28 feb. 2013

Att spegla det fina

När jag körde hem från jobbet idag så speglade sig himlen i den smälta snön på vägen. Vattenpölarna var alldeles ljusblå, precis som himlen, och det var så fint i kontrast till den torra delen av vägbanan, grå och brun och smutsig. Att spegla sig kan vara något väldigt fint; att spegla sig i andra, att spegla sig i naturens underverk. Att låta en del av det fina få skymta fram i reflektionen som uppstår. Magiskt kan det vara.

Magiskt vacker är krukväxten jag inte kunde motstå där den stod i mataffären idag.
Jag vet inte vad det är, en slags kalla kanske, men Åh så fin! 
Livet har varit lite surrigt på eftermiddagen, speciellt som käre maken efter installation av nya spisen skulle "bränna ur" densamma och körde fläkten på fullt flås i en evighet. Sådana ljud gör mig helt slut! Och dessutom luktade det inte nyponros... Tur att jag har syrum i källaren så jag tog min tillflykt dit och skar remsor av rester...
...och sydde på dem som kant på mina kuddfodral. 
Nu är de snart klara!


1 kommentar:

  1. Tur att du kunde fly. Fläktsurr och dålig lukt samtidigt - fy så hemskt. Men härligt med en ny spis.

    SvaraRadera