Fridfullt

Jag måste skriva om min vackra ring igen.

Paula och Edson heter de som gjort den och ni måste titta in på deras hemsida InKari! Fantastiska välarbetade smycken! Titta i galleriet på ringarna och halsbanden och örhängena. Ja, titta på alla bilderna! Åhhh suckar jag längtansfullt...

Över till något annat som gjorde mig jätteglad när jag kom hem från ett par mastiga dagar i Växjö - Mitt första Hemlispaket i Stickameras hemlisbyte! Hurra! 

Först, en jättefin påse med något inuti... 

Titta! En varvräknare, fina stickmarkörer, choklad, chai latte i olika smaker och en härva jättefint ullgarn. Jag vet att min hemliga vän heter Merete och bor i Danmark men än vet jag inte mer. Tack snälla du!

Summa summarum känner jag mig så tacksam och glad efter en bra vecka med lärorikt och glädjande innehåll. 

Frid.

Efterlämnade spår

Kurs har jag haft på schemat i dag. Många intressanta diskussioner och ganska mycket hjärngympa. Eftersom jag inte är hemma så har jag inte tillgång till alla mina färger men en av dem jag har med passar bra till en lärorik och harmonisk dag som denna.  

En av mina kurskollegor hade med sig underbart vackra silversmycken som hennes dotter och svärson gjort. 

En vacker fjärilsring landade på mitt finger. 

Om du/ni som gjort ringen läser det här -skriv gärna en kommentar! Ni kanske har en hemsida? Jag är så glad för min ring!

Hotellrummet jag ska övernatta i stinker rakvatten. Blä för det! Många är de hotellrum som luktar just rakvatten. Vad ska jag lämna för spår efter mig? Garnstumpar? 

Återhämtningsdag

I dag har jag haft återhämtningsdag. Hur bra är inte det? Jag borde ha det mycket oftare!

Jag började dagen med att vakna när jag hade sovit klart, bara en sån sak! Det var ljust ute men dimmigt igen. Nåja, efter det tog jag en slowstart i soffan och stickade klart fjärde delen i Follow your arrow-mysteriet. 

Till förmiddagsfika blev det smoothie på jordgubbar och dagens ruta.

Nu var jag redo för lite större projekt så jag fixade halsringningen på prick-klänningen. 

Så nu är den klar! Om tyget hade räckt hade det blivit långa ärmar men det räckte bara till korta. Säkert bättre i det långa loppet fast kallt i dag.

På en återhämtningsdag behöver man en långpromenad så efter lunch snörade jag på kängorna och gick. Det finns så mycket att titta på!

Rimfrostvärlden är vacker.

När jag kom hem låg det godis i brevlådan. Godis från Karin på Ateljé Norrgården.

Jag var tvungen att börja för det var ett mönster jag aldrig gjort tidigare.

Så roligt! Och fint blir det.

Tja, sen var det meningen att jag skulle avsluta återhämtningsdagen med middag och soffmys men nej, det blev en långrunda till och sen middag i stället.

Än nu fler vackra frostklädda träd att njuta av.

Efter de här två turerna är jag rejält trött i fötterna och skulle behöva vila ett bra tag men i morgon är det ingen återhämtningsdag. Nej, i morgon är det fullt upp.

Varningstext

Ljuset. Jag säger bara det. Ljuset.

Tänk så mycket förtröstan det finns i ljuset.

Tänk så mycket oro och sorg som ljuset kan betvinga, åtminstone för en stund. 

Ljuset som ger liv. Liv som pulserar i kala grenar som sträcker sig mot skyn.

Ljuset som gör himlen klar och blå. 

Ljuset som får mig att le.

I dag var det ljust både när jag åkte till och från jobbet och det känns som en evighet sedan. Det var det förstås inte men det känns så. Ljuset till trots så känner jag mig lite överhettad. 

Överhettad som om man fått anstränga sig alldeles för länge på en lågintensiv och statisk nivå. Överhettad som mina stackars tomtar som blev bortglömda i städa-undan-julen-röjningen och skämsigt stått kvar i köksfönstret. Den känslan av överhettning som borde undanröjts om man hade läst varningstexten på det där som man inte skulle gjort.

I soffan stickas ett varv då och då på fjärde ledtråden till Follow your arrow-sjalen. Jag har kommit halvvägs på fjärde ledtråden, 1B, 2A, 3B och nu 4B. 

Långsam framfart på grund av överhettning.

Helt okej för i morgon när jag vaknar är det ljust ute!

In i dimman

Oj då, nu har jag visst varit inne i dimman både i går och i dag! Bokstavligt alltså, för isch så tråkigt väder det varit senaste dagarna.

I går sov jag dessutom bort halva dagen...

Det var lite trollskt utanför sovrumsfönstret.

Gårdagens ruta blev sömningt blå.

Fast innan jag somnade sydde jag finfint i prickigt. Nästan en färdig klänning nu. Bara en halsinfodring kvar. Nja, bara och bara föresten...

Det lär väl ta ett tag innan den blir klar.

Dagens ruta är vit. Vit som dimman.

Vit som tomhet. Fast det är kanske egentligen fullt.

Det är svårt att veta ibland. Hela huvudet kan kännas alldeles tomt men det är allt annat än det. Ni kanske vet hur det känns? Lite bzzzz på något sätt.

Legopynt

Min svägerska är makalöst duktig på att baka och i dag när vi var på besök för att fira 8-åringen fick vi cupcakes med lego på! Ätbart lego såklart. Mums!

Eftersom jag är tröttare än tröttast efter bus och lek med fyra syskonbarn, och jag kunde räkna ut på förhand att jag så skulle bli, så virkade jag dagens ruta redan på morgonen. 

Ny månad krävde nytt mönster tyckte jag så nu blir det så här ett tag framöver. Äventyret fortsätter. 

En hel månad!

En ruta om dagen i en hel månad! Jag är faktiskt lite imponerad av min egen insats.

Det räcker inte till en filt ännu men det är i alla fall 31 stycken fina rutor i Supersoft. 

Bara en röd ruta ser jag men inte mer än tre grå heller.

Rutan i dag blev ljust rosa bara för att jag kände mig snäll. Snäll mot mig själv. 

Fast kan man vara annat än snäll när det är tomteväder?

Burr.

Lycka är...

att vakna och känna sig utvilad på morgonen.

att få massage en kall och blåsig dag.

att fnissa och äta choklad med fina omtänksamma kollegor.

att få känna sig lite utvald och efterfrågad.

att boka en sommarresa till vackra Dalarna.

att prata med sin bästa vän.

att känna att krångliga saker kanske ordnar sig.

att virka i sin favoritfärg.

att höra sin son skratta.

att hjälpa någon annan.

Att mysa lite framför brasan.

Just så.

Ingenting här och ingenting där

Filten är nu 164 cm lång.

Lite till, bara lite till, tänker jag hela tiden men jag har fortfarande tre nystan kvar och varför skulle jag sluta innan de är invirkade? En riktigt lång filt ser jag fram emot.

Dagens ruta är svart, svart för att det varit en väldigt konstig dag. Inte en dålig dag men en konstig dag och dessutom en dag full av magi. Sonen har förvillat mig med korttrick efter ett korttrick och så har vi tittat på en bra (och sevärd!) magifilm.

Morgan Freeman är bra som alltid.

Pic a card. Any card.

Ju närmre du tittar desto mindre ser du.

En tåfjutt

Hurra, en hel dag med bra humör - ända till jag kände mig lite trampad på tårna. Aj då. Okej, det är ett bra tillfälle att betrakta sin känsla: Ja ha, nu känner jag så här... Vad beror det på då... Det är okej att känna så här... Andra menar inte illa, de tänker på sitt sätt och jag tänker på mitt... Den här känslan bara finns och snart finns andra känslor.... Ja så där kan man tänka, vrida och vända på vad som händer utan att döma. Inga känslor är rätt eller fel och de kommer av en anledning och snart kommer en annan känsla av en annan anledning. Känner man sig lite trampad på tårna så gör man, världen går inte under för det. Okej? Jag dealar med mig själv och kommer fram till att nu lägger jag inte mer energi på det. Är man en person som interagerar med andra människor, delar med sig av tankar, bilder, funderingar, idéer och upplevelser så kommer stunder som känns bra och andra stunder som inte känns bra. Alternativet är att i ensamhet framleva sina dagar och hålla allt för sig själv, inte dela med sig och inte ta del av. Inte lockande, eller hur? Nej, tänkte väl det. 

Nåja, nu tar jag ett steg vidare.

Varmare om hälen än om tårna.

Dagens ruta blev lite full i sjutton-orange bara för att jag var glad och hade goda m&m´s som passade så bra till. 

Mums!

Tredje delen som var en riktig kortis i Ysoldas mysteriestickning är nu klar. Jag valde 3B som fortsättning på 1B och 2A. 

Donegal tweed-garnet är lite ojämt spunnet och det ger en skön karaktär till sjalen tycker jag. Nu måste jag vänta ända till tredje februari på nästa del. Gaah!

Den viktiga vilan

Frusen har jag varit idag. Stelfrusen. På jobbet låg vinden på mina kontorsfönster och att de är dåligt tätade blev jag verkligen varse. Skrivbordsytan var till och med kallare än vad jag var. Dagens ruta är därför fruset blå.

Jag har köpt mig en ny bok. En bok som jag ser fram emot att läsa. 

Inledningen i all sin enkelthet är lockande, inte sant? Vilan, den viktiga vilan som blivit en av mina bästa vänner under de senaste åren.

Det ska absolut läsas några sidor innan jag somnar ikväll men innan dess ska

garnslukarfilten växa lite till.

Nu är jag inne på tredje och troligen sista färgen. Fyra nystan har jag kvar och just nu är min bedömning att mina 21 soyagarnsnystan kommer bli en lagom lång filt att krypa in under när dagar eller nätter är iskalla.

En annan version

Det snöar igen och det blåser kallt ifrån Kalmarsund. Ibland känns det väldigt väl att vi bor nära havet men trots det fick jag med maken ut på en söndagsskymningspromenad. Kallt i motvinden men riktigt behagligt i medvind. Jag var förstås ordentligt klädd, som en michelingubbe ungefär.

Skuggan av mig i snön ser precis ut som jag, - en enfärgad version av mig. 

När vi gick i motvinden så stack de små snöflingorna i ansiktet. Då känns det att de är kantiga. Inte det minsta fluffiga och mjuka.

Lilla dot som bor några mil norr om oss påstod att hon varit ute och promenerat i solen i dag. Det hade jag svårt att tro på, för här har minsann inte varit någon sol. 

Kanske var det just bristen på sol som gjorde att dagens ruta blev grå? 

I morgon kommer den tredje delen av Ysoldas mystererimönster Follow your arrow och jag är just klar med del två. Jag valde mönster 2A och hade ju sedan tidigare gjort 1B.  

Min sticka är lite kort så jag kan inte sträcka ut sjalen riktigt i sin helhelt längre men så här ser den ut. De som i stället valt mönster 1A och 2B har stickat något helt annat. Jag är faktiskt lite sugen på att sticka en sådan variant också. Bara för att se hur det blir. Skulle jag vara nyfiken? Jo kanske.