 

Det tog sin lilla tid men det blev ett par sidfickor sydda och några sömmar till och

om man bortser från att halsringning och alla fållar återstår så har jag gjort en klänning! 

25 cm ska det vara

Det var nog inte bara vanlig fredagströtthet jag kände igår för idag har jag känt mig allt annat än pigg.  Så typiskt, jag hade sett fram emot en helt annan slags helg.

Sockan som jag var så tveksam igår till visade sig i alla fall bli något bra.

Jag stickar på en kort rundsticka, 25 cm lång, och maskorna blir jämna och fina på sockan Brit som Eli gjort mönstret till. 

Så här jämnt har jag nog aldrig stickat på en flerfärgsstickad socka utan att kämpa med garnet hela tiden. Jag har tidigare testat 23 cm-sticka men den passade mig inte alls. Den här stickan har en lite längre tipp på ena sidan, jag använder den till höger, och den är lättare att hålla i och därmed lättare att sticka med.  

Jag stickar i Novitas Nalle, i finaste turkosa färgen.

Den där fredagskänslan

Fredagskvällströtthet är en alldeles egen sort av trötthet. Jag känner mig helt knockad. Undrar vad det är med fredagskvällar...

Hann rita några streck innan jag landade i soffan och 

när jag väl var där orkade jag inte plocka upp någon av mina pågående stickningar. Det kändes som en väldigt bra idé att lägga upp en socka på en 25 cm lång rundsticka. 

Efter några varv var jag inte lika säker på om det var så bra. Jag går och lägger mig i stället!

Zebror

Den gångna helgens randiga sockor är färdiga och fick komma ut i solljuset en liten stund.

Ränderna är gjorda av Crazy Zauberball nr 2332 Hourglass, varannan rand med garnet utifrån nystanet och varannan med garnet inifrån nystanet och det gula är Sandnes Sisu i en färg som tyvärr utgått. Yll o tyll har ett mönster som de kallar Zebrasockor men ni som hängt med här länge vet att jag stickat randiga sockor av Zauberballgarn långt innan Yll o tyll släppte sitt mönster så jag gjorde mina nya precis som jag brukar, 64 maskor, stickor 2.25 mm, en fish lips kiss-häl och så långa som jag tyckte blev bra. 

När man randar garn med sig själv så blir det ofta partier där ränderna smälter samman och jag tycker att det är fint. 

Morris och jag hade planerat att sy idag men det blev inte så. 

Skrivbordet är i alla fall i ordning och symaskinen framme så kanske blir det lite sytt de närmaste dagarna. Det gäller att sno på innan skrivbordet är fullt med pennor, papper, garn och annat igen. Undrar vem som bär fram allt hela tiden... Är det du Morris?

Är det möjligt att vara ensam?

Det är nästan åtta miljarder människor på det här jordklotet, hur är det då möjligt att känna sig ensam och annorlunda emellanåt? Det borde faktiskt inte gå, det borde finnas massor med människor som är precis som du, har samma intressen som du, har snarlika värderingar som du och längtar efter samma saker som du. Åtta miljarder. Det går inte ens att föreställa sig hur många det faktiskt är. Jag fick en släng av jag-är-ensam-om-att-tänka-och-känna-så-här idag och så kom jag att tänka på alla åtta miljarder andra människor och insåg att trots att det bara är jag som är jag så finns det inte mycket som är unikt i mig. Mina rädslor delas av mångamångamånga andra, min oro delas av kanske flera miljoner andra, det som glädjer mig gläder troligen lika många motsvarande ett större land eller två  och när jag tittar upp på en stjärna på natthimlen är det kanske hundratusentals andra som tittar på precis samma stjärna, precis just då. Bara tanken svindlar. Ensamhet och annorlunda finns bara inuti. Det är ju förstås inte riktigt sant men ändå, det finns så många människor att ensamhet och känslan av att vara annorlunda bara borde finnas inuti. 

Förutom att fundera på svindlande saker så tittade en del av mitt gamla professionella jag fram en stund idag. Jag har inte sett eller hört av den delen av mitt inre på länge så det var både överraskande och roligt. Lite förvånande för ibland tror jag utmattningen som började för många år sedan utplånat vissa delar av mitt gamla jag. Jag har nog bara ändrats och är bättre på att välja nu. 

Jag stickar ränder igen. Det är Yll o tylls pågående knit-along där det stickas en sjal, Blåvinge. Min Blåvinge blir inte det minsta blå, bara rosa och röd. 

Ormhasseln håller på att explodera. Den är helt säker på att det är vår nu.

Den och alla andra miljontals träd här omkring känner sig varken ensamma eller annorlunda. De vet att de är en del av en fantastiskt stor helhet.

Magnolia

Vi har en magnoliabuske men den blommar inte och har hittills aldrig gjort. Jag hoppas att den en dag ska göra det. Magnolior som blommar på bar gren, det är något särskilt vackert med det.

I brist på blommande buske så tröstar jag mig med magnoliasockor. 

Mönstret är gjort av Helen Stewart/Curious Handmade och är det andra i The Handmade sock society. Det första mönstret var Winter Rose. 

Mönstren  finns just nu bara i kollektionen men kommer så småningom släppas som separata mönster.

Mina sockor är stickade i Stranded Dyeworks Fjord sock i färgen Sister, en perfekt magnoliafärg tycker jag.

Flätor och spets, inte svårt men heller inte något man ska sticka blundandes. 

Idag har det varit grått hela förmiddagen, nu skiner solen men det är blåsigt och ganska kallt. Bra sockväder.

Självsnäll

Vad skulle du göra om du skulle vara riktigt snäll mot dig själv? 

Träffa vänner och fika tillsammans?

Åka till en garnaffär och välja ut de allra finaste härvorna i de allra finaste färgerna 

i de allra mjukaste kvaliteterna? 

En sådan helg har jag haft, med fina vänner, gott fika och härligt garn från Stäkets hantverk. Självsnällhet när den är som bäst.

❤

När jag kom hem så hade våren kommit! 

Ingen is och 18 varma fina grader både igår och idag. 

Det är ju bara några dagar sedan det snöade, och idag kunde jag sitta ute på trappan och sticka en lång stund efter jobbet. Härligt! 

Tillsammans med vännerna i helgen stickade jag ränder. 

Ränder går fort att sticka och det blev nästan en och en halv socka i lördags och söndags. 

Sandnes Sisu i gult och Crazy Zauberball i färgen 2332 Hourglass. Jag tror garnet räcker till ytterligare ett par.

Nu ska jag vila fem kvart i timmen och önska mig en fin vårdag även i morgon. Och några ränder.

Mysteriestickning igen

Precis som förra året så stickar jag Helen Stewarts mysteriesjal. Då hette mönstret Snowmelt och jag stickade i rosa.

I år är det Impressionisterna som inspirerat Helen och sjalen kommer bli nymåneformad. Det är inte min favoritform på sjal men jag stickar med nöje ändå för passar inte sjalen mig så kommer den säkert passa någon annan.

Även i år stickar jag i rosa, två enfärgade från Moods of colors och en flerfärgad från Limmo-design.

Nu är andra ledtråden ute men så här såg det ut när jag stickat den första. 

Många räta varv och ett par hålrader. Det ska bli spännande att se hur sjalen utvecklar sig. 

Snödroppar, söta så det nästan gör ont.

Magnolior och iris

Andra mönstret i The Handmade Sock Society av Helen Stewart heter Magnolia.

Det var på en Magnoliasocka jag stickade när jag satt i bilkö härom dagen.

Den första är färdig och det är dax att lägga upp till den andra.

Det dröjer innan det blommar magnolior här men små irisar har vi i alla fall.

Fina vårtecken.