6 mars 2019

I min värld

Jag tänker mycket, jag tycker om att tänka. Inne i mitt huvud finns en hel värld, en hel värld av saker, relationer, människor, väsen och samtal som inte finns i världen utanför mitt huvud. Ibland lånar jag någon annans tankar för en stund och läser vad de skrivit när de försökt formulera vad som finns i deras huvuden. Då öppnar sig helt nya världar av sådant som jag inte hade en aning om, sådant jag inte kunnat tänka fram på egen hand. 

Just nu tänker jag mycket på introvertas dilemma; att balansera mellan vilja och behov att vara ensam på ena sidan och känslan av att inte höra till, känslan av utanförskap på den andra. I vår tid och vår kultur anses det finare och bättre att vara extrovert, och att vara introvert är liksom att vara en misslyckad extrovert, en som inte klarar av att vara utåtriktad och väldigt social. Jag har varit skenextrovert i många år, ansträngt mig för att vara precis så utåtriktad som man ska vara när man är som bäst, man får ju inte gå för långt åt andra hållet heller, extremvärden är aldrig bra, men nu bejakar jag mycket hellre mitt behov av att gå undan, att vara ensam, att tänka och fundera. Fast då och då slår känslan av utanförskap till och jag känner mig ensam. Ensam om att vara så här, känna så här och tänka så här. Självklart vet jag att det inte är så, men förnuft och känsla är som bekant helt olika saker. Då är böcker bra. Vi har total oreda i våra bokhyllor, det har varit så ända sedan vi flyttade till huset vid havet för snart fem år sedan och vi har inte tagit tag i det ännu. Alla våra böcker är intryckta i hyllor huller om buller och på flera ställen står de i dubbla led och det är alltid näst intill omöjligt att hitta just den bok man letar efter. Jag vet att boken Tyst: de introvertasbetydelse i ett samhälle där alla hörs och syns av Susan Cain finns där någonstans men jag kan inte hitta den. Som tur är finns den att lyssna på på Storytel så nu fyller jag mina tankar med Susans ord igen. Så här skrev jag om den när jag läste den första gången.
På tal om böcker; jag har sytt en bokslukarklänning! 
En som är mjuk och skön att ha på sig när man sitter med benen uppdragna och näsan över en bok. 
Tyget är från finska PaaPii och heter passande nog Bookworm. 
Jag tror den blev klar redan innan jul och den är flitigt använd. Kläder som är sköna är de bästa. 
Och självklart har den fickor, klänningar utan fickor förstår jag mig inte på. 
Det här är jag, en till synes ensam filur med huvudet fullt av fantasi och reflektion, i en mjuk klänning med ritat motiv som gärna delar med sig av sin inre värld. Välkommen till mig!

1 kommentar:

  1. Åh...tack för dom orden. Känner så väl igen mig! Bra-dåligt dåligt-bra inte lätt att veta...eller för vem man ska vara...när man inte orkar/klarar av. Så glad att jag har stickningen och mina hundar som får mig att vara tillräcklig...när man varit på jobb / Marie på Gotland

    SvaraRadera