Poppar till det

Den här dagen har jag ägnat åt enkla saker som att läsa, tänka och skriva. Kanske inte helt enkla när allt kommer omkring men idag var en sådan dag när det fungerade bra. Massor med bra idéer fick jag och jag hoppas jag tycker att de är lika bra i morgon. Sånt kan man inte vara säker på.

Nu ikväll har jag börjat på en Pop spot-sjal. 

Tänkte använda Supersoft och variera det slätstickade partierna mellan olika blågröna och gröna garner och göra prickarna ljusa. 

Först började jag med Aquamarine som bottenfärg och stickor 4 mm men jag tyckte att det blev för glest så jag började om och tog en annan bottenfärg, bara för att jag kunde. Nu blev det Robins egg som bottenfärg och jag använde stickor 3,5 mm. Robins egg är mer blågrön än grå i dagsljus och stickor 3,5 mm tror jag blir bra. 

Undrar hur många pågående projekt jag har just nu...

Likheter

När jag tittar på min pågående stickning från Karins Hitte på(se) så påminner den mig om något...

...och nu har jag kommit på vad det är! 

Den påminner om lilla Skorpan!

Lika vit och ullig, varm och gullig. 

Fast stickningen är inte lika kul att busa med...

Öar att besöka

Livet springer lite för fort just nu. Det är både bra och dåligt. Bra för att november tar slut snabbare då och vi går mot ljusare tider. Dåligt för att jag inte hinner med att stanna upp och bara vara så mycket som jag vill och behöver. Jag gör allt jag kan för att hitta små öar av pauser, öar av bara vara-tid.

En av dagens små öar blev att njuta en liten stund av vackra lärkträd. Det är något speciellt med lärkträd. De drar till sig min uppmärksamhet var de än står.

Så här års är de inte så märkvärdiga men ändå vackra.

En annan liten ö var en kort promenad på lunchen i solsken och ett besök på Theleborgs handelsträdgård. 

Cyklamen och julrosor trängdes med ljung på hyllorna.

Nu ikväll stod jag ute en stund och tittade på månen. Det är ganska klart och blir nog en kall natt. 

Månen blev en ö. En ö av stillhet.

Nytt liv för gamla knappar

Den här helgen har varit full av gäster, mys, bus och ritande. När syskonbarnen ritade städer och målade Bamse så ritade jag ett träd. Träd ritas bäst upp och ner tycker jag så det här är ritat just upp och ned men  rättvänt ser det ut så här.

Lite skäggstubbsvasst tyckte jag. Ett höstträd konstaterade 7-åringen kort och gott.

På eftermiddagen när huset plötsligt blev tyst och tomt och jag behövde något att hålla i händerna så blev det, hör och häpna, ännu en mössa. 

Eftersom det är mörkt ute alltjämt så tas många bilder i badrummets skarpa ljus för tillfället. Så får det vara ett tag. 

Mönstret heter Mimi Clochette och jag har stickat i Madelinetosh Tosh MO, merinoull och mohair, på stickor 5 mm. 100 gram gick åt precis exakt för det är mindre än en meter garn kvar.

Hela brättet är dubbelt så den här mössan kommer bli varm och skön. Perfekt för mig som inte gillar när det blåser in i öronen. 

De vackra knapparna kommer från en gammal nedlagd kappfabrik i Kisa.

Två härvor garn till finns i min skatt så jag ska göra en halsduk eller krage som passar till mössan.

Myspys i regnrusk

Det där regnandet... 

Inte gör det mig glad precis. Det som däremot gör mig väldigt glad är två små ritande sötnosar!

Så klart jag hakade på!

Bästa regnsysslan. 

Nattpromenad

Efter en otroligt tuff vecka var det skönt att inleda helgen med en promenad.

Månen tittade ner på oss. 

I hamnen var många båtar upplysta och det var så vackert. 

I vår lilla stad är det kulturnatt och för tredje året i rad var vi och tittade och njöt av estetelevernas konsert. Det är så maffigt när alla elever sjunger tillsammans och en fröjd att höra unga talanger med så mycket glädje.

Det ger mig så mycket energi och jag vet att det också ger väldigt mycket energi till alla som står där på scenen. 

En av dem kom just hem efter en hel dags övande och två konserter. Oerhört trött och väldigt lycklig.

Det gör mig lycklig.

Som Mona-Lisa

Har du ett Mona-Lisaleende?

Det kan vara väldigt bra att ha!

Speciellt dagar då man vaknar kvart i tre och inte kan somna om, dagar då man är så däckad fram på eftermiddagen att bara mörker och tystnad är uthärdligt och dagar när getingstick kliar och irriterar på halsen.

Mitt Mona-Lisaleende har hjälpt mig många gånger.

Jag har inte stickat med telefonstolpar idag

men gör det nog i morgon och ser fram emot det. Jag stickar ett mörtnät,allt enligt Karins hitte på(se). 

Jag har inte virkat på snäckskalssjalen för ögonen gillar inte så mörkt garn idag

men jag gör det nog i morgon och ser fram emot det.

Det finns så många anledningar att le!

Och så är det roligt också. Är ditt leende mer likt Mona-Lisas än mitt?

Dagens tre

Maken trodde att jag hade försovit mig i morse och väckte mig men jag hade sovmorgon. Synd.

När jag kom till jobbet var datorn död. Stendöd. Det går inte att jobba utan dator numera.

I bilen på väg hem från jobbet blev jag stucken av en geting i halsgropen. Aj! Ont! Läskigt!

Ja ja, är man vaken så är man vaken. Är datorn död så är den, tur att jag hade långmöte idag. Lyckliga jag för halsen svullnade inte igen av sticket. Det är fortfarande obehagligt och konstigt i halsen men jag kan både andas och äta. Getingen, den är däremot lika död som jobbdatorn.

Så vad gör man av en sån här dag?

Jag tröstade mig med att köpa ett nytt koftmönster på nätet. Lopi Affection.

Förhoppningsvis finns det några nystan i min stora garnskatt som passar.

Eventuellt, eller vad tror ni?

Kampen mot november forsätter. 

24 dagar kvar nu och just den här kommer inte tillbaka.

Att använda allt, precis allt

Mösströtta än? Det är inte jag.

Igår skrev jag om att det är kul om det går jämt upp, att restgarnerna räcker till något alldeles lagom och den här gången blev det perfekt match! Svart och rött mohairfluff, svart ull och röd alpacka är nu förvandlade till en mössa med tofs. Inte en enda bit garn finns kvar och jag slapp lägga till några andra rester.

Det känns alldeles extra bra när det blir så. 

Jag fick ta till bolltofsknepet för att göra av med de allra sista resterna men det passar så bra till den här sortens mössa.

För övrigt så vaknade jag med huvudvärk i morse och så har det fortsatt hela dagen. Min plan var att göra en del skrivuppgifter ikväll men nej, det går inte. Hjärnkontoret har kopplat över till nattbemanning redan nu tror jag. Hade jag inte fått toppenrolig post när jag kom hem från jobbet så hade jag förmodligen legat och sovit för länge sedan men nu fick jag lite energi till.

Novemberpaketet i Karins Hitte på(se)!

Ullgarn, lite päls och ett mönster till något som ska värma axlarna. Åh så roligt det ska bli att sätta igång!

Mitt ide

Just nu känns det som om jag inte har någon tid till annat än att jobba och sova. Den här perioden när det är mörkt ständigt och jämt är en riktig utmaning och jag har så svårt att tycka om att det är mörkt när jag går till jobbet och mörkt igen klockan 16. Det hjälper inte hur många ljus och lampor jag tänder för jag blir liksom mörk inuti också. Jag vet att många inte alls tycker om snö men jag längtar efter den, både för att jag tycker om den rena vita världen och för att det blir ljusare. 

De här mörka kvällarna har jag vare sig energi eller lust till någonting, så jag kryper in i mitt ide av böcker, te och garn.

Suddig och regnblöt. Precis så är det.

Jag har i alla fall en liten utmaning i mitt garnide. Jag håller ju på att sticka mössor av restgarner som ni säkert läst och precis som min vän Andersson så gillar jag när det går jämt upp. Just nu är det lite besvärligt att få det att gå jämt upp efter den randiga mössan för jag har lite rött mohairfluff, lite mer svart mohairfluff, ett pyttenystan svart ull och lite mer rött alpackagarn. Hur ska jag få det här att stämma så det blir alldeles lagom till en luva? Ja, det är sånt jag funderar på. 

Man har inte roligare än man gör det liksom.

Söndagssysslor

Regniga novembersöndagar är perfekta om man vill krypa in under täcket och läsa.

Tur att jag har väldigt många böcker att läsa just nu! Massor av avhandlingar och andra kloka saker får gå först och all skönlitteratur får vänta en stund.

Regniga novembersöndagar är också perfekta att tillbringa i soffhörnet, tittandes på film och stickandes småsaker. Högen med mössor tömdes fort förra helgen men jag fyller på så fort det går.

Mestadels restgarner går åt men som vanligt finns det oändligt mycket restgarner kvar.

Garnomeras våffelmössa har nu fått eget liv hos mig, utan våfflor men med andra mönster. 

Just den här fick små falska flätor och är till ett litet barnhuvud.

Indigo i naturen

Jag hade bestämt mig för att ta bilder på Skymningshusquilten i stadsmiljö men ännu en gång fick jag se mig besegrad av det jag skapat. Det här täcket, som många andra, hade en egen plan och jag måste medge att bilderna blev fina i den här miljön.

Bilderna är tagna på Ernemarpiren i Oskarshamn. 

Nästa alla tyger som ingår i täcket är köpta i Glasgow. En rulle med 2,5 inch-remsor och en bit metervara av ett tyg kompletterades med några få indigoremsor hemifrån. 

Baksidan är limegrön polar fleece. 

Min trio av indigofärgade quiltar är klar och därmed har jag sytt 18 av 21 täcken. Gissa om jag känner mig motiverad att göra klart de tre lila och slutföra min utmaning? 

Det tar ett litet tag bara och det får det göra. Tänk - 18 täcken!

Vinnarkänsla

November är här...

Det är mörkt. 

Och ännu mörkare. Ugh!

Och jag är trött men jag tänker inte låta november vinna över mig. Jag tar kommandot! Fast jag väntar tills i morgon... för då ska jag läsa och sticka och mysa och mota bort mörkret.  Och så ska jag blogga om indigo!