Hösten kan komma

Att vira in sig i mjuka varma plagg, där varje maska är stickad med omtanke och glädje, gör något med själen. Något bra.

Jag längtar efter hög och klar höstluft, att sakta promenera längs havet och känns kyliga vindar mot kinderna men värme på kroppen från de stickade plaggen.

Hösten är nära nu. 

Den vackra Rheinlustsjalen är invigd. Den är underbar att sno några varv runt halsen. 

Två härvor Softsock, nästan 800 meter, färgat av bästa Johanna, har med stickor 3,25 mm förvandlats till vågor eller snäckskal eller havet. 

Mönstret som är välskrivet och tydligt är gjort av Melanie Berg. 

Sjalen är lika böljande mjukt som vatten som sakta kluckar mot klipporna i viken. 

Det underbara stilla. 

Än dröjer sig några solvarma dagar kvar

men jag är redo nu. Hösten kan komma. 

Anette funderar

Det finns något litet, en kärna, ett frö, långt där inne i den mjuka kroppen. Det vill så mycket, det fröet. Det hoppas och önskar, det ger inte upp. Det är beslutsamt och enträget om än lågmält ibland. Det finns där, att återvända till, att tro på, att förlita sig till. 

Det finns något stort där inne, stort och känsligt, med ömtålig yta och skört innehåll. Det sköra ger sig så lätt, kryper ihop och hukar, ser storögt och sorgset på medan tårarna rinner. Det stora där inne är kanske störst men påverkas, trycks undan och paketeras så gott det går men det kan inte glömmas eller gömmas. 

Det finns något litet. Det finns något stort. Båda behövs i en levande kropp. De passar tillsammans som en kopp på ett fat, ett slott med en bal, en topp och en dal. 

Det finns något litet, det finns något stort. Båda behövs för att få något gjort. 

Värme

Det plingade till i min telefon och en bild dök upp på lilla dot i Owligan-koftan hon fick på sin födelsedag. 

Det värmde! Söta lilla dot! Nu funderar jag igen på att göra en Owligan till mig. Garnet finns i en vacker petrolfärg... 

Men jag har ju lite annat att göra. 

Som en trefärgad Allira-sjal och matchande sockor till den. 

Vågornas brus

Nu ligger Rheinlustsjalen på sträckbänken och den är precis så ljuvlig som jag hoppats. Jag är ganska säker på att den kommer bli höstens favoritsjal och den var så rolig att göra att jag kanske lägger upp en till i en annan färg. Jag tror jag vet en tjej som skulle bli glad om jag gjorde en till henne.

Jag följde mönstret till punkt och pricka men hoppade över en mönsteromgång för att mina 800 m garn skulle räcka. Det var ett klokt beslut för det blev inte mycket garn kvar när jag var färdig. 

Mönsteridén till de söta små sovsäckarna är inte min egen. Det finns ett gratismönster med en beskrivning HÄR. Jag gör nästan enligt beskrivningen när jag gör dem, några egna små trix har jag för mig och just de momenten kan jag ta bild på nästa gång jag syr en sovsäck. 

Dagens höjdpunkt var en fika på stan med en vän. Jag passade på att gå genom Besväret som jag gör när jag får tillfälle. 

Det är lite backigt, det kan vara kämpigt att ta sig upp men det är så fint där. 

Finaste idyllen i vår lilla stad. 

Det är som om luften är lite lättare att andas där bland de söta små husen, klätterhortensian och kullerstenarna.

Nöjen

Två små sovsäckar har jag gjort idag, inte att sova i men att förvara småsaker i. De är kul och fina tycker jag. 

Och roliga att göra. 

Rheinlustsjalen är färdig för ett bad och en uppsträckning. Det blir nog morgondagens jobb. 

För nu är det tid att njuta av det sista kvällsljuset. 

Mmm. 

Pokémon

När Axel var en väldigt liten kille var pokémon superstort. Axel tittade på pokémon på tv och samlade figurer och kort och rabblade lätt namnen på alla olika figurer och jag, som då var nybörjare på lappteknik, sydde honom ett pokémontäcke. Så klart. Täcket går att vika ihop till en kudde, en kudde med bärhandtag och så länge som täcket räckte till på längden använde Axel det. Nu räcker det honom från näsan till knäna eller något sådant och det var länge sedan det hamnade i skåpet med täcken jag sytt.

Nu, nästan 20 år senare, när pokémon har en ny storhetstid, är det kul att ha täcket kvar. Jag kan idag se att jag gjorde det onödigt svårt för mig när jag valde teknik och quiltning men både Axel och jag blir glada av täcket när vi ser det. 

Pikachu är förstås med i en ruta. 

Gotcha! 

På kudden så framgår det med tydlighet vems täcket är och jag minns alla gånger när Axel släpade runt på sin kudde, vecklade ut den och kröp in under täcket och stoppade in fötterna i kuddfickan. Vika ihop den till kudde igen fick vi hjälpa honom med. 

Den som spar hon har och vissa saker är verkligen värda att spara!

Gissa vem som kom när jag skulle ta bilder? 

Nyfiken i en strut-Morris, vem annars?

Inte i gullregnets månad men ändå

När jag härom dagen upptäckte en gullregnsbuske inte alls långt hemifrån blev jag jätteglad. Gullregnet blommar visserligen inte nu men muddarna Gullregn som jag stickade i somras och som Johanna gjort mönstret till kunde äntligen fotograferas i sin rätta miljö.

Muddarna är stickade i Jamieson & Smith 2-ply jumperweight och Johanna säljer både garn och mönster.

I Johannas trädserie har jag nu gjort Ek, Syren och Gullregn och på min långa att göra-lista finns Björk och Bok. 

De här muddarna är perfekta på våren förstås, när gullregnet blommar, men också nu mellan varmt och kallt. Ett lätt-  och snabbstickat litet projekt. 

Ännu en solig septemberdag - härligt!

Den där lusten som inte går att neka

I flera dagar har jag känt lusten att rita och jag har haft en idé som snurrat runt lite i tankevindlingarna. Idag plockade jag alltså fram akvarellfärgerna och tuschpennorna. 

Några planlösa penselstreck med akvarellfärg och sedan fick tuschpennan göra resten.

Det var riktigt roliga timmar vid köksbordet!

En kort promenad unnade jag mig medan vattenfärgerna torkade. Den senaste tidens sommarväder har plötsligt över en natt blivit höst.

Jag tog bilen en bit hemifrån och gick på nya stigar. 

Vattnet drar som alltid. 

Loppakoftan är det perfekta ytterplagget just nu. Hoppas den kommer vara det några veckor nu.  

När jag var ute låg molnen som ett lock men senare sprack det upp och solen tittade fram. 

Jag hade dock inte tid med sol för jag ville fortsätta rita. 

Som vanligt låter jag impulsen styra och jag vet fortfarande inte var det här projektet slutar. 

Några streck här, några där och kanske blir det en helhet. 

Eller så blir det bara en rolig stund med penslar och pennor och det är inte det sämsta.

Många storlekar eller ingen

Det är visst fullmånedax igen. En stor röd måne speglar sig i vikens vatten. Den känns så nära men på bild blir det bara en liten prick. Tänk att månen påverkar jorden så mycket att den styr ebb och flod. Om månen kan ha den inverkan på stora hav, vad kan den då mer påverka?

Det kan man fundera på. 

För flera år sedan köpte jag tio gula nystan Rowan-garn, hälften ull hälften bomull. Jag är inte någon särskilt gul person så de där nystanen har blivit liggande längst ner i garnskåpet men idag så visste jag plötsligt vad jag skulle göra av dem.

En lång sjal tänker jag mig, en som går att bära över axlarna eller flera varv runt halsen. Jag vet inte hur långt tio nystan räcker men en ganska stor sjal hoppas jag på. Garnet är underbart, det är som att virka med det mjukaste mjuka och sjalen kommer bli som en dröm runt halsen. Tänker jag mig.

Jag är väldigt bra på att dra igång nya projekt mest hela tiden, jag tror det är ett tecken på att jag inte har ork och tålamod för tillfället, men jag vet att det kommer tider när jag slutför en hel rad saker på kort tid så det bekymrar mig inte. Förutom en ny virkning så har jag alltså också påbörjat en ny klänning. 

Eftersom min kropp inte på några villkors vis sammanfaller med storlekar och mönster så är det alltid ganska mycket jobb med att få till något som passar mig. Jag övar ständigt på att bli bättre på att utgå från mig och inte från en måttabell där jag samtidigt befinner mig i tre eller fyra storlekar, eller ingen alls för den delen. Idag satte jag saxen i fint paapii-tyg och det kommer kanske att bli bra. En typisk Anette-klänning hoppas jag på.

Nu ska jag ta min trötta kropp och knopp och en katt och runda av dagen.

Och fullmånen speglar sig i vikens vatten.