19 maj 2017

Restgarnsfilten

Restgarnsfilten har varit färdig ett tag men först nu hjälpte maken mig att ta några bilder.
Jag har både älskat den här filten och tyckt illa om den under framtagningen men det slutade med att jag tycker om den, riktigt mycket. 
Filten väger knappt 1100 gram och är uteslutande stickad i rester från sjalar och sockor (de flesta minns jag vad jag använt till) och garntjockleken är Fingering weight rakt igenom, ca 400 meter/100 gram garn. Virknål 2,5 mm använde jag och vanliga mormorsränder med stolpgrupper om tre. 


Den blev ganska stor när alla restgarner i grönt, blått och lila var uppvirkade, ca 160 x 180 cm. 
Meeen, vi har en katt som emellanåt tycker att det godaste som finns är en rejäl tugga ullgarn! 
Luna tog en stor bit, rakt framför näsan på mig och maken och det gick så fort att vi inte hann reagera. Jag blev jättearg och jätteledsen men vad hjälpte det? Inte ett dugg. När jag lugnat ner mig så bestämde jag mig för att laga på ett sådant sätt att vi alltid minns var Luna tog sin stora tugga ullgarn. 
Tråkigt men det blev ändå lite roligt till slut. Just nu ligger filten undanlagd, för den händelse att Luna skulle bli sugen på filt igen...
Jag har ändå tur, det finns ju ganska mycket ulligt hemma hos oss som hon skulle kunna äta upp. Hittills har det bara blivit en halvfärdig socka som fått sätta livet till och hankarna på fyra sittunderlägg. Och hörnet på restgarnsfilten förstås. Morris har ätit upp delar av en vante men han har inte gjort om det så det var väl inte gott. Minerva har aldrig rört något stickat eller virkat så henne kan man lita på.
Vi har en restgarnsfilt. En filt med minnen. På många sätt.

2 kommentarer:

  1. Vilken härlig filt, vilket fantastiskt tålamod att virka något så stort och att fixa till ett litet minnesmärke efter kattens smakprov. Kristina

    SvaraRadera