When life gives you scraps...

Idag bestämde jag mig för att flytta ut mina saker för att kunna sy, inne i min syhörna är det olidligt hett hela eftermiddagarna och ute under parasollet fläktade det lite grann. 

Symaskin, strykbräda och skärmatta, allt som behövs.

Min plan var att quilta det lilla barntäcket jag påbörjade härom veckan men först tog jag hand om alla småbitar som blev över när jag sydde täcket. 

Att sy av resterna, alla småbitar som kanske annars kastats i papperskorgen, är bland det mest befriande jag vet inom lapptekniken. 

Varje liten snutt kan komma till användning och varje sak som sys blir helt unik. 

En liten förvaringspåse enligt min egen beskrivning som finns HÄR blev resultatet. Lätt och rolig att göra, även om man inte tar hand om alla småbitar som jag gör. 

Vilken sida som är fram- respektive baksida kan man välja efter behag.

Quilta täcket får jag fortsätta göra en annan dag för det blev inte klart men resterna är i alla fall omhändertagna och jag hade riktigt roligt under tiden.

Extra värme

De heta dagarna till trots, min sommarkofta är färdig, inte provad men nu är det bara torkning kvar.

Mönstret finns gratis på Järbos hemsida och är gjort av Maja Karlsson. Järbo startade en knit-a-long strax efter midsommar. Mönstret innehöll en hel del felaktigheter och snabbt var det uppe i version 8,  mönstret kan inte varit teststickat innan det publicerades. Det är visserligen ett gratismönster men ändå trist att de som deltar i knit-a-longen ska behöva upptäcka felen. Nåväl, det är ett fint mönster. 

Jag har gjort en hel del modifieringar, t ex gjort intagningar till midja och därefter ökningar för att få vidd i koftan, jag har hoppat över fickorna som jag tyckte blev för markerade. Jag gjorde nästan dubbelt så många knapphål och har 14 knappar i min kofta eftersom jag tyckte att de åtta i mönstret satt för glest och slutligen sydde jag förstärkningssömmar för steeken, dvs där koftan klippts upp mitt fram, på maskin för jag tror inte att de i mönstret handsydda efterstygnen (eller virkade maskor) kan hålla ett så pass mjukt garn på plats. Det är skillnad om man stickar med ull som är lite sträv, då håller maskorna sig på plats, men den här koftan är stickad i mjuk merino så maskinsömmar kändes säkrast.

Klippkant och maskinsömmar är dolda bakom fina band.

Garnet, Kambgarn från Istex som säljs via Järbo i Sverige, är helt underbart! Så mjukt och fint att sticka med. Maskorna blir jämna och fina, inga knutar på garnet, inte i mina nystan i alla fall, och det finns i många härliga färger. Jag tvättade upp koftan direkt efter att den var färdig genom att köra den på 30 grader ulltvätt i maskin och garnet blev om möjligt ännu bättre efter det. Jag kan inte se några tendenser till noppor. Jag kommer definitivt att sticka fler plagg i Kambgarn men först vill jag att den här ska torka så jag kan prova koftan som förmodligen kommer användas mer som höstkofta än sommarkofta, i alla fall om värmen fortsätter men nu är jag redo för svalare väder.

Knyppling i fokus

Jag hamnade visst i Östergötland igen, för andra gången den här veckan. Jag och en kompis har länge, länge pratat om att åka till Vadstena och frossa i knypplade spetsar och köpa lite material. Idag var dagen.

Vi började med att besöka Föreningen Svenska spetsar. 

De hade den allra sötaste lilla knyppeldynan i ett fönster och 

roliga knypplade vimplar i ett annat. 

Vi beundrade de knypplade kronorna och 

för mig som dras till kronor så är det lockande att testa att göra en för att se om jag klarar av det men 

det finns så mycket fint som kan dekoreras med spets. 

Wadstena Spetsar Elsa Petersons spetsaffär finns inte längre kvar men skylten hänger fortfarande uppe, vacker som den är. 

Vi besökte Spetsmuseet på Gottfrid Larssongården och där finns det skatter. 

Bland annat ett mönster till knypplat parasoll! Wow. 

De hade flera dynor uppställda på små bord, 

till och med inne på toaletten om man skulle bli knyppelnödig när man är där. 

Ute fladdrade en mobil med knypplade restremsor i vinden och 

på en vägg hängde en spetssimpa gjord av Gudrun Gunnarsson. 

Att knyppla i metalltråd är det senaste och det fanns flera läckra verk. 

Gottfrid Larssongården är fantastiskt vacker och det lilla växthuset skulle jag vilja ha hemma hos mig. 

Dagens roligaste var nog ändå att se att Vadstena förvaltar sitt kulturarv på bästa sätt; ett knyppelmönster kallat Blåsippor är 

omvandlar till avrinningsgaller längs hela Storgatan. Underbart! 

Så visst frossade vi i spetsar idag och nog köpte vi lite material också.

En bra semesterdag med målet uppnått är bara att pricka av på att göra-listan.

Lämna och hämta

Idag skulle vi lämna en person och hämta en annan fyra timmar senare i Norrköping så vi trotsade värmen och njöt av en sommarfin stad.

Vi höll oss mest nära vattnet, 

det kändes helt rätt en dag när termometern visade +32 grader. 

I skuggan svalkade det nästan. 

Vi gick också och tittade på kaktusplanteringen, det är hur många år som helst sedan jag senast såg den.

25 000 växter är imponerande många. 

Det var omöjligt att få med hela planteringen på en bild, den är så stor. 

Pyttesmå och stora katusar i alla färger och former, helt klart värt ett besök i ökenhettan. 

Efter en sväng i några luftkonditionerade gallerior återvände vi till vattnet och skuggan, 

det finns fina gångstråk alldeles intill strömmen. 

Maken klarar värme mycket bättre än vad jag gör men 

jag är envis och stickade på min ullkofta.

Det gick riktigt bra, jag stickade flera centimeter på kroppen på koftan och att fylla fyra timmar en het sommardag i Norrköping var inga problem.

Hemester

Vi semestrar på hemmaplan. Det är extra lätt när man har trevligt besök. 

Vi strosade runt lite, fikade och hamnade bredvid underbara Marie, och gick genom Besväret. 

En grå och regnig dag blev den bästa av dagar. 

Vi har stickat också men på vår stickningar har jag inte tagit en enda bild! Det får jag göra i morgon!

Hos Astrid

Idag hälsade jag och en kompis på hos Astrid. 

Astrid var förstås inte där personligen men ändå finns hon där i allt och liksom sprider sitt lugn, sitt finurliga sätt och sin påhittighet. 

Vi var på Astrid Lindgrens Näs i Vimmerby. 

Gott fika, vackra trädgårdar, sockerdricksträd och underbara böcker och självklart själva Astrid, för på något sätt finns hon där. 

Alla goda ting är minst tre

Underbart är kort och årets symester slutade vid lunchtid idag. Det har varit en härlig vecka på alla sätt och jag har fyllt på ordentligt i inspirationstanken men just nu är jag bara trött. Trött och har värk i hela kroppen och de sedvanliga influensalika symptomen som utmattningen gav mig och som aldrig verkar släppa taget. Det tar några dagar för mig att komma på banan igen men så länge det inte blir större och mer omfattande konsekvenser så är det värt det, att få göra roliga saker i flera dagar, med fina människor i vacker miljö och bara det att man slipper tänka på matplanering och matlagning är värt mycket!

Maten ja, den har varit magiskt god.

Tre promenader, tre lapptäckstoppar och 

tre färdiga småsaker har det blivit, allra sist 

ut var en dragskopåse av spillbitarna från den första lapptäckstoppen. Jag har massor av bilder i min kamera men de orkar jag inte gå genom ikväll så det kommer ytterligare ett inlägg från symestern om någon dag.

Till dess ska jag vila tillsammans med

minst en katt intill mig. Först ut är Luna som är jätteglad för att jag är hemma igen.

Kreativiteten

Symester dag fyra. 

Idag påbörjade jag ett lapptäcke med tyger som lagrats länge och väl i mitt tygskåp. 

Jag sydde också en liten räv, tänkt som en nåldyna men jag kommer aldrig kunna sticka några nålar i den lille sötnosen. 

Nu är det inte mycket kvar av årets symester men än så länge njuter jag av platsen, sällskapet och kreativiteten.