Som jag skrev om igår så har jag ett projekt på gång som har en deadline. Många bitar ska sys samman, och kanske blir jag klar i tid. Jo, det blir jag nog.
Jag funderar lite över det där med alla hjärtans dag. Vart tog de små kärleksförklaringarna vägen? De där små handskrivna korten från hemliga beundrare?
Nu är det bara köpe och köpe som Emils pappa skulle sagt.
På tal om att köpa...
Häromdagen läste jag bouppteckningen från min mans farmorsmor. Alla hennes ägodelar, vilka skulle fördelas på de fyra barnen, fanns uppräknade på två A4-sidor. På två sidor!!! Där stod om allt hennes porslin, lakan och dukar, böcker och prydnadssaker och i vilket skick de var - och allt rymdes på fram- och baksidan på ett papper. Vem har så få ägodelar idag att allt kan skrivas på ett A4-papper? Inte jag... Jag drunknar i saker. Och inte gör de mig lyckligare heller.
Operation utrensning börjar nu!
Du har så rätt!
SvaraRaderaFast livlusten gör att man vill ha lite nya saker då och då.
Jag har också läst en boupptäckningslista från en gammal släkting och det är intressant att se vad lite saker de klarade av att leva med.
Ungarna nu undrade vad vi gjorde på fritiden när vi inte hade vare sig mobil, dator, eller färgTV med en massa kanaler.
Efter en stunds funderande kom jag på att vi var ute och cyklade en hel del och att böcker var en stor källa till underhållning!!!
Kram till dig som tänker!
Håller med och jag har en känsla av att vi kviltare har en något högre drunkningsrisk.
SvaraRaderaMen det trevliga med att läsa gamla bouppteckningar är ju, tycker jag, att den textila arvedelen är så pass högt värderad. Jag tycker ju som bekant att det är kul att fynda textilt på loppisar, men jag blir också ofta väldigt beklämd över att fynden som jag gjort värderats så lågt. Man kan hitta hur fina saker som helst för ingenting.
För övrigt har jag oxå startat en försiktig utrensning o).
Kramar gunna