Det är mycket som surrar i mitt huvud och inte ens den lugna viken får mig att komma till ro. Framtid, dåtid och nuet spelas upp i en enda röra. Jag tänker som så ofta att det blir bättre sen. Det blir det. På något sätt. Kanske inte som man planerat men på något sätt. Det är bra.
I rastlöshetens energistinna läge gjorde jag klart knäppkanten på den jadegröna koftan och sydde fast knappar.
Den här koftan känns kompakt, som om den skulle vara ganska vindtät. Det återstår att se. Eller snarare känna.
Oavsett om koftan är kompakt eller inte så är den klar! Eller klar och klar, den ska ju fotograferas ordentligt också men det får bli en annan dag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar