Ränder och hattar

En riktigt fin dag med tjugo varma grader har vi haft idag. Tyvärr har jag varit så där bottenlöst trött och inte njutit så mycket av dagen som jag hade önskat.

Jag njuter desto mer av den vackra kvällen. 

En liten, liten stund på bryggan. 

Jag stickar omaka sockor som ändå ska bli ett par. Randiga sockor är nästan alltid fina. 

Himlen är också randig och den är riktigt fin. 

Jag hittade ett tvillingpar i gräsmattan. De stod där och såg alldeles kaxiga och förskräckta ut på en och samma gång. Jag lät dem stå. 

På grusgången mötte jag en äldre herre med hatt. Han var lite stel men jag böjde mig ner och hälsade. Det gladde honom sa han, det är inte så många som brukar komma nära äldre herrar i hatt menade han. Så är det kanske. Vad vet jag om hur det är i svampvärlden.

Wishmaker

Att sno en sjal ett varv runt halsen är för mig förknippat med värme och trygghet. Särskilt om sjalen är gjord av ullgarn.

Wishmakersjalen, femte mönstret i Helen Stewarts The Shawl Society II, stickade jag i racerfart. Bara räta maskor och hålvarv i ganska tjockt garn på stickor 5 mm tog ingen tid för mig. Stickning utan ansträngning liksom.

Jag har stickat i superwashbehandlad ull, Ulrika från Svarta Fåret. Det var garn jag hade hemma sedan jag stickade en hel hög med barnmössor för några år sedan.  Det känns alltid bra att plocka från garnlagret.

Sjalen är något asymmetrisk, en bra form på en lite tjockare sjal tycker jag. Morris håller med tror jag. 

Jag är så glad att jag bytte ut det vita jag från början tänkte använda till nougatbrunt. Det blev så mycket bättre, höstigare och finare. 

Jag har inte bestämt om sjalen ska bli min eller om den hamnar i presentskåpet. Den får ligga till sig ett tag. 

Än så länge behövs den inte eftersom vi hade 17 grader idag. Härligt!

Utan vetenskapliga bevis

Tredje paret i Knottygnomes sockmönsterserie Magical maladies heter Loser´s lurgy.

Loser´s lurgy är när allt man gör blir fel, rörigt och inte så bra som det skulle kunna bli. Luna Lovegood undrar i Harry Potter och halvblodsprinsen om inte en av quidditch-spelarna, Zacharias Smith, råkat ut för just Loser´s lurgy. Inte bra, vare sig för honom eller laget Hufflepuff, men desto bättre för motståndarna Gryffindor.

Mina sockor är stickade av en sockblank från Easyknits i färgen Swampy. Stickor 2.25 mm och en liten rest ljust garn från Regia till hälen. 

Det är strukturmönster på ovansidan av foten och framsidan av benet. 

Klart rolig stickning. 

Det gäller att passa sig så man inte råkar ut för loser´s lurgy, fast jag måste erkänna att det händer då och då även om det inte är vetenskapligt fastställt att åkomman finns.

En Anettedag

Vad gör man en lördag?

Sorterar sopor,  

handlar på stora varuhus och letar efter sin bil på en oändlig parkering,  

skickar grattismeddelande till en namne,  

stickar på en randig socka, 

maskar av en rätstickad sjal och snor den genast runt halsen?

Jag vet inte vad ni gjort idag men jag har gjort allt ovan och nu är jag så trött att funderar på att sova hela söndagen. Kanske halva i alla fall. Eller åtminstone hela natten. Utan en massa knasiga stressdrömmar på grund av intrycksöverflöd. Det vore bra.

Ändrade planer

Man är väl inte sämre än att man kan ändra sig?

Jag tänkte ha två olika rosa nyanser och vitt i Wishmaker-sjalen men när jag stickat en bit kom jag på att jag hade två nystan nougatbrunt i garnhyllan och brunt och rosa är finfint ihop tycker jag.

Jag hade tänkt lägga all sticktid på koftan jag håller på med men jag ändrade mig visst där också och sticker emellan med den här sjalen. Rätstickning är racerstickning för mig så jag hoppas den här snart blir klar. 

Här har det regnat nästan hela dagen. Jag har kurat i soffhörnet och plockat fram ett nytt blockljus. Mitt ljusförråd är ganska stort men det hindrar inte att jag slinker in på Liljeholmens fabriksbutik och köper fler då och då. Det är lyx att kunna köpa bra ljus som brinner länge genom att plocka precis vad man vill ha och jag vill nästan alltid ha turkosa blockljus. Fast rätt vad det är kanske jag ändrar mig.

Sådant händer.

I garderoben

Idag har jag varvat garderobsstädning med Cockatoo Brae.

Jag försökte med provdockans hjälp avgöra hur stor del av koftans maskor som behövs för fram- och bakstycke respektive ärmar. Jag vet av erfarenhet att jag drar fler maskor fram än bak så efter lite mätande testar jag att sticka 25 % av maskorna till vardera ärm, 27 % till framstycket och resterande 23 % bak. Jag stickar en bit och provar och är det inte bra får jag göra om. 

Mina garderober innehåller nu bara sådant jag gillar och kan ha i höst och vinter, allt annat är undanplockat eller lagt i kassar för vidare transport till någon de kanske passar bättre. 

Så skönt att ha det gjort, jag har laddat för det hela sommaren tror jag.

Femte mönstret i The Shawl Society II kom idag. Det är en ganska rustik sjal den här gången, stickad med lite grövre garn än de tidigare fyra (första, andra, tredje och fjärde). Jag funderade på att hoppa över den här, Wishmaker shawl, men så hittade jag några rosa och vita nystan i passande garntjocklek i min garnhylla och stickade några varv. 

Det känns bra så jag fortsätter, rosa sjalar finns det alltid utrymme för i min garderob.

Komplett kollektion

Nu är den komplett, The New York Sock Collection. Sju sockmönster, ett i månaden sedan i mars, designade av Mina Philipp, The Knitting Expat.

Sista paret är The Q train.

Jag har stickat i ett underbart garn från Manduzana, BFL twist, i färgen Himmelstrand.

Garnet fyller fint, det känns att det blir slitstarka sockor och lystern är magisk.

Det här blir toppensockor för den kallare årstiden! 

Jag gjorde The New York Sock Collection med svensk twist. Alla garner jag använt kommer från svenska garnfärgare. 

Johanna, Gro, Frida, Lotta, Petra, Lillemor och Amanda. 

Det har blivit finfina sockor och det är så roligt att det finns många duktiga svenska tjejer! 

Jag är redo för socksäsong!

It´s raining, it´s pouring

Det är måndag och det regnar. En ganska skön kombination om man tänker på det. Jag stickar som vanligt sockor. Den här gången av en sockblank som går från blått till gult. Det kommer inte bli något gult på sockorna, de hinner ta slut innan den gula färgen kommer, men det gula kommer att hamna i ett annat par en annan gång. Kanske tillsammans med det blå som aldrig hann fram till sockorna för ett tag sedan.

Jag kan inte låta bli att nynna It´s raining, it´s pouring med tanke på vädret och lite disco känns helt rätt idag.

Disco à la 1979.

Whippet

I juli 2015 köpte jag mönstret till koftan Whippet, ungefär samtidigt köpte jag fyra nystan Fine Donegal från Debbie Bliss. I augusti i år la jag upp till koftan och stickade den på bara ett par veckor. Den flög fram under stickorna, kanske därför att både garn och mönstret fått mogna ordentligt. Kicken att komma igång fick jag av en Instagramvän som gjort klart sin kofta. Tänk att det ska ta sådan tid och krävas så mycket för att komma i gång!

Roliga stickningar där det händer lite hela tiden kan gå fort att göra. Här är det ett spetsmönster som bryter av slätstickningen på både kropp och ärmar och en bred sjalkrage som följer stickas med direkt. 

Passformen är bra, möjligen något smal över överarmarna men jag tycker ändå att den långa smala ärmarna är snygga till modellen.  

Kragen är ribbstickad och på ena sidan följer en slinga av spetsmönstret med hela vägen, så det hände verkligen något med stickningen för varje varv. Inte så den var svår att sticka, bara variationsrik. 

Spetsslingan går också över axeln och hela vägen ner på ärmen. 

Man kan sätta knappar i koftan men jag tycker om att han dem öppna. Vill jag hålla ihop den gör jag del med en sjalnål eller en brosch.

Kalasdag

Mitt yngsta syskonbarn fyller sju om några dagar och idag hade vi kalasdag.

Roligt att träffas och gott, som alltid.

Min svägerska är superbra på att baka, hennes macarons är de godaste jag vet. 

Fyra timmars bilåkning genererade en stor del av en socka.

Jag la upp igår kväll, stickade lite då och som sagt fyra timmar idag. 

Resåren som återstår gör jag nog innan dagen är slut.

Hej september!

Det ska bli fint med höst. Jag ser fram emot klar och hög luft, härliga ullplagg, sköna promenader

och mycket fint att titta på, som de här trillingarna. Bedårande!

Hortensiorna blommar fortfarande och de är fina långt in på hösten, även när de torkat på sina grenar. 

Jag har lagt upp till en ny höstkofta. 

Cockatoo brae heter mönstret och jag gör inte alls som det står i beskrivningen... Ibland vill jag bara inte göra som det står och den här gången har jag börjat uppifrån i stället för nerifrån, jag har gjort förkortade varv över mönsterdiagrammet i stället för under och det är förstås bara början på att inte följa mönstret. Diagrammet har jag dock följt, fast jag ökat i stället för att minska maskor eftersom jag stickar från andra hållet. Varför göra det lätt för sig? Garnet köpte jag för två år sedan, tror jag, men inte ens det höll jag mig till. Bottenfärgen på koftan var tänkt att bli grå men den blir vinröd och till mönsterfärgerna hade jag köpt gult och gulgrönt men de byttes ut mot rosa och cerise. Jag behöll i alla fall vitt, blått och blågrönt! Det gäller ju att hålla sig till någon liten del av planen, eller hur?

Vi får väl se hur det slutar, om min kofta kommer likna originalet eller om det blir något väldigt annorlunda. Jag ska försöka njuta av varje maska.

Mina sockgarner, dvs restnystan och mininystan, har flyttat in i en korg och de står där och lockar mig med sina förföriska färger.

Kanske lägger jag upp till ett par nya höstsockor så här på septembers första dag. Jo, så får det nog bli!