15 juli 2011

Arv eller miljö?

Jag tror inte jag har några som helst rötter i Dalarna, i alla fall inte på många hundra år bakåt i leden, så det kan inte vara arv.
Efter några dagar med stora dalahästar...
...och små dalahästar...
...nymålade dalahästar...
...och rättvikshästar...
...så har jag plötsligt blivit samlare av ännu en sak: Hästar!
Hjälp! Det måste vara miljön!
Men vem skulle kunna motstå Sotis, Rättvikarn och Kurrekurbits?!
Inte jag...

5 kommentarer:

  1. Du kommer förmodligen att få ett nytt perspektiv på livet och tänk att prata häst med två av mina döttrar. :-D hälsar vännen från södern

    SvaraRadera
  2. Inte heller jag har någon anknytning till Dalarna, Reser gärna dit älskar naturen och kulturen.
    Målade faktiskt mycket Kurbits en period.
    Har en blå Dalahäst
    Ha det bra Marianne

    SvaraRadera
  3. Jag tror minsann att vi varit på samma ställen!? ;-) Käkade lunch på Vidablick och köpte dalahäst i Nusnäs! Rättviksbryggan hann vi inte med men jag såg den och vill tillbaka till Dalarna! Fortsatt trevlig sommar!

    SvaraRadera
  4. Dalahästen är verkligen svensk. Rättvikshästar fanns i mitt hem när jag växte upp, de var min brors, jag skulle vilja ha egna nu, de är så fina. Jag tillbringade många somrar i Rättvik som liten, där blev jag hästbiten... av en riktig häst.

    SvaraRadera
  5. Det blev några hästar till barnbarnen och jag fick en "kärlekshäst" av min man - gulligt :-)

    SvaraRadera