Spaningsplats

21 grader stod termometern på i dag. Härligt!

Jag har inte varit ute så mycket tyvärr men nu ikväll följde jag med när maken äntligen skulle få spika fast golvlisterna. Vet ni hur mycket det låter när man spikar i ett nästan tomt hus? Hur mycket som helst! Bäst att vara ute då. 

Jag tror det är säsongens första segelbåtsövernattare i viken. Det kommer garanterat bli fler.

Det är en bra spaningsplats vid diskbänken i köket. 

Därifrån har man koll.

Så kan det gå

Ikväll vägrade jag befatta mig med flytten så när maken åkte till huset vid havet för att spika fast golvlister så tryckte jag in mig i soffhörnet med stickningen i högsta hugg. Surry hills-koftan är snart klar. 

Ute är det dimmigt och från hamninloppet hörs fartygens mistlurar.

Regnet verkar ha gett vika för den här gången.

Dagens ruta är lite blå. 

Föresten fick jag mer gjort på min stickning än maken fick med golvlisterna. Golvet var inte torrt än. Så kan det gå. 

Alla färger

Nu är skåpen fulla.

Lapptäckstygerna är färgsorterade och längst ner ligger baksidestyger och garndintyger.

Klädtygerna är sorterade efter material. Mycket trikå och ganska mycket linnetyg. En del ska absolut rensas ur för jag vet att jag aldrig kommer att sy av dem men det får jag göra när flytten är klar. 

I garnskåpet ser det ut som det är ren anarki. Det är det inte riktigt. Garnerna är sorterade efter tjocklek men det ser så stökigt ut när det inte är färgsorterat. Kanske gör jag något åt det. En hel del garn ska också sorteras ut. De som legat i flera år, hur lyxiga och fina de än är, borde få ett bättre liv hos någon som stickar upp dem. 

Hos oss har det regnat nästan hela dagen så det har inte varit svårt att vara inne.

Genom fönstret i syrummet har jag blickat ut över regnvåta blad. 

Rhododendronbuskar har vi lite varstans. De största buskarna med lila blommor är lite senare än de vita och de röda azaleorna är snart överblommade.

Dagens ruta virkades under en liten paus mellan flyttkartonger och skurtrasor.

Trött är vad jag är, trött men nöjd.

Mina skatter

 Vad skulle ni packa upp allra först om ni flyttade? Vi har en ganska urdragen flyttprocess och eftersom huset vid havet till stora delar fortfarande inte är inflyttningsklart på grund av nylackade golv så får vi ta det som går att ta.

I det som är mitt nya syrum har skåpen kommit på plats.

Tio flyttkartonger senare är alla lapptäckstyger på plats och nästan alla klädtyger. 

Det återstår, om jag har koll på alla kartonger, två, en med trikåtyger och en med fleece. Det är tveksamt om allt får plats men jag ska i alla försöka. Skåpet som fortfarande är tomt ska snart fyllas med min garnskatt.

En av två bokhyllor med hobbyböcker och tidningar är inflyttad och fylld.

Jag har rensat i min samling men den är ändå ganska diger. När jag tittade över mina stickböcker blev jag lite extra glad. Så många fina mönster kvar att sticka!

Nu är ryggen och fötterna väldigt trötta men det har varit en bra dag så dagens ruta är glad.

Solsken och värme och försommarkänsla. Bättre kan det nästan inte bli.

Nu sitter jag med fötterna högt och tänker njutningssticka lite. Synd att jag inte letade reda på mina långa rundstickor när jag ändå var bland kartongerna. Jag behövde en lång redan för flera dagar sedan. 

Nåja, jag kan leta i morgon. Eller någon annan dag.

Tjuv- och rackarspel

På ett av de sociala medierna löper nu ett "kedjebrev" fram där man utmanas att skriva tre positiva saker varje dag i fem dagar. För det första så får jag liksom kli över hela mig av kedjebrev, i vilken form de än vara må, och för det andra tycker jag att det är snålt att bara skriva positiva saker i fem dagar. - Det försöker jag göra varje dag ända sedan den dagen för 23 år sedan när jag bestämde mig för att vara en glad människa. Jag kommer ihåg tillfället som det var förra veckan. Jag var på facklig ledarskapskurs i vackra Hammarstrand. Det var omtumlande dagar på många sätt, men där och då mellan forsränning och ensam självrannsakan så bestämde jag mig för att vara en glad människa. Jag ville det, för min egen skull.

Att påstå att jag alltid är glad vore att kraftigt överdriva, jag har mina djupa dalar där allt har nyanser av svart eller i bästa fall grått och stunder när jag är arg så det ryker ur öronen men jag försöker att hitta något positivt i det som sker. Är man på ett skittråkigt och drygt möte kan man ju alltid observera mötesordföranden och tänka att Så där ska jag aldrig göra och glädja sig lite åt det eller om det regnar för sjuttiofjärde dagen i rad så kan man vara tacksam för den prickiga regnkappan och de rosa gummistövlarna som väntar om man måste gå ut. 

Inte visste jag då att de där dagarna i Hammarstrand skulle få en så viktig roll för hela mitt liv. Tänk, den där kursen som innehöll många tårar, både på utsidan och insidan, bidrog till att forma mig. 

En person med tjuv- och rackarspel i blick och djup och mörk botten. Är vi inte alla på det viset egentligen? Om vi bara tillåter oss.

I onsdagskväll tog jag en bild av hamnen i fullmånens ljus.

Det var så fantastiskt vackert. Månen, när den är så där stor och rund, lockar fram djupet i en, eller hur?

Mm, så är det nog.

Dagens ruta började som en slags stillhet...

...men exploderade av glädje över löjtnantshjärtan. En av de vackraste växter jag vet för de fanns i min barndoms trädgård men det är ett annat minne som kanske får komma fram en annan dag.

Respekt!

Om du inte visar dig själv respekt så kan andra få för sig att inte de heller behöver visa dig respekt. - Jag tänker på de där orden och på gånger när jag kört över mig själv, både mina behov och mina önskningar och hur dåligt jag mått av det länge efteråt. Jag tänker också på de gånger jag stått upp för mig själv, ibland mot andras vilja och hur jobbigt det varit där och då men hur rätt det känts efteråt. Inte lätt, inte bra men rätt. Vi behöver visa oss själva respekt varje dag, hela tiden. Det betyder inte att man alltid kan göra som man själv vill och strunta i andra, kompromisser behövs då och då, men att visa sig själv respekt innefattar så mycket mer. Att inte begå våld mot sina egna värderingar, att inte acceptera att andra trampar på en.

Sånt kan man tänka på en torsdag i maj. Jag bjöd mig själv på nybakad sockerkaka efter jobbet. 

Det var magiskt gott. Jag gillar verkligen sockerkaka med citron i.

Jag teststickar ett mönster, Surry Hills Cardigan, som Maria Olsson gjort. Kroppen upp till ärmhålen och en ärm är klara.

Mönstret är tänkt till bomullsgarn men jag hade inte tid (=lust) att vänta på att skaffa bomullsgarn så jag stickar i Cascade 220 Superwash. Helt underbart garn att sticka i. Koftan gillar jag jättemycket så här långt och blir hela bra då kommer jag sticka en i bomull också. 

Dagens ruta står för att jag är nöjd. 

Nöjd med att ha visat mig själv respekt i dag. Och då menar jag inte sockerkakan...

Babylöv - babylove

Oj då! Dagen är visst nästan slut! Tänk så fort en dag går när man jobbar, vilar utslagen i soffan, lagar mat och sen går på sonens sista konsert under gymnasietiden.

Musik är verkligen bra för själen!

På lunchen i dag såg jag små söta babyeklöv.

De där färgerna inspirerade till dagens ruta. 

Försommar!

Älskar den där ungen!

Bro från ett till annat

Att avsluta saker kan vara jobbigt men nödvändigt för att komma vidare. Dagens ruta är fylld av tankar på att avsluta, med ödmjukhet och värme, för att ta nya vägar.

Det är viktigt att avsluta ibland, stänga ett ärende och arkivera resultatet och gå vidare.

Än så länge har maj inte varit en särskilt färgglad månad. Flera gladfärgade rutor vore på sin plats resten av tiden men jag misstänker att det kommer fler flyttkartongsfärgade framöver.

Jag fyllde på energidepåerna på favoritstället med den vackra bron.

Det porlade så glatt i bäcken. 

Att bara vara där en stund är bra för själen.

Tick tack

Nu är rabarbern som godast och visst passar det jättebra med rabarberpaj en måndag?!

I lördags gjorde vi rabarber och jordgubbspaj. I dag blev det rabarber och äpplen. Mums så gott!

Mina långa rundstickor ligger i en flyttlåda någonstans.

Det är lite synd det för nu hade jag behövt en längre sticka men jag stickar envist vidare.

Dagens ruta ser tiden springa i väg.

Låt den springa. Det kommer ny tid varje dag, varje stund.

Träd och oträd

En del saker har vuxit sig lite väl stora vid huset.

Cypresser har verkligen en enorm växtkraft. Tyvärr tar de plats och näring från andra växter. 

Så vi sa adjö till två alltför stora träd. Nu är gräsmattan täckt av massor av arbete... 

Och uppfarten är täckt av björkhängen. Tur att det inte är maskar!

Dagens ruta fick fin färg. 

Samma som pågående koftprojektet faktiskt. 

Sköna slöa söndag.

Lovebombar

Vissa dagar går tiden så fort. Den här dagen har fyllts med fika i regn tillsammans med bästa vänner...

...tassande på nyslipat golv... 

...glädje över äppelblom... 

...och mys med älskat syskonbarn. 

Dagens ruta är full av kärlek. 

Föresten - Sanna gjorde en fantastisk insats i ESC. Mer musik och glädje åt oss alla!