13 juni 2012

Jag lyssnar

Det är något med gamla grejer som jag dras till. Gamla grejer vill berätta något för mig tror jag, och det är så fascinerande att försöka förstå. Tänk att någon lagt ner sin själ i att tillverka sakerna, att få dem att fungera, att göra något som också är skönt för ögat.
Eskilstuna Stadsmuseum kan man gå runt bland gamla ångmaskiner. En gång så användbara. Fortfarande så vackra.
När den här fina pjäsen flyttades till muséet följde golvet med. Hur många fabrikslokaler har så vackra golv idag?  
Funktionellt och snyggt! 
Den lilla kemisten i mig tycker att det är så fint med kärlen och färgerna. 
Muséet ligger fint vid ån och det finns både permanenta och tillfälliga utställningar där. Värt ett besök!
Har man inte så långt dit så kan man ju cykla. Kanske med något modernare hjul än de här, men visst är det smart uttänkt? Någon liten dämpning gav nog repet i alla fall. 
Den enda dörrhandtag jag sett som ser ut så här leder in till Eskilstuna Stadsmuseum. 
Visst har det där handtaget glimten i ögat?
Själv har jag inte minsta lilla blänk av okynne i ögat för tillfället. Ligger och slappar och funderar på när solen och värmen ska komma tillbaka, och hur jag ska komma undan att laga middag ikväll... 
-Älskling, tror du att de gör någon god sallad nånstans i stan?
;o)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar