Långbent

Om man har så här långa ben som jag har, då är Vasaloppet en barnlek och därför avstod jag till Jörgen Brink och alla andra deltagares förmån.

Sjysst va?!

Fast i ärlighetens namn så har jag inte åkt längdskidor sen jag var 10-12 nånting, och det var ingen rolig upplevelse med bakhala skidor. Tur att vi var två som hade det jobbigt så vi hade sällskap när resten försvann vid horisonten! 

Det blev en solskenspromenad i dag igen, men vinden var isande kall. Naturen är så naken; inga snökläder och inga lövkläder. Burr.

 Fast hemma, med en kopp te på altantrappan, så var det skönt.

Men nu tar jag mig an en lång randig stickning, dock ej långrandig, och gör de sista varven innan det är dax för ärmarna.

Ni vet ju hur långa ben jag har, och nu vet ni också hur lång stickning jag har. :o)

Rock it baby!

Idag fanns de överallt - vårtecknen!

Barn som studsade fotbollar mot torr och dammig gata, grannar som tvättade bilen på uppfarten, fåglar som sjöng i kapp, ungar som ritade med kritor på asfalt, blommade krokusar, glada björkar och jag vet inte allt.

Jag tog en promenad och tittade på vårt fina vattentorn som stolt sträckte på sig i solskenet.

 Havet långt borta i horisonten var alldeles blått. När löven kommer syns inte havet härifrån.

 Jag tror till och med kyrktoppen gol lite extra glatt.

Björkar och vårar - visst har de en alldeles särskild relation?

 Som små solar :o)

Och så till något helt annat...

Jag tror att en ung dam är ganska glad att hennes mamma har symaskin, och gott om tyg...

Speciellt när hon ska på fest och inte har något att ta på sig. Blixtlås och fållar kvar, sen är bara på med finskorna och rocka loss!

Virrigt värre

Jag har inte fått särskilt många matlagningsgener, men förrätten med rödbetor är verkligen smaskens! Syrran, som visat mig, gör inte precis så här, men så här gör jag:

Skivade kokta rödbetor, smulad fetaost, rostade pinjenötter, ev parmaskinka, lite flingsalt och en skvätt ringlad olivolja över alltsammans. Rödbetorna kan med fördel vara lite varma. Bladspenat eller tärnade äppelbitar passar jättebra till men det hade jag inte hemma.

Enkelt, snabbt och gott och de förkokta spanska rödbetorna jag köpte igår får klart godkänt, även om jag tycker att det är ytterst tveksamt att frakta rödbetor tvärs över Europa.

Nu håller jag på att rita av ett Burda-mönster. Har man anlag för migrän är det här verkligen inte kul!

Måste det vara en miljon streck i alla möjliga färger?!

Helgentré

Äntligen så känns det bra! Den här veckan har varit liiiite motig, men nu är jag full av helgenergi och glad som en lärka för att solen skiner.

Och jag är så glad för mina nya ljusstakar!

En man som jobbar på min arbetsplats har målat/glaserat de här, och visst är det hur mycket Anette L som helst?! Både lila och turkos!

Jag är stormförtjust! Janne Karlsson heter konstnären, och han visade jättefina fat och skålar, och jag gillade alla! Perfekt att ha i åtanke när man behöver presenter.

Jag köpte nya tulpaner också, bara för att det skulle bli fint till ljusstakarna.

Nu är det vår!

Och en fredagsklänning :o)

Och kommer ni ihåg min sakletarutmaning där jag försöker köpa något jag aldrig köpt förut när jag handlar mat? Den här veckan blev det spanska kokta rödbetor.

De ska serveras med pinjenötter, olivolja och parmaskinka som en liten förrätt ikväll. Jag hoppas det blir gott!

Suddagumman

Shetland triangle lace-sjalen blev så här:

 Stickad i nästan lika delar Madeline Tosh 80/10/10 Worsted och Manos silk blend. Ca 100 gr av vardera. Stickor 4.5 mm

Suddig, det är jag det.

Både utanpå och inuti.

Motattack, tack!

Jag måste tyvärr meddela att efter en katastrofal måndag så kommer troligen en minst lika eländig tisdag. Det är min erfarenhet i alla fall, och jag skulle mer än gärna ändra uppfattning!

Jag skulle kunna skriva något om inskränkthet, oförmåga att förutse och förstå konsekvenser av handlande och en naiv tro på att om man sätter sig på tvären så blir allt mycket bättre sen, men jag har ingen lust att sprida så mycket negativ energi omkring mig så i stället skriver jag

JAG ÄLSKAR LIVET! OCH NATUREN!

Det är fantastiskt när solen skiner, det är 13 grader varmt och jag kan gå ut och gå när det är ljust, trots att det snart är kväll. Jag är så glad för mina nära och kära och för att det finns värme och omtänksamhet, och för tröstande kramar och ovillkorlig delad glädje!

Visst är det härligt?!

Häromnatten så bodde jag på hotell i storstan, och i tystnaden och lugnet så stickade jag klart ett par sockor. Att försöka fotografera dem med mobilen var inte så lätt, men det fick mig att fnissa för mig själv en stund.

 Innan det började skymma så hade jag den här utsikten. 

 Visst är det fint även mitt i stan? Solen skiner överallt!

Hurra!

Uppsträckning!

Vilken måndag! Dagar som den här borde förbjudas!

Jag blundar och tänker att lugnet sakta sänker sig över mig, men det är svårt och lugnet vill liksom inte fastna på mig...

Jag borde plocka fram en meditativ stickning, men jag har inte ro att sitta ner, så jag flänger runt ett tag till och hoppas nästan att någon ska ta tag i mig och hålla fast en stund. Det kanske funkar att nåla fast sig? Och få sig en uppsträckning?

 Det skulle kunna vara värt ett försök...

 Det finns lite plats över på hoppa hage-dynorna...

...bredvik Shetland Triangel Lace-sjalen.

Fast.... jag har nog inte knappnålar så det räcker...

900 säkra

Det är bra att jag har många små säkerhetsnålar. 900 st har jag använt idag för att nåla topp, vadd och baksida.

 Lite öm i fingrarna är jag nu.

 Quiltning påbörjad!

Fortsättning följer.

Dahlior i februari

Igår var det årets åttonde Fina Fredag och jag hade 2 x Karin på mig.

Min fina svarta klänning från Karin Sömmare och min nya ulljacka från Karin på KMG Gotland.

Eftersom jag bodde på hotell igår och inte hade någon annan kamera än den i mobilen så blir det en usel bild, men det kan inte hjälpas.

En inte fullt så stor dahlia - så kan man kalla kursen som Ingrid på Husqvarnabutiken i Vimmerby anordnade idag. Vi använde mallar från Marti Michell och det skars och det syddes för glatta livet.

 Fullt hus!

 Mina högar med allt som behövs - tyger, nålar, beskrivning och matchande glasögon.

 Eva sydde i underbart grönt.

 Anette E använde en presentpack som mognat ett par år.

 Lena N sydde i vackert rosa och grönt.

 Ing-maries härligt glada batikdahlia växte snabbt.

Ingbritt sydde i fina fina turkosa tyger från Orlando. Jag var så avis... Hon bestämde sig senare för att byta ut stjärnan i mitten till ett annat tyg. Lena As fina gula fick jag inte på bild tyvärr.

Mina delar blev färdiga men inte ihopsydda, och jag hoppas få ihop 360 grader när jag är klar, för nu ser det lite spännande ut eller vad man ska säga.

Otroligt kul, och förlåtande trots svängda former och isättssömmar. Ikväll blir det ett svårt val - sy ihop hela cirkeln eller se på meloditrudilutten... Jag tror jag väljer...att sy! :o)

På väg

Jag ägnar tid åt tågåkande och kontemplation. Inte det sämsta! Jag fascineras så av människor, som kvinnan på andra sidan gången med hår lila som violkarameller och långbyxor, i samma färg, nedstoppade i för stora stövlar. Jag gissar att hon är runt 70 och att hon rökt stora delar av sitt liv. Hon hostar djupt och rossligt som andra rökare jag känner och hennes överläpp är full av rynkor. Och till min stora förvåning plockar hon upp en Ipad ur ryggsäcken. Visst är det spännande med människor!

Själv är jag hon som stickar. Först sockor, sen inte en, utan två sjalstickningar.

Tåget far fram och jag sitter stilla, men ändå inte.

Glitter och glam

Tant Turkos ler förnöjt!

 Vad ska jag hitta på med de här sötnosarna?

Pimpa en väska kanske?

En-som-tänker-är

Läste ni det här häromdagen:

Lycka är ingen destination. Det är ett sätt att resa.

Jag tänker på det, vrider och vänder på tankarna och orden och vad orden innebär.

Ett sätt att resa...

I tidningen igår morse läste jag en artikeln om en tjej som fyllde 45 i dagarna och hon sa nåt i stil med "Det är bra att vara 45 för nu vet jag att jag ansvarar för min egen lycka". 

Tänk så många människor som inte kommit på det än, - att de själva är ansvariga för sin egen lycka. Att de inte är beroende av någon annan för att känna sig lyckliga, och att lycka inte är ett tillstånd som man stannar i för evigt. Lyckan är där när man gör något, när man skapar, när man ser naturen växa - i handlingen, i stunden. Lycka är inte att ingenting göra, i alla fall inte i långa loppet. 

Hur ser din lycka ut? Min lycka är i skapandet, när skapandet får mig att glömma tid och rum. Och min lycka är nog blå. Eller grön. 

På stickorna är det en sjal idag. En rosa.

Det är också lycka.

Ljudet av vår

Våren låter! Den låter som snö som smälter och som fåglar som kvittrar. Idag lät det vår. Överallt.

Jag varvar lite sockstickning med några varv på Kauni-Offe-koftan. Ett framstycke och bakstycket är nu klart. Effektgarnet randar sig inte som jag hade tänkt, men det blir ju inte alltid som man tänkt. Ibland blir det bättre. Ibland bara annorlunda.

Beige-marin-rosa-lila. Undrar vad kanten ska få för färg...

Patrullerande vakter

Ett slags vårtecken har jag upplevt idag. Nämligen det här:

 Min på senaste tiden saltvita bil är numera svart igen.

 I alla fall för en kort stund.

På mina fötter finns herrsockor.

 Jag hoppas inte skaften är för vida, men de passar alltid på någon om de är för stora för den tänkta mottagaren.

 Fötterna till de här spåren smyger omkring runt mitt hus.

Jag tror de har stenkoll på mig! Både ovanifrån och underifrån. Jag tolkar det som att jag har både vakter och beskydd. :o)