Kvistar och grenar - del 1

Vinden ser vi inte, men dess röst vi hör
viska eller brusa som en mäktig kör.

Vinden ser vi inte, men vi ser dess spår.
Vågen rörs och gräset böjs där vinden går.

Textraderna är Anders Frostenssons i psalm 54 och de passar verkligen in idag för det blåser hårt här i sydöstra Sverige. 

Det upprörda havet gör sig inte på bild, det ser mycket snällare ut än vad det gör i verkligheten. 

Både havet och skogen vrålar i vinden. 

Jag gick en liten runda, mest för att se hur det såg ut över havet men 

det var obehagligt när det låg två stora träd mitt över stigen.  

Rotvältan var nästan två meter hög. 

Att den var alldeles färsk syntes väl. 

Två fina gamla tallar som växt på berget. Det är nästan konstigt att de klarat sig så länge med så ytliga rotsystem. 

På många ställen låg stora kvistar och grenar som vinden brutit men de här två tar priset. Usch. 

Det är bäst att stanna inomhus och sy lite. 

Inte så höstiga färger men finfina tyger. Mittrutan är 25 x 25 cm så det är ett ganska stort projekt jag håller på med.