12 juni 2019

Kampstrump

Man ska lyssna på kroppen, det säger alla. Huvudet är inte pålitligt, det kan hitta på vad som helst. Faktiskt. Konstruera problem som inte finns eller, ännu värre, hävda att kroppen visst klarar saker bara man bestämmer sig och tar i lite. Huvudet tar inte någon särskild hänsyn till konsekvenser, det gör däremot kroppen. Jag är där nu, i kampen mellan vad kroppen behöver och vad huvudet vill klara av. Kroppen behöver bli frisk och få vila, huvudet vill inte missa det som händer när man inte är med.  Man skulle kunna tro att det är två separata delar men så är det ju inte. Jag är bara en, jag är min kropp och mitt huvud, allt är ett. Ändå pågår kampen, den är verklig och den känns i mig. I kroppen och i huvudet. Människan är allt en intressant varelse!
Och vid det här laget vet ni kanske vad jag brukar göra när kampen pågår; stickar sockor. Mitt socklager är ganska stort nu. 
Självrandande garn från Online, köpt på Ateljé Norrgården, och en liten rest till häl och tå. 
Enklaste enkla. 
Trygghetsstickning. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar