En samlares dilemma

Att samla är en livsstil.

Idag samlar jag på djur, och inte vilka djur som helst förstås utan de med samlarvärde och antenner.

Vi försökte anordna tävling, men vi tröttnade på att vänta på resultatet. 

Hela förmiddagen regnade det som om himlen var öppen. Det är alltid svårt att fota regn. 

Men jag tycker det är lätt att förlåta regnet när solen speglar sig i vattenpölarna. 

Visst är det fint? Fast det tar ett tag innan ögonen ser det - solen som får molnen att skingras, nånstans där i vattenblänket.

Förövrigt så låter jag tiden gå, stickar en maska, funderar lite, dricker kaffe i mugg med hjärta på och tänker att i morgon, efter jobbet, så ska jag nog titta över mina lapptäcksprojekt. Jag ska nämligen få praktisera hos Strandskatorna! Det ska bli kul! Strandskatorna är inte släkt med Ruggugglorna om ni trodde det, men däremot med Lappmesar och Blockorrar samt en och annat Tygsparv.

Men mer om det en annan dag. 

Jag har vajsing med bloggen för mina länkar och etiketter i kolumnerna vid sidorna om inläggen syns inte, trots att inga inställningar är ändrade. Jag hittar inget om det på Bloggers sida heller, men hoppas att det löser sig. Har ni sett om andra har problem? Det viktigaste är ju att inläggen syns, och de gör de fortfarande i alla fall. Pust! 

Tack för hjälpen Ullis! Nu är allt som det ska igen :o)

Through The Loops

Idag har det varit sommar på riktigt tror jag, varmt och knappast en enda vindpust. Jag hoppas det blir många fler sådana här dagar så vi får tanka rejält inför andra delar av året.

Jag försökte fota min TTL-sjal ikväll men kameran och jag kom inte överens. Jag hoppas att det bara är tillfälligt för på måndag börjar Ulrikas fotoutmaning som jag tänkt vara med på.

Det ska bli jättekul! Superbra initiativ Ulrika! 

Ja, så var det det där med sjalen.

Den är stickad i Madeline Tosh sock, knappt 200 gram på stickor 3,5 mm.

Jag gjorde den stora varianten i mönstret.

Och eftersom det är lördagskväll och party på stan:

Klart slut illtjut!

Blöt blötare pappersmassa

Papperspåsar. Tål. Inte. Regn.

Jag trodde jag var förberedd på en skur - jag hade ju sandaler där vattnet rinner ur, och byxor som klarar högvatten. Jag hade till och med regnjacka - men vad hjälper det när grejerna jag handlat ligger i en papperskasse och jag har dryga tjugo minuter att gå?

Det började med en liten spricka och osten tittade ut. Då var byxorna lite lagom fuktiga och jag var torr under fötterna.

När jag kom hem var byxorna rejält genomblöta, fötterna uppmjukade och kassen - ja, av den var det nästan bara pappersmassa. Alla grejerna fick jag bära i famnen sista biten - fast det var svårt att ta kort på, sur som jag var på mer än ett sätt. 

För övrigt så jobbar den lille projektplaneraren i mig. Jag ska sticka Westknits Mysteri knit along och tänkte använda Madeline tosh-garner i färgerna oxblod och nejlikor. 

Den knit alongen börjar dock inte förrän 13 juli, så innan dess kanske jag ska sticka något av de här läckra Colinette prism-nystanen...

...eller av de underbara Visjöhärvorna i jeansblått? 

Hm, projektplaneraren funderar och funderar. Svåra val.

Under tiden så jobbar jag vidare på maken till Rosenlundsvanten.

Inte det sämsta. :o)

Stackars tummen

En ganska grå dag idag.

Men även grå dagar bjuder på färgsprakande små stunder. 

En fin bukett pryder bordet på altanen

och jag stickar en tumme. 

Har ni föresten tänkt på att man säger ärm till en arm men tumme till en tumme? Det kunde åtminstone heta tömme...

;o)

Mobilmjukt

Är det någon av er läsare som har åldersnoja? I så fall vill jag rekommendera ännu ett tvprogram - Seniorer på elitnivå. Det är helt underbart! Kan man ta rollatorn till diskusringen och hiva iväg skivan när man är 100 år så finns det inte mycket att oroa sig för nu. Jag blev alldeles förtjust i alla modiga och envisa idrottare med stela kroppar som ändå fixar loppet. Hurra, kan de så kan jag!

Småsömnad är en trevlig semestersyssla och ikväll blev det ett nytt mobilfodral. Karinottilia hade mönster i sitt nyhetsbrev nyligen, och när hon dessutom skickade mig ett litet kit tillsammans med en annan grej så kunde jag inte vänta med att sy.

Åh så roligt! 

En liten ficka på baksidan, prickig och fin.  

Jag har också sytt på kursmaterial idag. Och skrivit mönster. 

Och så har jag tittat på den här:

En helt blå himmel! Underbart!

Nåt som inte är lika underbart men ganska kul är den här skylten. Finns det sådana på fler ställen än i vår lilla stad? 

Ja ni förstår säkert varför skylten är så smutsig...

Lycka är att göra

Jag har just spenderat en timme framför datorn och svtplay - denna källa fylld med guld! Jag har sett K special om Par i textilkonst - en film om Raine Navin och Gunilla Skyttla, och jag känner mig alldeles varm och glad av dessa modiga och säregna konstnärer. Filmen finns kvar drygt tre veckor till och har du minsta lilla hantverkare eller konstnär i dig så rekommenderar jag den varmt.

Raine säger vid ett tillfälle, lite arg för att man måste dö en dag, att han behöver leva i minst 800 år för att hinna ge utlopp för all kärlek till trådarna i väven. Jag förstår precis vad han menar!

För egen del så känner jag en stor glädje när tvåändsmaskorna sakta men säkert blir till vacker väv.

Det är en speciell sorts lycka när arbetet växer. 

Rosenlundsvantarna heter de här redan, trots att inte ens första vanten är klar. 

Insidan är så fin att den skulle fungera utmärkt som utsida. Måste nog testa att vända på något arbete så småningom.

Idag har jag haft finbesök på min uteplats. 

Fastän jag frågade väldigt intresserat och vänligt så bara ignorerade han mig när jag frågade vem han var. Jag får väl leva i den ovissheten.

Tisdagstur

För att motverka alla former av "skittisdag" så dricker jag kaffe i nya muggarna jag köpt för halva priset, stickar några maskor på tvåändsvantarna, läser i Livets aviga och räta och då och då bläddrar i Stickmönster på Öland och 200 Fair Isle designs, samtidigt som bulldegen jäser och den mjuka pepparkakan snart är klar. Det är en toppentisdag så här långt!

Plånboksprickar

En liten prickig plånbok ska le mot mig när jag öppnar handväskan i fortsättningen.

Mönster och beskrivning finns hos Karinottilia. Rusa dit och kolla vetja.

En sew along eller två är aldrig fel!

Hela sagan om ringen

En saga - ett mysterie.

På Ravelry har man kunnat köpa ett sjalmönster i nio delar - Fellowship! The shawl, som ett mysterie - man vet alltså inte alls hur sjalen kommer att se ut utan får inledningsvis bara tips på garn och ungefärlig masktäthet. Det var många som anslöt och just nu kan man se ett 75-tal projekt på Ravelry, men jag är säker på att det kommer att bli många, många fler.

Jag valde att sticka i Alpaca silk från Marks o Kattens på stickor 3.5 mm. Knappt 150 gram gick det åt och då gjorde jag en halv extra rapport av näst sista delen.

Mönstret kan nu köpas i sin helhet, det är ju inget mysterie längre, och är på engelska men det är diagram till varje del och lätt att följa.

Så här löd sagan:

Vi började lite försiktigt med att träffa Boromir, Legolas och Gimli. Det blev ganska korta möten med dem och väntan på sagans fortsättning var otålig.

Sen kom Gandalf, Aragorn och Merry.

Vi umgicks och hade det trivsamt tillsammans, ända tills Merry och jag inte drog riktigt jämt och jag fick plocka upp så där 1500 maskor och göra om. Sen var vi sams.

  

Efter Merry mötte jag Pippin. En trevlig liten hob, fast ganska lång om man säger så¨. 

Sam var näst på tur och han bar med sig ringar. Många ringar, och eftersom jag ville dra ut på besöket så stickade jag en och en halv rapport av dem. Slutligen kom Frodo, huvudpersonen själv och tog oss över berg och dal. När alla var på plats blev det sträckbänk för hela härligheten.

För härlig är den - Fellowship! The shawl.

Vilken härlig gemenskap! 

The sky is the limit

Jag är trött. Och lite nere.

Jag upprepar min handledares ord i huvudet "De kan inte bättre, de vet inte bättre" och försöker släppa taget om sånt som tynger. Andras val och vägar vet vi väldigt lite om.

Jag rutschar ner i diket men kravlar mig upp och tar nya steg. Ett i taget.

Och tänker att himlen är allt bra fantastisk. Och lika stor som okänd och oförutsägbar.

Det är tryggt att veta att vi alla är en del av allt det där vackra och oändliga.

Hat tric

Min tredje klänning är klar och helgen har gett utdelning - och jag behöver snart en större garderob.

Medan jag sytt kläder har kära K sytt ett lapptäcke där bara bårderna är kvar. Det är så fint! Jag kanske ska härma henne lite...