Tisdagar är

Tisdagar är som tisdagar är, alltid kämpiga men idag har det ändå varit en ganska bra dag. Jag har t ex stickat klart min Knus. 

Den är stickad i dubbelt garn, en tråd merino och en tråd mohair. 

Som alltid när ett plagg är nytt och uppsköljt är jag lite orolig om det kommer passa mig, så även den här gången. 

Jag hoppas det för tröjan är ljuvlig. 

Sockor i sol

Igår sken solen en stund och då gällde det att passa på att ta några bilder på mina senaste strumpor.

De är läckert klargröna (finare grön färg än på bilderna, trots solsken), stickade i kidmohairsock från Stäkets hantverk. Garnet är lite fluffigt och strumporna kommer garanterat bli varma. 

Jag improviserade ett strukturmönster som börjar på foten och går en liten bit upp på skaftet och liksom tonar ut på ena sidan. 

Strumporna är stickade från tån och uppåt över 64 maskor på sticka 2,25 mm. Hälen är en fiffig konstruktion med liten hällapp och just nu är det min favorithäl. 

Lite längre skaft än jag brukar göra blev det också.  

Kanske är det årets sista par sockor? Jag har inga andra planerade just nu men det kan ändra sig snabbt.

I korthet

Min söndag i korthet,

granar,

ärmar och

bullar. 

En på det hela taget skön söndag. 

Mera, mera

Jag planerar att göra fem. 

Idag har det varit dagsregn och inget dagsljus att tala om så först blev det en tredje

och alldeles nyss blev den fjärde klar. Nästa ska få silverstänk tror jag. 

Minerva är föga imponerad men håller mig sällskap.  

Min egen skog

När jag först såg mönstret Needled så fick jag en obändig lust att göra en hel skog av små granar. 

Det är lite pilligt men väldigt roligt. Den första granen stoppade jag lite för hårt men

Luna fattade tycke för den direkt. 

När den andra granen var kvar låg Minerva och kikade och undrade om hon skulle kunna paxa den. 

I morgon får jag nog göra en till Morris också. 

Obenägen

Dagarna är så korta, jag hinner ingenting tycker jag. När jag kom hem från jobbet idag var solen på väg ner men himlen inte helt mörk än. 

Skönt. 

Senaste tidens pyssel är en virkad kattsvans till min lilla brorsdotter som ska vara katt i en pjäs. Självklart rycker en svansfixarfaster ut vid sådana tillfällen! 

I två hus på den sista vägsträckan innan vårt hus är det nu adventspyntat med ljusstakar och stjärnor. Det är förmodligen samma hus som plockar bort julsakerna först av alla. Varför sker den här förskjutningen, med adventspynt i mitten av november och julpyntat till första advent? Det tar liksom bort lite av magin med adventstiden och julhelgen. Eller så är det bara jag som är förändringsobenägen. Igen. 

Sailing school socks

Femte paret i The Handmade Sock society II heter Sailing school socks.

De här isblå sockorna är stickade i Sweet Georgia yarn Tough Love sock i färgen West wind.

Mönstret är en flätbård på ena sidan av foten, ursvårt att fotografera sina egna fötter så båda bårderna syns!

Garnet är ljuvligt, fyllt och fint. Jag har köpt härvan från Garn och mera för ett par år.

Nu sällar sig de här till högen med Cornish cream tea, Cliff walk, Samphire och Shell cottage i väntan på sista paret i den här serien.

Det är kallt nu, isblå känns fötterna mot trädäcket. Bäst att ha både strumpor och skor ett tag framöver.

Söndagsfägring

Efter ännu en tröttsam natt så är jag glad att det bara är söndag och att jag har en stickning att hålla i händerna.

Mönstret heter Knus, design Elsebeth Judith, och jag stickar med en tråd Duo merino och en tråd kidsilk mohair.

En liten pepp-markör i form av Tom Riddles dagbok och en basilisktand hejar mig framåt.

Finast och färggladast idag. Inte jag, men tröjan.

Klämmigt

Lite dimma, en hel del duggregn och väldigt mycket grått. 

Jag har svårt att ta mig ut, det lockar inte alls, så jag gör det så ombonat jag kan inomhus. 

Quilten med blixtar tvärs över och

quilten i brunt, beige och turkos är nästan färdiga. Bara sisådär 12-13 meter handsömnad av kantremsorna kvar att göra. 

Alla mina klämmor kom till användning, ett litet nöje i sig. 

Att använda trötthet

Jag är inne i en period med stressdrömmar och dålig sömn. Det är tröttsamt på många sätt. Jag undrar om det skulle vara lättare att acceptera stökiga och energikrävande drömmar om man verkligen visste varför vi har dem, vad drömmarna faktiskt har för syfte. Jag skulle så gärna vilja veta och jag tror inte att drömmarna enbart är till för att bearbeta och sortera intryck, även om det säkert är en del. 

Nåväl, i min trötthet så grejar jag lite här och lite där. 

Jag har sytt en liten vepa att fästa alla mina HP- och FB-pins på. 

Jag har en liten samling. 

Jag har sytt samman resterna från helgens kuddsömnad. Jag vet inte vad det ska bli men jag kommer nog på något

och så blev det några nya blommor i min skrivbok. 

Ikväll ska jag lägga mig tidigt, läsa en lugn och behaglig bok och förhoppningsvis sova gott i natt. Utan galna, uttröttande drömmar. 

Igen

Nu är det så där igen. Ingenting annat än sockstickning funkar. 

Tur att sockstickning finns. 

Ett helt berg

Det blev ett helt berg av kuddar

när jag sydde i helgen. 

Kuddfodral med dragkedja på baksidan för att det ska vara lätt att byta. Sexton charmpackrutor per kudde, quiltade med dukvadd på lakansväv och sedan vändsydda mot linnetyg med dragkedja. 

Idag har det inte varit riktigt ljust någon gång och det blåser så havet slår upp mot klipporna. 

Welcome to the dark side av året. 

Bland vänner

Den här helgen unnar jag mig sytid tillsammans med ett helt gäng andra som gillar tyg, tråd och symaskinsbrum. 

Jag har kviltat min Harry Potter-quilt, full av blixar, som jag påbörjade i somras. 

Nu är det bara handsömnad av kantremsan kvar. 

Jag har jobbat på en brun-turkos kvilt som också påbörjades i somras, nu är den ihopnålad med ullvadd och baksidestyg, klar för quiltning. 

I morgon är planen att göra några kuddfodral men planer kan ju ändras. Inspirationen får styra. 

Iskristaller

Ny månad innebär nya sidor i min kalender. 

Jag tänker iskristaller och frostrosor. 

Lite avskalat och kyligt men ändå vackert, 

precis som det kan vara så här års.