Den där lusten som inte går att neka

I flera dagar har jag känt lusten att rita och jag har haft en idé som snurrat runt lite i tankevindlingarna. Idag plockade jag alltså fram akvarellfärgerna och tuschpennorna. 

Några planlösa penselstreck med akvarellfärg och sedan fick tuschpennan göra resten.

Det var riktigt roliga timmar vid köksbordet!

En kort promenad unnade jag mig medan vattenfärgerna torkade. Den senaste tidens sommarväder har plötsligt över en natt blivit höst.

Jag tog bilen en bit hemifrån och gick på nya stigar. 

Vattnet drar som alltid. 

Loppakoftan är det perfekta ytterplagget just nu. Hoppas den kommer vara det några veckor nu.  

När jag var ute låg molnen som ett lock men senare sprack det upp och solen tittade fram. 

Jag hade dock inte tid med sol för jag ville fortsätta rita. 

Som vanligt låter jag impulsen styra och jag vet fortfarande inte var det här projektet slutar. 

Några streck här, några där och kanske blir det en helhet. 

Eller så blir det bara en rolig stund med penslar och pennor och det är inte det sämsta.

Många storlekar eller ingen

Det är visst fullmånedax igen. En stor röd måne speglar sig i vikens vatten. Den känns så nära men på bild blir det bara en liten prick. Tänk att månen påverkar jorden så mycket att den styr ebb och flod. Om månen kan ha den inverkan på stora hav, vad kan den då mer påverka?

Det kan man fundera på. 

För flera år sedan köpte jag tio gula nystan Rowan-garn, hälften ull hälften bomull. Jag är inte någon särskilt gul person så de där nystanen har blivit liggande längst ner i garnskåpet men idag så visste jag plötsligt vad jag skulle göra av dem.

En lång sjal tänker jag mig, en som går att bära över axlarna eller flera varv runt halsen. Jag vet inte hur långt tio nystan räcker men en ganska stor sjal hoppas jag på. Garnet är underbart, det är som att virka med det mjukaste mjuka och sjalen kommer bli som en dröm runt halsen. Tänker jag mig.

Jag är väldigt bra på att dra igång nya projekt mest hela tiden, jag tror det är ett tecken på att jag inte har ork och tålamod för tillfället, men jag vet att det kommer tider när jag slutför en hel rad saker på kort tid så det bekymrar mig inte. Förutom en ny virkning så har jag alltså också påbörjat en ny klänning. 

Eftersom min kropp inte på några villkors vis sammanfaller med storlekar och mönster så är det alltid ganska mycket jobb med att få till något som passar mig. Jag övar ständigt på att bli bättre på att utgå från mig och inte från en måttabell där jag samtidigt befinner mig i tre eller fyra storlekar, eller ingen alls för den delen. Idag satte jag saxen i fint paapii-tyg och det kommer kanske att bli bra. En typisk Anette-klänning hoppas jag på.

Nu ska jag ta min trötta kropp och knopp och en katt och runda av dagen.

Och fullmånen speglar sig i vikens vatten.

Som svallvågor mot klipporna

I början på augusti teststickade jag sjalen Svallvåg som Johanna designat och gjort mönster till. Vi hade inga svallvågor i viken att tillgå idag så det fick bli bilder utan vågor men med hav i alla fall. 

Sjalen är stickad i supermjuka och luftigt lätta Tracie too, en mycket trevlig bekantskap. Johanna säljer både mönster och garn. 

Det är en stor sjal som går att svepa om sig ordentligt. 

Den här delen, gränsen mellan det stilla och vågorna, gillar jag särskilt mycket. Jag tänker mig att det skummar och yr lite.

Självklart var en fotoassistent med när jag skulle ta bilder.

Sekunden senare satt han på en fågelholk, så där 7-8 meter upp, och spejade efter svallvågor (eller ekorren som retat honom hela dagen).

En sak är säker, man har aldrig långtråkigt tillsammans med Morris!

Vilja Lära Kunna

Det brukar heta att man lär så länge man lever men jag tycker att det borde heta att man lär så länge man vill lära. Den dagen man inte längre vill lära sig något nytt är det väldigt svårt att göra det och en del tycks ju alla redan veta allt så hur ska de kunna lära sig något nytt? Vill man lära så kan man, vill man inte är det nästan omöjligt.

Jag vill lära mig, jag älskar att lära mig nya saker och idag har jag lärt mig något som jag känner att jag borde kunnat för länge sedan med tanke på hur mycket jag syr.

Det började med att tvättmaskinen gjorde två hål i en av mina sköna trikåklänningar. Mitt på magen till råga på allt. Jag funderade på hur jag skulle kunna laga hålen utan att det blev allt för synligt eller fult men kom inte på något bra sätt. Det gjorde däremot Ingrid som tipsade mig om lagningssömmen som finns på min symaskin. Hon fick skicka både bild och instruktion för jag förstod inte till att börja med. Pinsamt!

Jag är supernöjd med lagningen. Den är inte helt osynlig men betydligt mindre synlig än om jag gjort ett broderi eller en applikation mitt på magen och klänningen kan användas och inte kastas, vilket kändes som ett alternativ när jag upptäckte hålen. Lappa och laga i stället för att kasta och köpa nytt är min melodi.

Jag har varit i Vimmerby en sväng idag och ett fint tårtband och två ljuvliga snedslåband fick följa med hem. Jag har mina planer för de här banden och kanske gör jag allvar av mina planer endera dagen. 

Mitt på torget i Vimmerby står en fin fontän, en fontän av det slaget som verkar vara av ett utdöende släkte. Vem värnar fontäner?

-Inte jag, hälsar Luna, som tycker att sprutande och sprattlande vatten är läskiga saker och hon vill inte lära om. Tror hon.

Morris dag

Sommaren fortsätter och det är varmt och härligt. Många kvällar är magiskt rosa. 

Jag försöker ta in det, spara det till andra dagar när mörkret faller tidigt och det knappt blir ljust. Trots att det är så fint ute så känner jag mig ändå lite låg. Den där sorgen och vemodet pockar på lite uppmärksamhet. Det är okej, de känslorna får vara där, de får också vara med, bredvid alla andra känslor. 

Världens bäste lillkille fyller två år idag! Vi har klappat och gosat med Morran så mycket vi kunnat men mest har han varit ute och smugit på husse som burit ris och grenar. Minerva fångade en mus som  Morris fick, han har snälla syrror den här lillkillen!

Han är yngst och var minst men nu är han större än både Minerva och Luna. 

Han är min alla bästa krumilurmeduxin och gör mig nästan alltid glad. 

Allra bästa Morris Morran Morrelius Lillkillen bus som vi tycker så mycket om! Och som sig bör har han många fina namn, han är ju katt med stil och kattityd. 

Och jag, jag stickar vidare. 

Fint blir det. 

Sommar i september

En lördag försvinner så snabbt. Jag skulle åka och hämta en grej hos min syster, det tog inte lång tid och vi hade en trevlig stund, men när jag kom hem sjönk jag ner i soffan och där blev jag sittande. Poff så var den lördagen förbi men vilken lördag! Sommarvarm och skön med nästan 25 grader.

Kalmar har blivit en riktigt fin sommarstad, både lik och väldigt annorlunda mot när jag tillbringade mina vardagar där för så där 30 år sedan. (Himmel vad tiden rusar!)

Vattentornet är ett av Kalmars alla  kännetecken. Det sträckte på sig idag.

Alla städer vid vatten har en stor fördel mot andra städer tycker jag. Vattenspegling förskönar nästan alltid eller hur?

I soffhörnet har jag inte gjort mycket alls, mest bara vilat men en rapport har det blivit på Rheinlust-sjalen, mitt senaste projekt. Den kommer bli toppenfin tror jag.

Jag avslutar med några bilder på förvaringar och gömmor jag sytt senaste veckan.

Det blev en hel höstig familj till bästa S.

Och mina två grå fick tvillingar som blev en present till raraste C.

Nu ska jag bara sy kläder och lapptäcken ett tag framöver. Tror jag. 

Tankekringelikrokar

- Vad tänker du på? 

Jag tänker på ljumma vindar, vältrampade trädäck, mjuka kuddar och vad livet egentligen går ut på. Jag tänker på vad jag brinner för, på riktigt, inte så där politiskt korrekt och smart, utan innerst inne. Jag tänker på vad jag inte brinner för och på hur otroligt mycket tid jag lagt på att göra just sådant som jag inte brinner för. Vilket slöseri! Jag tänker på att jag ändå gjort det som känts rätt och viktigt i stunden och det har inte alltid, eller kanske alltför sällan, varit samma saker som det där som hjärtat hoppar till av glädje för. Jag tänker på att det är okej, det är helt okej att göra det man tror att andra blir glada av om man också, då och då åtminstone, är ärlig mot sig själv och gör saker för sin egen skull. Jag tänker på hur mycket det kostar att göra saker, saker som är roliga och glädjefyllda och saker som tär och skaver. Jag tänker på att det är olika pris på saker och ting vid olika tillfällen i livet, till och med olika dagar. En dag är det lätt att städa och plocka undan, nästa dag är det så tungt att det nästan inte går. En dag kan man göra hundra saker på en och samma dag, några år senare räcker det med några få. Jag tänker att det är bra, det är bra att få insikter och kunskaper och erfarenheter så att man kan göra andra val, kanske klokare val och framför allt egna val. 

Jag tänker så mycket, jag gillar att tänka och dessutom tänker jag bra när jag är ensam fast ibland tänker jag bäst när jag känner mig obekväm och lite trängd. Då blir jag kanske mer kreativ i tanken just för att komma ur situationen. Jag tänker på att jag tänker. Det är intressant. Hjärnan fascinerar mig som alltid. Vilken grej alltså! 

De två virkade kuddarna är gjorda i Catania, ett bomullsgarn jag köpt från Bautawitch. Jag har också följt hennes beskrivning till kuddarna då hon alldeles lägligt la upp beskrivningen kort efter jag sett en liknande kudde på Lee Esselströms Instagramkonto. Det gick åt mer garn för mig än för Bautawitch, jag virkar lite lösare, men å andra sidan blev mina kuddar lite större också. Stora kuddar gillar jag! 

Igår kväll, efter en ganska miserabel dag med migrän, så la jag upp en ny stickning. Det var lite jobbigt att förstå mönstret med ömt huvud men idag går det lättare.

Det blir vackert, i finaste färgen som Johanna färgat dessutom.

Mitt fredagsmys består av två nya böcker. 

Två helt fantastiska böcker! Sprängfyllda med gamla anrika mönster som jag  vill kasta mig över. Att förvalta det arv som kvinnor genom århundradena byggt upp gör något gott med själen. Jag blir så inspirerad så helgen kommer ägnas åt garn och böcker, te och tankar.

Trevlig helg!