Händer det att du fastnar på ett ord, tittar på det som om du aldrig hade sett det förut och undrar om det verkligen heter och stavas så? Idag fastnade jag på ordet mjuk. Vilket konstigt ord, det liknar inget annat, det är sitt alldeles eget på något sätt. Enligt Svensk ordbok är betydelsen av mjuk: - som ger efter för tryck och böjning och -angenäm för känseln med tonvikt på beröring snarare än tryck. Enligt SAOB är ordet besläktat med möka, göra mjuk, troligen med grundbetydelse fuktig och blöt, och därmed också med ordet mocka, dvs skotta gödsel. 1573 - 1664 är det belagt att ordet mjuk stavades miuck och det fanns i fornsvenskan som miuker. I SAOB finns också en lång rad exempel där ordet mjuk används; mjuk pepparkaka, hyn är mjuk som sammet, en mjuk stålklinga och ett mjukt kuperat landskap är bara några.
Upprinnelsen till dagens ord är sjalen jag stickat av garnet jag köpte på min 50-års dag. Det har mognat några år men till slut visste jag vad jag skulle göra av det.
Jag hade tre nystan Mondial Sky, ett blågrått garn fullt med små paljetter. Ett festligt födelsedagsgarn som andas glitter och glam. Jag stickade enklaste enkla, en Stashbuster-sjal, där garnet fick komma till sin rätt. Jag stickade till garnet tog slut och sedan blev det en i-cordavslutning med ett restgarn i merino.
Ett annat garn som legat länge och mognat hos mig var en handfärgad härva från Limmo-Design i färgen Julgran. När härvor är väldigt färgrika tycker jag att det är svårt att hitta rätt mönster för garnet men till slut dök mönstret Now and next socks upp och det blev en perfekt kombination av garn och mönster när jag la upp minsta storleken.
Jag testade att lägga upp både mellan- och största storleken men då poolade sig garnet på ett sätt som jag inte tyckte var fint men i minsta storleken blev garnet randigt och det passade mig. Vid fotkilen stördes randningen eftersom maskantalet ökade men det är okej tycker jag.
Så lite som fyra maskor större eller mindre kan göra en enorm skillnad för hur garnet mönstrar sig beroende på hur det är färgat.
Julgran med silverbling som glittrar på fötterna.
Sist ut i den här flärdfullt glittrande kavalkaden är en virkad sjal.
Jag började med ett nystan Lang Yarns Jawoll Magic, ett självrandande garn i turkosa toner. Därefter använde jag den lyxigaste lilla härvan i hela min garnsamling, en ljuvlig Artyarns Mohair Splash som jag fått i julklapp av Kikki för många år sedan (hon fick en av mig också, i röda toner). Det garnet är fullt av paljetter och muranoglaspärlor.
Avslutningsvis använde jag två nystan Sandnes Alpakka Silke. Sjalen fick ett underbart fall och är mjukare än mjukast. Mönstret är enkelt med bara fastmaskor och luftmaskor, Moss stitch shawl, och jag virkade med nål 6.0 mm.
Nu kan jag glittra och gnistra hela hösten och vintern.
Hurra för flärd och lyx i all enkelhet!
