Spänd typ

Aj aj aj, min kropp är ond. Inte ond som i elak utan ond som om jag rullat utför ett stup. Varenda cell i kroppen är öm efter förra veckans ansträngningar och anspänningar. Detta gjorde dagens ruta grå, grå för värk alltså.

Medan solen sken så låg jag på soffan och slappade. Bredvid mig låg en sjal och spände sig. Bra fördelning. Det är Karins hitte på(se) för februari som snart är klar.

Bredvid mig i soffan ligger Follow your arrow-sjalen. Jag tar ett varv då och då men sparar höghastighetsstickningen till en annan dag.

Var sak har sin tid. 

Stilla skymning

Lugn har varit dagens tema. 

I viken rådde verkligen lugn när solen var på väg ner. 

Inte ett vasstrå rörde sig. 

Vackert, vackert ute till skillnad från röran inne men varför titta in när man kan titta ut? 

 Till förmiddagens skidstafett när duktiga svenska killar körde hem OS-guld  så stickade jag en andra halvvante.  

Det vita garnet är Visjö och det gröna är Teksrena från hemlispaketet. Stickor 3,25 mm och improviserat mönster. 

Tumkilarna är fina tycker jag. Som små träd som sträcker sig upp.

Dagens ruta är grön. Grön som drömmar om vår och nytt liv.

Kan innehålla spår av lejon

Dagen när fyra svenska skidtjejer kämpat sig till OS-guld i staffetten har vi kämpat oss igenom tre rum. Vi röjer och rensar och jag tycker vi också är värda guld. Vi hittade faktiskt lite guld i gömmorna!

Sysilke i en cigarrlåda, precis som sig bör. I en chokladkartong låg fantastiska spetsar. 

Utsikten är också guld, även när det är mulet. 

På köksgolvet syntes spår av lejon!

En allt igenom produktiv dag så dagens ruta fick en sprakande energisk färg.

Nu när lugnet lagt sig och dammråttorna fått lugn och ro och kan andas ut en stund så tar jag fram stickorna. 

Det är dax att börja på den andra halvvanten nämligen.

Alla mina hjärtan

Jodå, nu vimlar det av hjärtan och kärlek både här och där.  

Jag är så otroligt tacksam och glad för fina, varma, omtänksamma, rara vänner. 

Puss på er alla!

I går hade jag ingen energi att blogga, knappt ens ork att göra dagens ruta men jag gjorde den. Lila blev den. Lila för att jag överlevde ett tufft möte. 

I dag blev dagen ruta röd. Röd som all min kärlek. Röd som all min kraft. Kraft som finns där inne någonstans och som bara väntar på att få komma fram. 

Bättre sen

Promenaden blev en sen historia i dag. Sen och lite kylig men månen sken vackert. 

Jag är ganska anspänd mest hela tiden just nu. Anspänning är isblå.

Det lugnar snart ner sig hoppas jag. Under tiden stickar jag och repar upp, stickar och repar upp.

Nu blir tumkilen som jag vill att den ska vara. Det lönar sig att vara enträgen. Det blir bättre sen.

Hemlisgarnet ville stickas

Jag har börjat på femte och sista delen i mysteriestickningen Follow your arrow.

När jag hade stickat två uddar så insåg jag att det skulle bli långtråkig stickning att få sjalen klar om jag gjorde alla uddarna likadana så jag repade upp en udd och bytte färg. Jag tror att det kan bli lite kul med varannan udd ljus och varannan skogsgrön. Jag hoppas det i alla fall.

Garnet jag fick i mitt första hemlispaket är nystat. Visst är det fint? 

Garnet heter Teksrena och är från Litauen. Det är ren ull.

Jag har redan börjat sticka med det tillsammans med ett nystan Visjögarn. Jag tänker mig halvvantar till en vän. 

Det ser lovande ut.

Livet är lite oroligt just nu så dagens ruta blev gråbrun. Gråbrun som te och choklad. Lugnande liksom.

Jupp.

Lite räcker också

När jag för en månad sedan stickade Karins hitte på(se)-halvvantar så fick jag lite garn över. Lite räcker också till något tänkte jag och delade upp det som var kvar i små nystan. Pyttesmå nystan.

Det blev faktiskt ett par halvvantar till! 

Virkade fastmaskor i bakre maskbågen över 30 maskor och virknål 3,5 mm och om jag sträckte lite i garnet så gick det precis jämnt upp! 

Absolut inga rester kvar. Perfekt.

Dagens ruta står för en slags konstig blandning av stress och gott humör. 

Vet i sjutton hur det går ihop...

men det goda humöret vann när jag var på en liten prommis i vår vackra stad. 

Det var så fint i solnedgången! 

När jag gick hemåt fick jag sällskap av 1042 kajor, eller kanske 1402. Det var svårt att räkna dem men de skränade som om de var 4120 eller något sånt.

De följde mig till hamnen där de slog sig ner i sina favoritträd. 

Jag vinkade Hej då och gick hem. Stressen lämnade jag hos kajorna.

Garnslukaren

Ja, nu är den riktigt mätt, min garnslukarfilt. 130 cm bred och 200 cm lång och, om jag inte minns fel, 21 nystan Soyagarn (ull och sojafibrer) och virknål 3,5 mm.

Sista tråden fäste jag till tvns skval i morse och strax efter Marcus Hellner körde över mållinjen i skiathlon så stog jag i trätofflor i blötsnö och fotograferade filten.

Ena kortänden är sval och andra eldig. 

Färgskiftningarna i garnet flyter samman bra tycker jag. Tre olika färger på nystanen blev en helhet. 

Hur jag gjorde har  jag beskrivit i ett tidigare inlägg.

Det gick mycket fortare än jag trodde att virka en hel filt. Den har värmt gott i soffan under tiden jag gjort den så jag vet att den är varm och skön. 

Garnslukarfilten är klar.

Is att titta på, inte sitta på

Kvilthäxorna har haft syträff i dag. Jag var inne på en blixtvisit och hälsade på. Jag hoppas jag hittar tillbaka till sylust och syträffsenergi någon gång för visst är det roligt att träffas och sy!

I stället för att sy åkte vi ut till huset vid havet. Det ligger is i viken, ingen is som håller att gå på men som håller att titta på. 

Lilla dot var också där och hade hundarna med sig. De är så varma och mysiga att ha i knäet och gör mig på så gott humör men tyvärr åkte de hem ganska snart.

Medan vi var där sprack molntäcket upp och himlen blev ljuvt blå. 

Vackert.

Dagens ruta blev lite dämpad. Precis som jag känt mig. 

Jag har bakat lite igen föresten!

Jag har svårt att bestämma om jag ska pynta bakelserna mer eller inte. Just nu lutar det åt inte. Dämpat liksom. I morgon kanske det känns helt annorlunda.

Fridfullt

Jag måste skriva om min vackra ring igen.

Paula och Edson heter de som gjort den och ni måste titta in på deras hemsida InKari! Fantastiska välarbetade smycken! Titta i galleriet på ringarna och halsbanden och örhängena. Ja, titta på alla bilderna! Åhhh suckar jag längtansfullt...

Över till något annat som gjorde mig jätteglad när jag kom hem från ett par mastiga dagar i Växjö - Mitt första Hemlispaket i Stickameras hemlisbyte! Hurra! 

Först, en jättefin påse med något inuti... 

Titta! En varvräknare, fina stickmarkörer, choklad, chai latte i olika smaker och en härva jättefint ullgarn. Jag vet att min hemliga vän heter Merete och bor i Danmark men än vet jag inte mer. Tack snälla du!

Summa summarum känner jag mig så tacksam och glad efter en bra vecka med lärorikt och glädjande innehåll. 

Frid.