20 aug. 2017

Varmt och kallt

Stå på dig. Var dig själv. Var sann mot din inre människa, mot dina egna önskningar. Bejaka dig själv.

Ibland undrar jag om det bara är tomma ord när man uppmanas vara sig själv. Är det verkligen okej att vara sig själv? Om du ägnar ditt liv åt att försöka ta reda på vem du egentligen är, hur du vill vara och vad som är att vara sann mot dig själv så betyder inte det att omgivningen automatiskt accepterar dig som person och att du försöker vara dig själv. Jag ser fler och fler exempel på det, kanske för att jag börjat tänka på det och iaktta människor och relationer runt omkring. Visst håller de flesta utåt en positiv inställning och kan uppmuntra andra att "vara sig själva" men när det kommer till kritan är många ganska ogina och vill helst att andra ska uppfylla deras mallar, krav och uppfattningar. Man ska passa in i normen, uppföra sig på ett visst sätt, vara artig, social, ta hand om andra, ställa upp och anstränga sig. Om man, för att man försöker vara sann mot sig själv och lyssna till sin egen kropp, inte uppfyller andras förväntningar så blir det lätt dålig stämning. 

Det är intressant att vara människa. Vi är helt beroende av varandra, av att leva i flock, samtidigt kan vi inte riktigt tåla avvikelser, skillnader och oliktänkande. Vi har ibland svårt att acceptera dem som drar sig undan. Det är så lätt att utgå ifrån sina egna referenser och så svårt att sätta sig in i andras känslor, tankar, erfarenheter. 

Allt det här syns i stort och smått,  nära och långt bort, både här och där. Kanske har det alltid varit så, kanske gör vi det extra svårt för oss just nu. 

Förutom att ägna dagen åt funderingar så har jag stickat på de röda sockorna.
De blir finfina. Varmt och kallt-sockor.

Jag har också lyssnat och läst Den lilla bokhandeln runt hörnet av Jenny Colgan, samma författare som till trilogin om Polly som jag skrivit om tidigare. Den finns som både ljudbok och e-bok på Storytel och därav har jag växlat mellan att läsa och lyssna efter vad som passat bäst för stunden.
En trivsam liten historia, ganska förutsägbar men det är ju ändå en feel good-bok så man vet vad man får. Den här gången är handlingen förlagd till Skottland och beskrivningarna av landskapet är inte riktigt lika målande och hänförande som de av Cornwall i de tidigare böckerna men ändå fina. En midsommarnatt i norra Skottland låter minst lika ljuvlig som i Sverige.

Här i huset vid havet har det varit en fin dag, mestadels solig men på eftermiddagen drog ett oväder förbi med regnskurar. Jag trodde att det skulle bli åska också men det blev det inte. 
Däremot fick vi se en fin regnbåge när ovädret dragit vidare. 
Nu ska jag fundera på något nytt.

1 kommentar:

  1. Tack för ditt sätt att skriva om livets funderingar.

    SvaraRadera