Ändrade planer

Vardag igen, för de allra flesta i alla fall. Min dag blev inte alls som jag planerat men vilka dagar blir det?

Luna satt i fönstret när jag kom hem, hon undrade nog varför jag jag åkte och kom flera gånger samma dag, så brukar jag ju inte göra.

Jag har inte alls hunnit sticka på Find your fade-sjalen idag men några kvällar tidigare har tagit mig en bit på väg. 

Jag har övergivit min ursprungliga plan och kommer nog bara behålla tre av de tänkta färgerna. 

Det är så intressant med garn, man kan tycka att härvor eller nystan passar tillsammans men när man stickat en bit så ser man nya nyanser och toner framträda och garnerna passar inte längre varandra. Det som ser grått ut kan plötsligt bryta mot gult, och det som ser lila ut kanske egentligen ger en grå ton.

Det ska bli spännande att se vilka färger det slutligen blir. Petrol och grått dominerar just nu.

Slytherin - Hufflepuff

Uppmaningen var: ta två garner som inte passar ihop och sticka randiga strumpor. Jag valde ett nystan som var svart-grönt och ett som var beige-guldgult. De passade inte ihop.

Ränders magiska kraft gav mig ett par perfekta quidditch-strumpor! Slythering - Hufflepuff 0 - 0. (Quidditch är en sport i Harry Potters värld och Slytherin och Hufflepuff är två av fyra elevhem på häx- och trollkarlsskolan Hogwarts.)

Vanliga basstrumpor, stickade på 2,25 mm, med hällapp.  

De blev nästan likadana, jag nystade av lite garn för att få dem ganska lika. Garnet som är kvar ska bli ett nytt par randiga sockor tillsammans med ett nytt nystan som det inte passar ihop med. Kanske kan det bli bra igen, kanske blir det riktiga fulsockor. Spännande! 

Ute är det grått, på nollan, och isen börjar redan ge efter.

Luna tycker att det är bäst att stanna inne och mysa bredvid mig i soffan. 

Morris däremot ser det som sin plikt att ta utomhustjänsten och spana efter inkräktare och kanske småfåglar. 

Jag tror jag ska sätta på en Harry Potter-film, en med quidditch, och njuta av dagen.

Flätbonanza

Den tredje och sista adventsstickningen blev ett par långa strumpor. De mest intrikata strumpor jag stickat tror jag men så blev de också väldigt tjusiga med alla sina flätor. 

Mönstret finns på Järbo garns hemsida. Det mörkgrå garnet är Mellanraggi från Järbo och det turkosa är Nalle från Novita. Jag gick ner i stickstorlek och använde mina vanliga 2,25 mm.  

Som mest har jag tolv flätor runt om, det hade kunnat vara fyra flätor till men jag hoppade över de sista högst upp, i fem olika varianter.

Mitt bak är en bred fläta som följer med hela vägen upp till resåren. Det var lite trixigt med de långa flotteringarna av turkost garn under flätan.

Tyvärr sitter de lite för tight runt mina breda ben men lilla dot ska få dem. 

Hoppas hon kommer tycka de är lika fina som jag tycker att de är. 

Jag tog visst med mig vintern hem. Det har kommit drygt en decimeter i natt och på morgonen och det snöar fortfarande. 

Någon skridskois blir det inte med all den här snön.

Vintervitt är allt bra fint.

Nyfikenhet i första hand

Det var bistra 24 minusgrader igår kväll. Burr!

När jag kom hem idag var det måttliga nio grader kallt och jag började med att titta på förödelsen som stormen härom dagen orsakade. 

Vår brygga är delad på mitten men troligen måste hela bryggan göras om till våren. Det är fortfarande väldigt högt vattenstånd och isen har börjat lägga sig inne i viken. 

Vi har hav där vi normalt inte har hav. 

Naturen har utökat viken med ganska många kvadratmeter. Tur att huset står högre upp. 

Samfällighetens stora brygga i bakgrunden är också förstörd. Det saknas några meter här och där och den är illa åtgången mest överallt. Trots att maken och sonen spände upp ett rep för att förhindra att människor kliver ut på den så har folk krupit under repet hela dagen och gått ut på bryggresterna. Suck. Nyfikenheten går inte att stilla, ens om risken är att man åker ner i iskallt vatten. 

Naturen försökte blidka oss med en vacker rosa kvällshimmel. Det var fint.

Så här på årets sjätte dag har jag två par färdiga sockor. 

Järbos adventssockor är äntligen klara och de randiga så kallade fulsockorna, som blev fina, är också färdiga. I morgon ska jag nysta garn till Find your fade-sjalen och förhoppningsvis ta några bilder på de färdiga sockorna.

Ränders kraft

Jag är kvar mitt i vintern. Termometern visar -21 grader ikväll och det var -13 grader som varmast idag. 

Vi försökte frysa såpbubblor men det var svårt. 

Himlen var vackert blå och snön likaså med vackra gula ränder när solen var på väg ner. 

De flesta vägar är plogade nu och jag hoppas det blir en behaglig hemfärd i morgon. 

Jag tyckte granarna sträckte lite extra på sig i kylan för att få topparna i solen. 

Bubblorna blev som glas. Jag kommer försöka frysa bubblor igen. 

Smulan tycker att det är bäst att vara inomhus och

jag håller med och stickar på mina randiga sockor i garnerna som inte passar ihop. 

Det blir läckert och fint. Nästa gång ska jag välja två garner genom att blunda och ta det jag får tag i. Det skulle inte förvåna mig om det blir fina randiga strumpor av det också. Rändernas magi. 

Under en kupa av glas

Idag har vi haft pysseldag.

Inspirerade av Lee på Strömsö har vi jobbat med cabochoner, välvda glasrundlar som limmas fast på smyckedelar med något fint emellan. Jag har gjort ett halsband med katter som liknar våra, klippta från bokmärken. En för varje katt. 

Jag gjorde också två hängen som säger något om mig. 

Just nu hänger de på min kofta. 

Hemma är det storm och översvämning men där jag är är det vinter. Vargavinter. 

Både fågelbordet och eldkorgen har mössa på sig. 

Granarna är vackert vita och

vissa vägar är plogade men inte alla. 

Åh vad jag tycker att det är fint!

Fult med flit

Jag valde med flit, ivrigt påhejad av en vän, två nystan som inte passade ihop och började sticka en socka. 

Och magi uppstod för det blir fint! 

Dessutom matchade det min klänning onödigt bra. 

Det har snöat och snöat och snöat i eftermiddag. Tur att jag gillar snö! Och randiga sockor. 

Påsar som presentförpackning

Det har blivit några fodrade tygpåsar till. De går snabbt att sy och är bra till så mycket, som när man behöver slå in en present lite lyxigare än med papper till exempel.

Jag hittade ett så fint tyg när jag var i Kalmar innan jul. Det var dessutom på halva priset eftersom det kallades jultyg. Jag tycker att det är ett fint tyg som passar hela året, inte det minsta juligt utom möjligen att det är rött och vitt. En liten bit tyg med knapptryck som passar till hade jag i mitt tygskåp.

Lite kraftigare bomull, perfekt till påsar helt enkelt! 

Det enda som skiljer de här två åt är färgen på snodden.  

Så där ja, nu är symaskinen uppvärmd det här året!

Och mönstret finns HÄR för den som har sylust.

Är bladet redan skrivet?

Välkommen 2017! Det ska bli så roligt att lära känna dig! Jag är övertygad om att vi kommer att komma bra överens och ta inte illa upp men jag kommer ta kommandot över vissa saker. Jag känner att det är bäst att jag gör det nu, jag menar det här är ju ändå mitt femtionde levnadsår och då har jag både erfarenhet och sedvanlig rätt att besluta om sådant som rör mig. Det är ju faktiskt jag som lever med mig 24 timmar om dygnet och det är jag som troget kommer umgås med mig resten av livet. 

Så vad är då ett nytt år? Är det den där årsboken med oskrivna blad som en del påstår? Ja, på sätt och vis men så klart inte alls. Det är mycket som är givet men även det vi tror är fast förankrat kan plötsligt smulas sönder. Jag läste några inlägg bakåt i en blogg jag snubblade över och några rader sken över alla andra, trots att orden liksom smög sig in mellan andra ord. "Han lämnade mig i september, hade hittat en ny och "ville dela livet med henne". Så lätt byts man ut efter 17 år." Kort och sakligt innehöll de två meningarna oerhört mycket, kaos, chock, förlorad kärlek, gemensamma minnen och nya som inte kommer att delas. Från att ena dagen ha en struktur och en inarbetad vardag så visade sig nästa dag vara som ett oskrivet blad, fast med saker att dela, släkt och vänner att berätta för, sorg att bearbeta och mycket mer därtill. De enkla orden berörde mig och fick mig att tänka på att trots allt finns saker vi inte kan planera och bestämma över. Saker som sker, förluster av kära, kanske nya vänner, sjukdomar eller behagligt välbefinnande efter lång tid av ansträngning. Så det nya året är kanske en 365-sidig bok med tomma blad, en del kan vi skriva dit själva, annat skriver någon annan dit åt oss. Det är det som är livet, vi tror att vi vet vad vi har men plötsligt kan alla förutsättningar vara ändrade och spelets regler okända. Nåväl, det som inte går att planera behöver vi heller inte oroa oss för! Och för den delen behöver vi inte skriva ner planerna, det går att skriva boken i efterhand, när man vet hur det gick, vem som fick vem och vem som var skurken. Så 2017, nu kör vi!

Året inleder jag med fjolårsrester, alltså Järbos adventssockor. Jag har ett halvt skaft kvar och det tar sin tid med alla flätor.

Knästrumpor ska det bli och fina är de tycker jag.

Jag tänkte att jag skulle avsluta det här sockparet innan jag börjar på Find your fade-sjalen men jag är så sugen på att lägga upp nytt så sockorna får kanske vänta lite till.

I stället för att göra vare sig det ena eller det andra så sydde jag en stund. 

Och ute var dagen alldeles blå. 

Tack för alla snälla kommentarer, både här och i andra media. Jag trodde att ni läsare kanske tröttnat efter tio år med mina bilder och funderingar. Det verkar inte så. 💗 Jag skriver rakt ut i en okänd rymd och vet inte vilka som läser men jag fortsätter skriva. Att skriva är ett sätt att leva.

Idag är en bra dag att börja ett nytt år.