3 juni 2013

Sticka till stillhet

I senaste numret av Hemslöjd, nr 3 2013, finns en krönika av Amanda Svensson. Den heter Finna ro och stillhet och det här står mitt på sidan: 
Jag grät när jag läste det där, grät av igenkännande, grät för de gånger människor sagt till mig att sluta sticka, grät för alla frågor om vad jag ska ha alla stickade saker till. Jag grät för de år jag inte kunde läsa, inte lyssna på radio eller se nyheter på tv, inte kunde sova eller gå och handla.
Jag är fortfarande sjukskriven på deltid och jag har insett att jag aldrig kommer att bli riktigt som jag varit. Nu är det en annan Anette, en med nya erfarenheter, med nya insikter om mig själv och också om andra.
Jag är oerhört glad för att garn och stickor finns och för att mormor lärde mig sticka när jag var 5-6 år. En brun lång rätstickad halsduk för 40 år sedan har lett till så mycket, nu senast en Tric-kofta. Den är oblockad men jag kunde inte låta bli att ta några bilder på den. 
Stickor 4 mm och garnet Ulrika från Svarta fåret som är 100% superwash-ull. 
Ryggen är galet snygg och eftersom det är midja på koftan så sitter den så bra.
I min garnsamling fanns en perfekt knapp.
Och jag fortsätter sticka. Sticka och finna ro och stillhet.


9 kommentarer:

  1. Vilken jättefin kofta - spännande sätt att sticka på, alldeles för krångligt för mig.
    Men även enkel stickning ger ro.

    SvaraRadera
  2. Fortsätt sticka, bara du vet vad som är bra för dig. Läste också den artikeln. Den tidningen har tagit ett jättekliv i sin utveckling- så bra nu för tiden

    SvaraRadera
  3. Så härligt att Du kan finna ro i att sticka, vilken lycka för Dig.
    Sedan blir ju Dina alster så jättefina!
    Förstår också när Du skriver att folk undrar vad du skall med allt till, den frågan får jag också, men jag säger inget ......
    kram

    SvaraRadera
  4. Tyger färger garn - tänk om inte det funnes!! Så trist för själen. Finns väl inget bättre än att få vänta in den egna själen och tiden - när fingrarna går av sej själva.
    Vi har en stor förmåga att leva för snabbt här i livet.
    Njut du av dina underbara garner - och allt vackert du skapar
    Bamsekramar

    SvaraRadera
  5. Jag känner så igen mig i de visa orden! Vad behöver andra bry sig i vad du ska ha de stickade sakerna till? Det är själens terapi, ro och kontemplation!
    F.ö. så är jag galet förtjust i den koftan! Så snygg!

    SvaraRadera
  6. Blev så glad över de orden du skrev, känner som du men har svårt att sätta pränt på det. Du inspirerar mig!!! Det är så skönt att ha en hobby, så att kan skingra tankarna.
    Kram och sticka på!!!
    Monika i Åyd

    SvaraRadera
  7. hej Anette! Jag har nu läst din blogg i flera år men inte kommenterat. Men det här citatet ur Hemslöjden tog mej också så starkt. Vet precis hur det är . Utmattningsdep. som jag aldrig blev helt fri från. Slutade jobba i förtid tyvärr. När det var som mörkast virkade jag 4 varv po en spets. Ett år tog det att få den klar. Vad jag är glad att jag kan ta till stickor symaskin och väven! Krya på dej och lycka till Förresten vad fin den blå koftan är. Sugen blir jag. Aina

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för dina rader! De värmde mycket! //Anette

      Radera
  8. Hej Anette Jag läser och tittar gärna in flera ggr varje dag i din blogg. Blev sjukskriven pga utmattningsdepression för två år sedan. Började då sticka igen efter 25 års uppehåll. Stickar sockor efter ditt tå-upp mönster, och använder magic loop efter din beskrivning. Däremot kan jag inte läsa engelska mönster, kan inte koncentrera mig, hjärnan klarar inte den påfrestningen. Har tittat på Tric mönstret, men eftersom det var på engelska fick jag avstå. Det är svårt att acceptera att hjärnan inte klarar information som tidigare. Jag vet att jag blivit en annan person, jag tror till en bättre person, med en ytterligare livserfarenhet. Tänker och hoppas att det är så för dig också. Hälsningar Garntanten.

    SvaraRadera