Improvisation möjlig?

Jag känner mig lite som mina nystan.

Frågan är om man räcker till?

Tja, vad det gäller mina nystan så hoppas jag att vardera färg räcker till sex varv. Det är väldigt långa varv med många maskor så tyvärr är det tveksamt. 

Räcker inte garnet så får jag helt enkelt improvisera.

Det gäller nog för mig också, om jag inte räcker till så får jag väl helt enkelt improvisera. 

- Det känns lättare med garnet.

För att kunna improvisera bra så måste man vara riktigt skicklig och erfaren.

Lätt som en plätt...

Guldkorn

En del dagar är bara passage till andra dagar. En gråmulen novembermåndag med ett långt tandläkarbesök känns väldigt mycket som en sådan passage men det finns guldkorn som förgyllde även den här dagen. Underbara omtänksamma människor är de finaste av guldkorn! Kram!

När bedövningen äntligen efter fyra timmar släppte så pass att jag kunde dricka te utan att spilla så njöt jag. Fortfarande nu sju timmar efter bedövningen sattes så sticker det i läpparna. Hm, ska det vara på det viset?

Nåja, det är som det är. 

Igår fortsatte jag sticka på sjalen som nu är en riktig garnslukare. Jag fortsatte med färgen Kingfisher och ångrar lite att jag inte bytt färg tidigare för det blir bra men nu har jag nya bekymmer. Eftersom sjalen drar otroligt mycket garn så räcker nog inte det här nystanet heller innan det är dax att gå över till spetskant i annan färg.

Inget bekymmer som tynger, mer ett bekymmer som gör fortsättningen spännande.

Kalla himlavalvet

Himlen är skör som glas igen. Luften är alldeles hög och klar och det kommer blir kallt i natt. Redan nu är det frostrosor på bilarna utanför.

Alldeles innan det blev mörkt ute var himlen så vacker, ljust ljust skär någonstans långt borta och lätt lätt blå över resten av himlavalvet. 

Vi har gott om flaggstänger i närområdet. De sticker upp här och där som nyfikna teleskop. 

Att se himlen genom hängande björkgrenar, det är vackert vid alla årstider. 

Dagen har ägnats åt dans med dammråttor och andra oinbjudna gäster och så har jag hängt med näsan i kurslitteratur men nu är det åter dax för lite nedvarvning med stickning i händerna. Färgen Robins egg är slut så nu måste jag ta ett beslut. Beställa mer garn och vänta några dagar eller fortsätta med annat garn jag har hemma. Det lutar åt det sistnämnda för jag tycker att begränsningen, att gå vidare med det man har, är en kittlande sporre. Det kanske blir mycket bättre resultat än om jag fortsätter som jag börjat? Kanske inte men då går det att ändra sig.

Varven är långa nu och längre ska de bli.

Egna ljuskällor

Nu är november i utförsbacken, mindre än hälften av månaden kvar. Se där ja! Sakta men helt säkert närmar vi oss ljusare tider även om det ska bli ännu mörkare ett litet tag innan dess. Jag lyser upp dagarna så gott det går, idag gjorde jag det genom att baka.

En jäsande deg - det är som att ha en egen sol i köket. 

Massor av kanelbullar och saffransbullar att göra andra dagar lite ljusare med finns nu i huset.

Kolasnittar att glädja sig med en mörk dag - bra att ha.

Efter en heldag i köket så slappar jag med stickningen i famnen. 

Det Popspotas för fullt. Min ursprungliga plan att variera bottenfärgen förkastades ganska snabbt, och även provet att ha färgen Aquamarin som botten och variera prickarna. Robins egg som botten och Iced som prickar kommer att bli en sjal och den har jag kommit ganska långt på men jag ska testa att använda Kingfisher som botten på en också. Det är så bra med stickningar, gillar man inte resultatet är det bara att repa upp och göra om för garnet finns oförstört kvar.

Från ull till gull

Nu är den klar. - Sjalen i Karins hitte på(se) för november.

Vackra garnet Tjusig, stickor nr 12 (som telefonstolpar ungefär) och bara räta maskor. Och så vackert färgat skinn till tofsar.

Stort blev det, mitt mörtnät. 

Väldigt lätt och luftigt, och varmt! Jag kunde inte sjalen runt halsen så länge när jag kom in innan jag blev riktigt varm. 

Jag brukar aldrig sticka med så grova stickor och jag är inte van vid så glesa och ojämna maskor men jag gillar sjalen. När materialet är vackert kan det bara bli bra.

Tjusig(t)!

När dagen kräver en finklänning

En bomullsgardin från 60-talet, ett modifierat klänningsmönster från Ottobre höst/vinter 2011 och några timmar vid symaskinen och jag har världens finaste klänning!

Den är ju bloggad tidigare men den tål att bloggas när den sitter på också. 

Sjalen är en av alla Shetland triangle lace jag stickat. 

Gillar färgerna, blir glad av mönstret och älskar min fina klänning!

Poppar till det

Den här dagen har jag ägnat åt enkla saker som att läsa, tänka och skriva. Kanske inte helt enkla när allt kommer omkring men idag var en sådan dag när det fungerade bra. Massor med bra idéer fick jag och jag hoppas jag tycker att de är lika bra i morgon. Sånt kan man inte vara säker på.

Nu ikväll har jag börjat på en Pop spot-sjal. 

Tänkte använda Supersoft och variera det slätstickade partierna mellan olika blågröna och gröna garner och göra prickarna ljusa. 

Först började jag med Aquamarine som bottenfärg och stickor 4 mm men jag tyckte att det blev för glest så jag började om och tog en annan bottenfärg, bara för att jag kunde. Nu blev det Robins egg som bottenfärg och jag använde stickor 3,5 mm. Robins egg är mer blågrön än grå i dagsljus och stickor 3,5 mm tror jag blir bra. 

Undrar hur många pågående projekt jag har just nu...

Likheter

När jag tittar på min pågående stickning från Karins Hitte på(se) så påminner den mig om något...

...och nu har jag kommit på vad det är! 

Den påminner om lilla Skorpan!

Lika vit och ullig, varm och gullig. 

Fast stickningen är inte lika kul att busa med...

Öar att besöka

Livet springer lite för fort just nu. Det är både bra och dåligt. Bra för att november tar slut snabbare då och vi går mot ljusare tider. Dåligt för att jag inte hinner med att stanna upp och bara vara så mycket som jag vill och behöver. Jag gör allt jag kan för att hitta små öar av pauser, öar av bara vara-tid.

En av dagens små öar blev att njuta en liten stund av vackra lärkträd. Det är något speciellt med lärkträd. De drar till sig min uppmärksamhet var de än står.

Så här års är de inte så märkvärdiga men ändå vackra.

En annan liten ö var en kort promenad på lunchen i solsken och ett besök på Theleborgs handelsträdgård. 

Cyklamen och julrosor trängdes med ljung på hyllorna.

Nu ikväll stod jag ute en stund och tittade på månen. Det är ganska klart och blir nog en kall natt. 

Månen blev en ö. En ö av stillhet.

Nytt liv för gamla knappar

Den här helgen har varit full av gäster, mys, bus och ritande. När syskonbarnen ritade städer och målade Bamse så ritade jag ett träd. Träd ritas bäst upp och ner tycker jag så det här är ritat just upp och ned men  rättvänt ser det ut så här.

Lite skäggstubbsvasst tyckte jag. Ett höstträd konstaterade 7-åringen kort och gott.

På eftermiddagen när huset plötsligt blev tyst och tomt och jag behövde något att hålla i händerna så blev det, hör och häpna, ännu en mössa. 

Eftersom det är mörkt ute alltjämt så tas många bilder i badrummets skarpa ljus för tillfället. Så får det vara ett tag. 

Mönstret heter Mimi Clochette och jag har stickat i Madelinetosh Tosh MO, merinoull och mohair, på stickor 5 mm. 100 gram gick åt precis exakt för det är mindre än en meter garn kvar.

Hela brättet är dubbelt så den här mössan kommer bli varm och skön. Perfekt för mig som inte gillar när det blåser in i öronen. 

De vackra knapparna kommer från en gammal nedlagd kappfabrik i Kisa.

Två härvor garn till finns i min skatt så jag ska göra en halsduk eller krage som passar till mössan.

Myspys i regnrusk

Det där regnandet... 

Inte gör det mig glad precis. Det som däremot gör mig väldigt glad är två små ritande sötnosar!

Så klart jag hakade på!

Bästa regnsysslan. 

Nattpromenad

Efter en otroligt tuff vecka var det skönt att inleda helgen med en promenad.

Månen tittade ner på oss. 

I hamnen var många båtar upplysta och det var så vackert. 

I vår lilla stad är det kulturnatt och för tredje året i rad var vi och tittade och njöt av estetelevernas konsert. Det är så maffigt när alla elever sjunger tillsammans och en fröjd att höra unga talanger med så mycket glädje.

Det ger mig så mycket energi och jag vet att det också ger väldigt mycket energi till alla som står där på scenen. 

En av dem kom just hem efter en hel dags övande och två konserter. Oerhört trött och väldigt lycklig.

Det gör mig lycklig.

Som Mona-Lisa

Har du ett Mona-Lisaleende?

Det kan vara väldigt bra att ha!

Speciellt dagar då man vaknar kvart i tre och inte kan somna om, dagar då man är så däckad fram på eftermiddagen att bara mörker och tystnad är uthärdligt och dagar när getingstick kliar och irriterar på halsen.

Mitt Mona-Lisaleende har hjälpt mig många gånger.

Jag har inte stickat med telefonstolpar idag

men gör det nog i morgon och ser fram emot det. Jag stickar ett mörtnät,allt enligt Karins hitte på(se). 

Jag har inte virkat på snäckskalssjalen för ögonen gillar inte så mörkt garn idag

men jag gör det nog i morgon och ser fram emot det.

Det finns så många anledningar att le!

Och så är det roligt också. Är ditt leende mer likt Mona-Lisas än mitt?