Orange och svart

En kompis till den lila väskan är orange och svart.

Några remsor av olika orangefärgade remsor, några svart-vita och jeans blev det den här gången. 

Mönstret finns HÄR och sidstyckena är ca 40 x 40 cm. Remsorna har olika bredder, även jeanstyget består av några remsor. 

Baksidan blev lite annorlunda, omväxling förnöjer.

Orange och svart är också blommorna på svartögat som håller på att omfamna hela vår altan. 

Svart är fint hälsar Morris. 

Smock it!

Smock it! Ja så heter mönstret till den här sjalen.

Mönstret är gjort av Stephen West/Westknits. 

Jag har stickat den i handfärgat garn från Stickamera i färgerna Skeppsbrott, Vinterskrud och Dark seabreeze på sticka 3,75 mm. 

Turkosa färger är som vanligt svåra att fånga på bild, de blir liksom blekare och mesigare än i verkligheten. 

En enkel och rolig stickning där det roligaste hände på slutet. Bården är över 600 maskor men gick förvånansvärt fort att göra. Förutom picotavmaskningen förstås, den tog nästan en hel dag att göra. 

Gissa vem som ville vara med på bild? 

Luna så klart. 

Min söta lilla knaskatt. 

Smocken var enkel att göra och blev riktigt effektfull. 

Det här kommer bli en bra höstsjal, stor och mjuk. 

Och turkos.

Lila

Några remsor tyg, ett par återvunna jeans, ett blixtlås, foder och mellanlägg har nu förvandlats till en väska.

En riktigt fin tycker jag. 

Axelremmarna är fyrdubbelt jeanstyg, de kommer man inte slita ut i första taget. 

Fodret är matchande lila. 

Mönstret är mitt eget och finns HÄR. Sidstyckena är ca 40 x 40 cm och axelremmarna ca 75 cm långa.

Lila är grejen just nu.

I varje färg

Mitt första snurriga halsband är turkost, mitt andra är grönt.

Mönstret finns på 365slojd.se och det behövs bara lite garn och en virknål. Jag använde en träkula till lås men det är inte nödvändigt. 

Catania bomullsgarn och virknål 2.5 mm använde jag den här gången. 

Nästa blir nog rosa, eller kanske petrol eller grått... Man kan ha ett halsband i varje färg helt enkelt.

Den lilla hibiskusen på altanbordet blommar med de största blommor den kan bära. 

De är helt enorma i förhållande till plantan. Häftigt

och väldigt vackert!

Måndagsspets

Till slut blev alla picoterna på Smock it!-sjalen färdiga och hela sjalen är nu uppspänd på mina yogamattor.

Den är redan torr men jag väntar med att plocka bort den från blockningsmattan till i morgon.

Ikväll stickar jag några varv på Delightful av Matilda Kruse. Mönstret finns både på svenska och engelska. 

Jag köpte garn och mönster direkt från Matilda på Organic knitters. Ullgarnet är helt magiskt, mjukt och ljuvligt. 

Det är en ovanlig modell på Delightful, först gör man spetsmönstret och sedan plockar man upp maskor längs långsidan och stickar slät- och rätstickning.

Även om det är ren njutstickning så funderar jag redan på nästa projekt; ett par restgarnssockor i garnerna som blev över från Smock it! Alla dessa idéer, alla dessa projekt som vill bli förverkligade, det är de som bevisar att jag lever.

Ransonering

Det går fortfarande bra att sitta på trappan och avmaskningen på Smock it!-sjalen, som är picotavmaskning över 606 maskor, tar sin lilla tid.

Fint blir det i alla fall.

Jag hade tänkt att sy lite också men jag energiransonerar och sparar det till en annan dag. 

Jag hoppas att kommande vecka kommer rymma lite sytid och sylust. 

Det vore fint det också.

Perspektiv

Min dotter går inte i mina fotspår vad det gäller att sy och sticka men kreativiteten har hon fått med i modersmjölken.

Om alla C är slut i chokladbokstavsasken då finns det andra bokstäver som funkar precis lika bra, det gäller bara att vara lite kreativ och tänka utanför de invanda ramarna.

Tänk, nu är hon redan 26! 

Det har varit en härlig dag hos lilla dot och hennes sambo och mellan fika och god middag stickade jag några varv på Smock it! 

Varven är 600 maskor långa, perfekt att sticka när man har trevligt sällskap. 

Fyra varv kvar och en evighetslång picotavmaskning återstår. Fast jämfört med 26 år kommer det här gå superfort att fixa!

Nope

Nej, den här veckan räckte inte energin ända in i mål. Det är helt okej, jag har ändå fått det viktigaste gjort och allt handlar ju om att prioritera, att välja det som ska bli gjort och det som inte ska det.

Hela eftermiddagen och kvällen har jag återfunnits i en solstol eller ett soffhörn, slötittande på poddar om stickning eller historia. Helt perfekt en fredagskväll och nu har det dessutom börjat regna. Underbart! 

Den här helgen kom verkligen lägligt, hurra för den!

Magi

Det är en ovanlig form på sjalen jag just nu stickar på.

Det ska bli spännande att se hur den kommer se ut när den är färdig.

Det är Stephen Wests mönster Smock it! och jag har inte kommit till smocken ännu. 

Jag har tilltro till att det blir bra.

Jag gick förbi ett magiskt fönster idag. Det var helt omöjligt att inte dras dit och vilja stanna där, helst i en evighet. Jag var förstås tvungen att slita mig därifrån.

Det är något alldeles särskilt med magiska fönster, alla borde ha minst ett att försvinna in i då och då.

Honey Bee Dance Socks

Vissa mönster tycker man om direkt när man ser dem och Honey Bee Dance socks är ett av dem.

Helen Stewart/Curious Handmade har gjort mönstret och det ingår som fjärde mönster i hennes The handmade sock society. 

Mina solgula sockor är stickade i garn från Limmo design, handfärgat sockgarn i färgen Solgul. 

De tidigare mönstren i serien är Winter Rose, Magnolia och Astrantia. 

Mina sockor är medium (64 m) och stickade på 2.25 mm-stickor. 

Det är en gråmulen dag och då och då regnar det lite. Färgstarka sockor och färgglada morötter passar perfekt en grå dag som denna. 

Mums!

Rötter och vingar

Det mörknar onödigt tidigt nu konstaterar jag samtidigt som jag

stickar några varv 

och funderar på livet.

Så där som man gör en måndagskväll i augusti. Till vintern fyller jag 51 och tiden går både fort och långsamt. Det är så mycket jag vill göra och jag vet nu, efter drygt 50 år, ganska väl vad jag inte vill göra. Jag är inte särskilt förtjust i förändringar och ändå är jag nyfiken, vill upptäcka och utvecklas. Både och, plus och minus, trygghet och chansning, rötter och vingar. Det är sannerligen spännande att vara människa, och en utmaning att vara av den reflekterande sorten.