Ute faller snö i stora blöta flingor och jag har just sytt i knapparna i en sommarkofta. Inuti mig ryms sorg och tacksamhet, oro och lugn, tillförsikt och hopp. Allting vävs ihop till en helhet som kallas livet. Somliga saker går att förutse men blir ändå en svårighet att ta sig genom när de väl händer. Andra saker kommer oväntat och ger vardagen ett glimrande skimmer. Att kryssa sig fram i livet mellan de trygga fasta punkterna, de mörka vassa grunden och de spännande okända öarnas frodiga gröna natur. Nej, ingenting särskilt har hänt, bara något litet som ändå påverkar mig och får mig att tänka och känna i stort och smått. Så där som livet är och emellanåt gör det mig lite vemodig.
Så en sommarkofta har blivit klar. Det är en Liesl av Ysolda Teague. Den är stickad i Onion organic cotton + merino wool på stickor 6 mm. Den hänger ut sig lite på galgen men formen är i grunden fin.
Jag modifierade mönstret och stickade kilar i sidorna för att få något av en A-linjeform.
Koftan är bedårande söt men förmodligen i minsta laget för att passa mig.
Just nu hänger den på väggen i vårt sommarrum. En sommarkofta i ett sommarrum. Som en dröm på något sätt där man kan höra havets kluckande när det slår mot bryggan och måsarnas skrik i fjärran. Avlägset.
Det är nog tre år sedan jag planerade att sticka koftan och nu är den äntligen klar och jag tänker på nästa projekt.
Det kommer bli rosa. Många nyanser av rosa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar