Ibland skulle man behöva semester. Semester från allt vanligt och vardagligt. Låta någon annan ta alla samtal, beslut och överväganden medan man själv ligger lojt tillbakalutad och inte låter matlagning, städning, konflikter eller dispyter påverka någon enda cell i kroppen.
Jag försöker tänka att avslappning inte är längre bort än ett djupt andetag och det gäller i stunden men ändå finns det saker som gnager sig fast och färgar tankarna.
En semester löser inte upp allt det vardagliga i längden men för ett ögonblick.
Det finns inte utrymme för någon semester, livet pågår. Hela tiden. I morgon plockar jag fram adventsljusstakarna och hänger en stjärna i fönstret och tar en liten och roligare väg än den mest upptrampade och låter fantasin färga tankarna glada och busiga.
Snorken suckade. Och så vek de av på den lilla vägen. Det var en glad väg som slingrade hit och dit, den gjorde bukter och skutt åt alla håll och ibland slog den knut på sig själv av ren uppsluppenhet. En sån väg blir man inte trött av att gå på och antagligen kommer man fortare fram på den än på en väg som är rak och ledsam.
Ur Kometen kommer av Tove Jansson
Tove Jansson alltså! Så mycket klokhet och underfundiga funderingar och formuleringar. Vissa saker bär man med sig som en värdefull ädelsten och Tove Jansson har gett mig flera fina stenar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar