Tjock tjockare tjocktv

Benvärmarna till kära A är klara och jag drog på dem och hoppade ut i snön för att få några bilder.

Stickor 3 mm, 110 gram Semilla och mönstret heter Basic patterned legwarmers, ett gratismönster på Ravelry, vilket jag nästan följde till punkt och pricka. 

Den korta stund jag hade dem på kände jag hur skönt det var så jag kanske gör ett par till mig också. 

Färgen är mer rättvisande på utomhusbilderna.

Vi hade planer för dagen men snön satte stopp för dem så med en hel dag utan planer och måsten så började jag att nåla en quilttopp på vadd och baksida. Det går åt många nålar till det stora täcket, och jag har kanske nålat en tredjedel men jag är i alla fall på gång! 

Snö var det ja... Under snön på bilden nedan har vi en trappa. Någonstans. 

För övrigt så har vi sagt adjö till vår tjocktv idag. Det känns som om vi var sist i världshistorien med tjocktv, men jag vet att de finns, både här och där. Och skulle saknaden bli för stor kan vi ju alltid köpa en ny för 50:- på Stadsmissionen. 

***The end***

Lyckobubbel

Igår morse var det barmark. Idag har det varit allt annat än det.

Vägen till och från jobbet har varit säkare att köra.

Hoppa in i bilen och bara sticka iväg har gått snabbare. 

Gå på kullstenarna genom staden har varit enklare...

...men frågan är om det varit mjukare. 

Jag kan inte hjälpa det, jag tycker att det är så vackert att jag bara vill stanna, ta in och njuta. Lite snöstormslycka i all enkelhet.

Hemma i soffan växer benvärmarna. 

Snart klara.

Snöstormslyckan bubblar fortfarande lite.

Inga bara ben

Isande kallt har det varit idag  och vi som börjat vänja oss vid plusgrader och snöfritt får tänka om och pälsa på oss igen. Nåja, jag är säker på att våren vinner över vintern även den här gången, även om det dröjer ett tag till.

Eftermiddagen har jag ägnat åt benvärmare. En vän behöver något varmt om sina knän, och jag hoppas att de här ska passa till det.

Jag stickar i fantastiskt mjuka och sköna Semilla. Vill sticka mycket mer i det garnet!

Ärr visar erfarenhet från strid

Idag är det pep talk med mig själv som gäller och jag tar hjälp av Paulo Coelho. Han är en intressant författare på flera sätt, hypad till tusen, översatt i oändliga mängder, skriver böcker som är jättebra, böcker som är helt obegripliga och böcker som är riktigt obehagliga. 

Segraren står ensam tog jag mig knappt igenom för den var så obehaglig, Valkyriorna begrep jag inte mycket av men Alkemisten tyckte jag, som många andra, mycket om. Nu läser jag hans senaste bok Manuskriptet från Accra - och den tycker jag också om. Så många fina, kloka tänkvärda ord.

Jag läser med pennan i handen för en del ord vill jag spara, hitta tillbaka till och njuta av.

I mitt pep talk läser jag till exempel:

Att förlora i en strid eller att förlora allt vi tror att vi äger får oss att känna sorg. ... Vi ser oss omkring och vi säger till oss själva: Jag överlevde. ... 

De [som vet att striden bara är avbruten och är i underläge] försöker komma fram till vad de gjorde fel och vad de gjorde rätt. De nyttjar tiden då de ligger ner till att ta igen sig, läka såren, komma fram till nya strategier och rusta sig bättre. ... Du är inte besegrad när du förlorar, utan först när du ger upp.

Jag läser också:

Kan ett blad, när det faller från trädet på hösten, känna sig besegrad av kölden? Trädet säger till bladet: Det är livscykeln. Även om du tänker att du kommer att dö lever du i själva verket kvar i mig. Tack vare dig lever jag, för genom dig har jag kunnat andas. Tack vare dig har jag också känt mig älskad, eftersom jag kunnat ge skugga åt den trötta vandraren. Din sav är min sav, vi är en och samma sak.

Fina, fina ord. De värmer och ger hopp och tröst.

Torka tårar med vantar

Älgvantarna är klara!

Mönster har Järbo gjort (91069 gratis) men jag stickat mina i tvåändsstickning och gjort en hel del ändringar.  En del saker kunde gjorts lite annorlunda, t ex kunde en brun tråd fått följa med hela tummen upp, även om den inte hade använts till mer än att sno på baksidan. Som det är nu är tummarna vitare eftersom det inte finns någon brun tråd där. Fast jag tror vantarna funkar bra ändå.

Det naturfärgade garnet är Kampes 2-trådiga och det bruna är Rauma finull. Stickor 2,5 mm.

Insidan valde jag att göra med samma mönster hela vägen.

 

En lätt filtning med lite schampo och gnuggande så är de klara för användning. 

För övrigt avslutar jag med några ord från C S Lewis i Silvertronen:

Gråta är nog gott och väl så länge man håller på med det. Men förr eller senare måste man sluta och det är då man måste bestämma sig för vad man ska göra.

Just det, jag är nog där nu. Jag kan ju inte vara ledsen i evighet för sånt som inte blev vad jag hade hoppats eller trott att det skulle bli. Jag kan inte vara besviken på mig själv hur länge som helst.

Läs gärna Elin Ruth Sigvardssons krönika! 

Jag förstår henne precis.

Tyvärr.

Rock moose

Jobbat idag. Tungt att andas och stökigt och bökigt i bihålorna. Inget internet (men väl mobiltelefon). Trött.
Kontentan: stickar långsamt.
Nu är det två älgar!

Tidigt ute

Ledigheten lider mot sitt slut. Det har varit en skön ledighet på många sätt trots att den inte blev som planerat. Planen var att vi skulle vara ensamma över jul men då fick vi huset fullt av folk och det var så trevligt. Vi skulle haft gäster under nyår men på grund av influensor blev vi i stället ensamma hemma, tråkigt men lugnt och skönt. Nu i trettonhelgen skulle vi varit på syskonträff och kalas men i stället blev vi kvar hemma på grund av min förkylning och det var riktigt trist. Inte slutar vi planera trots att verkligheten blir annorlunda än planen. Det blir ju i alla fall oftast bra ändå.

I somras klippte jag till en klänning enligt ett Vougemönster, V8813. Jag hade med den tillklippta klänningen när jag var på syträff men den blev aldrig sydd. Jag har flyttat högen med tyg och mönster många gånger sedan dess och tänkt att sy den men inte kommit till skott men i min vinterledighetsiver att avsluta påbörjade projekt kom idag turen till den där klänningen. 

Trikåtygerna i marin och vitt är från Andersson och Hjalmarsson i Ulricehamn.

Bröstpartiet är rynkat över bomullstråd. Fiffigt sätt att få det jämt.

Fickorna är inte så mycket fickor som en dekoration. Lägger man något i dem är nog sannolikheten ganska stor att det inte ligger kvar efter en stund.   

Orken har inte räckt till att prova klänningen än så det får jag göra en annan dag men man kan väl ändå säga att jag är tidigt ute med årets sommarkläder.

Jag hoppas att lusten att avsluta påbörjade projekt håller i sig ett tag till för det finns några lapptäcken att ta tag i!

Ränder är fint!

Den är så snygg!

Tycker jag alltså. 

Offekoftan som är stickad i Kauni effekt, 150 gram vardera av beige och marin samt ett halvt nystan Fame till I-corden. Stickor 4 mm. 

Den här kommer jag nog nöta ut. 

Färggraderingen smyger liksom fram över koftan. 

I-corden är pricken över i och lyfter hela koftan. 

:-)

Kreativa lösningar

Efter lite kreativ klippning så blev två vänsterärmar en vänster och en högerärm. Efter lite kreativ mönsterpassning blev rutorna något sånär i linje även om ena fickan inte hamnade på bästa stället men ska det mönsterpassas så ska det.

Kom-i-håg till mig själv: Kolla så tygåtgången och tillgången på tyg stämmer överens, det blir så svårt att få ut alla delar annars, speciellt på storrutigt tyg och välj för all del mönster som funkar till rutig tyger... 

Mönstret är från Allt om handarbete 09/2012.

Jag vet inte riktigt när jag ska använda fleecekappan men skön är den så det dyker säkert upp tillfällen. 

Nu har jag bara ett tillklippt plagg till som väntar, sen kan jag börja på en massa nya roliga saker! 

Vilodag

Förkyld. Igen. Blä.

Så idag har jag inte gjort ett skvatt mer än legat i soffhörnet, sett onödigt mycket på tv och varvat det med att läsa och dricka te. 

I morse tog jag ett par suddiga bilder med mobilkameran på fin himmel.

Först låg molnen som ett ruggligt lock.

En halvtimme senare såg det ut så här.

Gyllene lycka.

En annan sorts lycka låg i brevlådan på eftermiddagen. Jag vann ett presentkort i Stickameras julkalender och det handlade jag upp (och lite till) i Stickameras webshop.

Fint danskt garn och roliga stickmått som är som smycken. Och karameller :o)

Och så Knitting Queen.

Det passar perfekt! Tack fina Ulrika!

Rutor och ränder

Åh, hur tänkte jag när jag valde att sy en fleecekappa med snedställt blixtlås på framstycken som är omlott i RUTIGT tyg?!

I mönstret står "Sy fast blixtlåset enligt markeringen eller så att kappan faller snyggt". Jag tänker "Sy fast blixtlåset så att det blir en vettig mönsterpassning och strunta i hur kappan faller när det är klart". Suck!

Oj oj oj, trixigt värre, men det ska gå. På nåt sätt. 

Offekoftan är färdigstickad! Den är väääldigt långrandig men jag ville ha en riktigt lång kofta att mysa i, en kort modell har jag stickat tidigare.

150 gram vardera av Kauni effekt beige och marin samt ett halvt nystan av nåt Fame-garn till I-corden. Stickor 4 mm.

En upp en ner

Vissa dagar funkar saker bättre än andra. Idag har jag inte behövt sprätta, mer än när jag öppnade upp tre knapphål och den vintervita ulljackan är klar.

Mönstret finns i en gammal Burda plus (vår/sommar 2011) och garnbroschbroderiet finns på Hq 252 Yarn art. Jackan sitter perfekt på även om den hänger lite på dockan. Dockan är visst smalare än vad jag är...

Jag hade tänkt fortsätta sy på nästa tillklippta projekt men upptäckte att jag klippt ut två vänsterärmar och ingen högerärm... Det funkar inte så bra när det är raglan. Suck.

Ett vitt ark

Nytt år, nya förväntningar och nytt hopp. Än så länge är året vitt som ett oskrivet blad och min plan är att fylla det med sånt som jag tycker om och många bra dagar. Min önskan är också att symaskinerna ska brumma och stickorna klinga. Jag önskar kanske inte så mycket tid med sprätten, men idag kom den till pass. Jag borde misstänkt att något inte stämde när markeringarna på ärm och kropp på min vintervita jacka inte alls passade varandra, men jag sydde - och sprättade. Fyra gånger...

Nu sitter ärmarna där de ska, och kvar att sy på jackan är fållar, knappar och knapphål. 

Nu får symaskinen vila och jag fortsätter sticka ränder. 

Det känns lite långrandigt.