Tiotusenkronorsfrågan

Periodvis försöker jag låta bli att tänka eller säga negativa saker om andra. Det är svårt, riktigt svårt, för utan egentlig avsikt så dyker en nedsättande eller fördömande tanke upp. Hur mycket jag än anstränger mig så blir jag irriterad när någon tränger sig fram, stjäl all uppmärksamhet eller säger elaka ogenomtänkta saker utan att tänka på konsekvensen. Det är så vi är, vi reagerar.

Vi reagerar med alla slags känslor och vi blir arga och går till försvar om vi känner oss kränkta. Allt det där är naturligt, inte alltid bra eller genomtänkt men det händer.

 Det som inte är okej är att systematiskt kränka någon annan, att mobba. Att nonchalera kan upplevas mycket värre än att bli påhoppad av den som blir utsatt. Ibland inbillar vi vuxna oss att det bara är barn som mobbar. Vi vet att det inte är sant. Elakheterna, utfrysandet, förtalet - det står vuxna människor, som borde veta bättre, för.

Några kvinnor, alla över 55, fryser sakta men säkert sönder en annan kvinna som "de faktiskt har personliga skäl att tycka illa om". Hur kan flera personer ha sådana "personliga skäl"?! Vad är sant och vad är grupptryck? Vad ska en person göra för att andra ska tycka att det är acceptabelt att frysa ut och nonchalera henne?

Många känner sig "kränkta" om de inte får vara i centrum hela tiden. Andra känner sig värdelösa om ingen någonsin frågar efter deras åsikt. Någon undrar om hon verkligen finns eftersom ingen någonsin ser henne, frågar efter henne eller bryr sig om henne.

Var och en är centrum i sin värld. Det är så det är och så det ska vara. Att däremot kräva att man ska vara centrum i någon annans värld är egoistiskt. Att vara elak, direkt eller indirekt, mot de man inte vill ha i sin värld är oförskämt. Alla älskar inte alla men det rättfärdigar inte mobbning.

Jag försöker som sagt då och då att inte tänka illa om andra. Det är svårt, verkligen, men jag tror att var och en har skäl att uppträda som de gör. Jag har bara så förtvivlat svårt att förstå vad det är för skäl som ligger till grund för att trycka ner andra. Mobbare agerar ofta i grupp. De som drabbas är ensamma. Ensammast. Hur kan du eller jag protestera, utan att använda samma medel som de som kränker? Tiotusenkronorsfrågan...

Under tiden jag funderat har andra ärmen på jadekoftan blivit klar. 

Någon liten nytta med funderandet alltså.