Jag är trött. Och lite nere.
Jag upprepar min handledares ord i huvudet "De kan inte bättre, de vet inte bättre" och försöker släppa taget om sånt som tynger. Andras val och vägar vet vi väldigt lite om.
Jag rutschar ner i diket men kravlar mig upp och tar nya steg. Ett i taget.
Och tänker att himlen är allt bra fantastisk. Och lika stor som okänd och oförutsägbar.
Det är tryggt att veta att vi alla är en del av allt det där vackra och oändliga.
Tackar för vackra bilder och ord.
SvaraRaderaSkickar en kram !
Såå vackra bilder!
SvaraRaderaKram Carina
Fortsätt att gå och titta på och gläds åt det vackra. Det fula är inte värt det. Kram
SvaraRaderaVilka vackra bilder! Och att vi är en yttepyttemikrodel i allt det stora.
SvaraRaderaKram
Jag blir tårögd av lycka när jag ser dina fina bilder från platsen som jag älskar.
SvaraRaderaKram