Sånt man bara säger

Jag är inne i en bokslukarperiod och kan rekommendera 

Ett år av magiskt tänkande av Joan Didion 

- en fascinerande och vacker bok om en kvinnas liv

ett år efter att hon förlorat sin make. 

Sånt man bara säger av Helena von Zweigbergk

- en härlig och målande beskrivning av en 50+ kvinnas liv när hon

oväntat får ta hand om sin 15-årige systerson

och slutligen

Nextopia av Micael Dahlén

- en fyndig, träffsäker och tankeväckande bok om hur vi lever och hur vi beter oss.

Alla böckerna värmer i vinterkylan, och det gör också min Whippoorwill-sjal som det kommer ett par bilder till på.

Bara för att den gör mig så glad!

Det är tur att man tycker det är vackert med snö... men nog är det bra tidigt med så här mycket?! 

Det går knappt att ta sig till vedboden...

***Anette L***

Whippoorwill

En del saker får så intressanta namn, som mönstret till min senast stickade sjal.

Mönstret heter Whippoorwill, och översatt blir det Skrännattskärra,

vilket är en liten fågel, som enligt mitt tycke och smak inte har så många likheter med sjalmönstret. Några bilder på en Skrännattskärra lyckades jag inte hitta på nätet, men på Nattskärror finns det en del.

Söt liten krabat i alla fall, fast något gråare än min sjal... som är en färgbomb så här i gråväderstider.

Sjalen ska bara torka så jag kan ta med den ut i regnet...

Fast nu varnas det för 10-20 cm snö i natt. Vi får väl se. Just nu vräker regnet ner.

Garnet är i alla fall Kauni, och stickor 4 mm har jag använt. Mönstret har jag köpt på Ravelry. Jag har nästan följt mönstret 

Regnbågsvibbar? I så fall kan jag tipsa om att det händer en hel del på Regnbågsquiltarsidan! Många fina färggranna saker sys det.

***Anette L***

Färdigcampat

Nu är campen slut för min del, och jag är hemma i Småland igen. Jag lämnade ett vintervackert Mörarp bakom mig efter att ha sopat av en decimeter snö från bilen.

Från Växjötrakten och hemåt var det snöfritt, men regntungt. Jag föredrar snö och ljus, i stället för regn och gråväder. Absolut!

Det sista jag sydde på campen innan jag packade ihop var brandgula block i massor.

Apelsinskivor eller kanske sommarblommor...

Glatt och varmt i alla fall.

Jag kan nog vänja mig vid brandgult.

Det ska bli kul att göra den här quilten klar!

En STOR KRAM till mina goa medcampare i Mörarp!

Tack för en härlig vecka!

***Anette L***

Det snöar i Mörarp idag

Massor av snö! Stora blöta snöflingor.

Det är alldeles vitt ute, men det hindrade inte min röda quilt från att skrika och säga att den ville ut.

Lite mallig är den också för att den fått hänga på skylten vid Pågatågshållplatsen.

Tygerna tystnar inte bara för att man gjort quiltar av dem... Vill de ut så vill de!

Baksidan vill också visa upp sig och - om man tittar riktigt noga - quiltning:

Det är riktigt mysigt att sitta inomhus, med tekoppen i handen, en chokladbit i munnen, lyssnandes på symaskinernas brummande i bakgrunden och titta ut på de stora snöflingorna. Det är bara sju månader till midsommarafton!

Då kommer den här boken inte vara bar, blöt och ledsen längre.

Jag har inte fått så mycket sytt idag, för jag har fixat lunchen på campen, men det ligger solglada brandgula tyger på bordet, och nog hör jag dem viska

"Sy mig, sy mig"...

***Anette L***

Graffiti

Fjärde dagen på campen, och alla är lite trötta och så smått börjar stressen komma för att veckan är inne på sin andra halva. 

Mitt resultat hittills:

- quiltad och kantad bäddmadrass

- quiltad och kantad röd quilt nr 1 (fast klar som nr 2)

- 48 rödvita block sydda till röd nr 3

och

- en påbörjad brandgul quilt!

Tja, det känns okej med brandgult än så länge.

När vi pratade om brandgult på campen så lyftes andra fina, snart bortglömda färgnamn fram, som gredelin och skär. Vi har en mission att vårda dessa gamla färgnamn! Nog ska jag göra en gredelin quilt! Skära quiltar har jag i massor, men har säkert inte sytt den sista. Kommer du på fler bortglömda gamla fina färgnamn - skriv en kommentar!

Det blev lite garnshopping idag också. I självaste Mörarp!

Med stickgraffiti och allt!

Några nystan ull/silke blev det och så några nystan som såg ut som små julkransar - bara ta bort banderollen och hänga upp. Inte riktigt, men nästan.

***Anette L***

Från ax till limpa

Jag har pysslat lite idag och tagit mig 

från detta...

Till det här:

Vad tycker du Sussie? Vill det bli bra?

Röda scrapstyger i massor, lite vitt, och - Voila!

Vi har haft utflyktsdag på campen idag och tog en sväng till Tant Thea i Helsingborg.

En jättefin garnaffär med massor av godis på härva!

Naturligtvis så slank det ner några meter i en påse som följde med mig...

Och finbesök dök det upp när vi var tillbaka på campen, från både Bohus och Landskrona. Kul! 

Nu ska jag fortsätta sy...

***Anette L***

Kunderna kommer, kunderna går

 I Mörarp finns en gammal mack.

Bensinpumparna är så röda och fina.

Men så många kunder kommer inte och går där...

Nu är min bäddmadrass till luftmadrassen quiltad och kantad - äntligen!

Min plan var att bara quilta med övermatare, men när jag väl satte igång så blev det frihandsquiltning för hela slanten! 

Bäddmadrassen behöver jag inte för tillfället, för det är sköna sängar på campen, men allt är inte klart än...

Alla här hälsar till er!

***Anette L***

Varats olidliga lätthet

Det är förunderligt att bara vara. Framförallt om man är ledig.

Redan i februari så bestämde jag att jag skulle ha semester vecka 46, och nu är vi där - i vecka 46. 

Varför bestämmer man i februari, att man ska ha semester i mitten av november kanske någon undrar...

Jo, för att verkligen få plats med kreativitet i kalendern. Och för att få sy en hel vecka med goda vänner, och det gör vi på Quilt Camp på Quilt Passion i Mörarp.

Innanför fönstret är min plats där jag syr.

Det är quiltning av ett rött täcke som pågår.

Det kräver både funderande och lite tålamod.

Tittar jag upp så ser jag mina inspirerande vänner.

Men just nu sitter jag bara och är, syr inte alls, men kreativiteten flödar inombords!

Med lätthet.

***Anette L***

Lördagsmys

Man behöver väl inte bara ha fredagsmys?!

Idag har det definitivt varit en lördagsmysdag!

Jag vaknade tidigt, innan resten av familjen, och smög upp och satte mig i soffhörnet under sköna gosefilten och läste i tystnaden. Så härligt! 

Senare på förmiddagen åkte maken och jag en sväng och vi tittade på Kyrkestenarna för första, men inte sista, gången. Vilka häftiga stora stenar!

Det är alltid svårt att visa hur stort (eller litet) något är på bild om man inte har något att relatera till, men de är ca 4 m höga.

Mäktigt. Enligt Upptäck Sveriges historia användes platsen för gudstjänster under 1600-talet då krig härjade i trakten och danskarna lät sina hästar vara i kyrkorna.

Att platsen varit betydelsefull känns tydligt när man går där mellan stenarna.

Väl hemma igen så fick symaskinen jobba lite, och nu är baksidan till den HÄR quilten klar och allt är nålat och klart för quiltning.

Så här ser en bit av baksidan ut:

Resterna gick åt förstås. 

Nu blir det lite stickningsmys som omväxling - vill inte missa Så mycket bättre på TV4.

***Anette L***

Lite sorg piggar väl alltid upp

Har ni känt den där känslan, där det liksom känns skönt trots att det gör ont? 

I sorg kan det finnas ett inslag av lycksaligt vemod, på något sätt.

I boken Den sjunde dagen av Stefan Einhorn så beskrivs flera sorger, men det är också så mycket vackert som kommer fram i ögonblicken mellan sorg och ledsenhet, så mycket glädje som förmedlas från dem man håller av. Viktiga saker, som inte hade fötts utan sorgen som sällskap.

Ont-skönt-vackert.

Stefan skriver "I kärleken blir vi sårbara, men samtidigt ger den oss livsintensitet och kreativitet. Kärleken öppnar oss mot omvärlden, men sorgen är dess baksida."

Den ena kan inte finnas utan den andra.

Visst kan man välja bort kärlek därför att man är rädd för att bli sårad och övergiven, men i samma stund som man gör valet att undvika att bli sårad så väljer man bort lycksaligheten, skrattet, den glada galenskapen, energiruset.

Kärlek handlar inte bara om kärlek till en annan person, utan till naturen, musiken, vännerna, hobbyn, livet eller vad du vill.

Och sorgen, den kan finnas där lurpassande bakom ett hörn, eller så går den med oss länge, länge. Ibland är den stor, ibland är den liten, men den är där.

Ta sorgen i handen, så går vi!

Tack snälla rara Marie för att du stack boken i min hand!

***

Nu är min Möbius-sjal klar. En lurvig historia i blått och turkos att värma mig med.

Mohairgarn och stickor 8 mm. I det HÄR inlägget finns en länk till hur man lägger upp en Möbius - på ett väldigt enkelt sätt. 

Jag har varvat räta och aviga varv lite efter tycke och smak och den är ungefär

40 cm bred. Jag la upp 90 maskor, vilket blir det dubbla eftersom man bara räknar på stickan och inte på kabeln enligt beskrivningen. Superkul!

***Anette L***

Polkagrisar

Och vips så var det åttonde november!

Dagen idag gick i en farlig fart, och arbetsdagen var över innan jag hunnit fatta att den hade börjat. Visst är det bra med sådana dagar, men de får inte komma för ofta, för det orkar jag inte med!

Ikväll har jag plockat undan lite i syrummet. Att kalla det för att städa vore att kraftigt överdriva, men jag har stoppat in saker på sina rätta ställen, vilket åtminstone gör att jag kan komma åt skärmattan en dag eller två.

Man hittar mycket intressant när man plockar, i alla fall i mitt syrum. Idag hittade jag mönster som jag köpt för ett bra tag sedan, men glömt bort att jag hade, och jag hittade några tyghögar iordninggjorda för kommande projekt vilka jag naturligtvis också hade glömt bort... Frågan är då om man ska behålla tyghögarna, eller helt enkelt stoppa in tygerna i hyllan igen och vänta på nästa våg av inspiration? 

Ja, det kan man ju fundera på ett tag, samtidigt som man kliar sig i huvudet och undrar hur man ska få plats med sina senaste inköp...

Min polkagrisduk är - nästan - färdig.

Det som saknas är en liten bård med frihandsquiltning, men jag har ingen maskin som klarar det för tillfället. Lite synd, för när man är så nära så vill man ju bli klar, eller hur? Men snart så!

Mönstret finns i boken Schnibbles times two av Carrie Nelson, men jag har inte följt beskrivningen på hur blocken sys - det blev för mycket spill för en smålänning - så jag sydde av långa remsor i stället för korta. 

Och resterna - ja, ni vet vad det blev av dem...

Mums fillibabba! 

En liten sneakpeek på mitt tredje röda projekt, av scrapsrullen, bjuder jag också på.

Undrar vad morgondagen för med sig?

***Anette L***

Som om jag inte skulle kunna...

Kommer ni ihåg Hedvig och ugglan Helge i Från A till Ö?

De som lärde alla 70-talsbarn svåra ord som till exempel reflektera?

När jag sökte på programmet stod det att det var gjort 1974. 1974?!

Jag tror, snart på fullt allvar, att det sitter någon uppe i himlen som skruvar upp hastigheten på klockorna hela tiden. Ju mer vi stressar, ju mer vi försöker hinna med, desto snabbare går tiden. Och tidstjuvar har man ju hört talas om...

Läskiga figurer, kommer och tar vår värdefulla tid!

I vilket fall som helst så är brandgult väldigt mycket 70-tal, och som ni vet så laddar jag ju för att sy brandgula quiltar och nu är tygerna fixade, och de bara väntar på att jag ska bli klar med röd nr 3 (vilket nog tar lite tid, för jag har precis börjat).

Jag måste erkänna att jag tycker det ser riktigt läckert ut. Tänk om jag håller på att ändra uppfattning om brandgult?! Varför skulle jag inte kunna göra en så enkel sak som att ändra min relation till en färg? Det har nog redan hänt, för jag blir så glad av den här brandgula traven!

Grönt har jag nog alltid gillat, och mycket grönt är det i Djungelmys-quilten - mitt senaste mönster till tidningen Fat quarter (nr 3/2010).

Just den här quilten, med en mjuk och mysig fleecebaksida är tänkt till en liten (eller stor) kille som jag känner. 

Jag hoppas att det ska byggas kojor under den,

och att det ska mysas i soffhörnet med den, kanske ihop med lillasyster.

1974... Jag kan inte fatta att det är 36 år sedan? Eller vill inte...

***Anette L***

Möbius som går runt runt

För länge sedan stickade jag en Möbius-sjal.

Det var svårt att lägga upp alla maskorna, och framförallt var det svårt, nästan omöjligt kändes det som ibland, att sticka första varvet.

För ett tag sedan tipsade Medea om ett annat sätt att lägga upp maskor till en Möbius, och det såg så lätt ut att jag var tvungen att testa.

Det var lätt, och jättekul!

Så nu har jag, hipsvips, satt igång med en ny sjal!

Testa gärna själva om ni har lust att göra en vriden sjal utan söm.

Nu har jag en perfekt resestickning i läckert havsblått mohairgarn från Polinette.

Tack för tipset Medea!

***Anette L***

Att vara i nuet

Det är modernt att vara i nuet.

Som om man aldrig varit i nuet tidigare...

Det är, hur som helst, inte särskilt enkelt att vara i nuet, för det är så mycket som ska planeras och fixas och saker som man ska oroa sig för, och det är så många gamla minnen som man försöker stoppa långt ner i ryggsäcken i hopp om att glömma bort dem helt och hållet och andra minnen som skapar förväntningar av kommande saker, och dessutom pågår det där nuet exakt hela tiden, så när ska man då hinna med att vara just där?

Pust, man blir ju andfådd av bara tanken!

Och varför heter det föresten andfådd? Kul ord...

Nåväl, den gångna helgen har jag varit i Nuet, och jag påstår att det var en sällsamt härlig, trevlig och skön upplevelse!

Undrar om Fritidsresor och Apollo säljer resor till Nuet... man kanske skulle ringa och fråga. Fast det är ju så populärt, så resorna är antingen slut eller väldigt dyra...

Den resa jag var på var inte dyr, och inte var det fullbokat heller.

Mitt Nu bestod bland annat av kastanjallén i avlövat skick.

Sagolikt vacker och så mäktig. I somras såg den ut så HÄR.

Jag och kära vännen hittade en tvillingnöt som vi delade.

Jag är säker på att den kommer bringa lycka!

Mitt Nu bestod också av att se saker som skapades för 2200 år sedan!

På Östasiatiska museet i Stockholm kan man nu se delar av terracottaarmén. Wow!

Många var det som passade på denna vackra söndagseftermiddag att dela samma Nu, så vi köade i nästan en timme innan vi kom in på museet, men det var det värt!

Så fantastiskt! Har du möjligheten - se utställningen!

Tänk, dessa vackra skulpturer är 2200 år gamla!!!

Mållös känner jag mig!

Och glad för att vi fick fotografera (utan blixt, men det gick som synes bra) för då kan jag backa till just det Nuet och minnas det makalösa.

Kvällen avslutades med ett musikaliskt Nu tillsammans med Jill Johnson.

Hon kan sjunga hon!

En lång stund stördes jag av alla som fotograferade henne med digitalkameror och mobiler (som lyser bakåt - dvs mot publiken), trots att det stod skyltar att man inte fick fota, men så tänkte jag att om jag skiter i att reta mig på vad andra gör, tar en bild och blir en i gänget så känns det nog bättre, och det gjorde det.

Nuet tog tag i mig och jag kunde njuta.

Är det så här att vara i Nuet så ska jag faktiskt ta och tillbringa lite mer tid där!

Kram till världen!

***Anette L***