Stenarnas stad

Jag ville ju se katedraler när jag kom till Barcelona - och katedraler fick jag se!

Jag hade verkligen spetsat in mig på Santa Maria del mar, en central plats i boken Katedralen vid havet.

Det är folkets egen katedral, där fattiga människor samlat och skramlat och byggt.

 Den ligger inklämd vid ett litet, litet torg, och först kände jag mig lite besviken, men när jag kom in så försvann den uppfattningen.

 Den är magnifik!

Och har ni läst boken så vet ni att en madonnafigur har en central plats, och visst fanns hon där, madonnan.

 Vacker, ung och lite vemodig.

Nästa katedral,  Catedral de la Santa Creu i Santa Eulalia, tyckte jag inte alls om.

Den var överdådig på alla sätt, svulstig liksom

 Den var visserligen under en ganska omfattande renovering, men vi såg tillräckligt av den.

 Det finns tydliga influenser från flera religioner här, och alldeles intill katedralen finns ett gammalt kloster.

 Inne på klostergården promenerade de här nyfikna filurerna omkring och kikade på oss.

Naturligtvis var vi också vid La sagrada Familia, men det var milslånga köer för att komma in, och tillbringa tid i långa köer ville vi inte så vi gick runt och tittade, och trängdes, från alla håll.

 Det är verkligen ett märkligt bygge. På alla sätt.

 Miljoner detaljer täcker hela byggnaden, som kanske aldrig blir färdig.

Tja, jag vet inte vad jag ska säga om Sagrada Familia mer än att den är märklig. Mycket märklig.

Något som däremot var lätt att tycka om direkt var Santa Maria del Pi.

 Den ligger också vid ett litet torg, och nedanför det stora och vackra fönstret var det full kommers på marknaden.

 Fönstret är ett av världen största rosettfönster och var så pampigt.

 Jag är inte säker på att fönstret nedan tillhörde Santa Maria del Pi, utan möjligen en byggnad intill för alla hus liksom tränger ihop sig och slåss om en liten yta. Slåss om en liten yta gör också duvorna. Har de tur får de ett eget litet krypin.

Jag kan inte låta bli att fascineras av allt arbete med dessa katedraler. Det finns mycket glädje, sorg, förtryck, klasskillnader och stolthet inmurat i väggarna. Tanken svindlar.

Vi tar helt enkelt och rundar av med en kopp kaffe och världens godaste giffel!

Staden i mitt hjärta

På sensommaren förra året kom jag äntligen iväg på en av mina riktiga drömresor. Länge, länge har jag velat besöka Barcelona, och jag har drömt om att strosa omkring i stora katedraler, klappa på stenar som människor för många hundratals år sedan lagt sida vid sida, och njuta av arkitekturen - både gammal och ny.

Barcelona var verkligen en dröm som slog in! Inget gjorde mig besviken!

I samma veva som vi var i Barcelona så kunde/ville/orkade jag inte blogga om resan, men nu tänker jag dela med mig av några godbitar från en stad som jag mer än gärna besöker igen och som jag varmt rekommenderar.

Att stiga ur planet och se de stora bokstäverna fick pulsen att öka. Jag fick nypa mig i armen för att försöka övertyga mig om att det var sant. Barcelona + Anette = Sant!

 Vi tog tåget från flygplatsen in till staden, och det här var det första som mötte oss när vi klev av tåget. Underbart! Så ser det inte ut på min gata hemma i stan...

På samma gata som vi bodde så låg den största godisaffär jag någonsin sett!

 Evighetslånga hyllor.

Milda makaroner! Tyghimlen!

Grabbarna fick sitt också.

 Att stå så nära en Ferrari som bara kört runt, runt är tydligen något speciellt. Toys for boys i allra högsta grad.

Snabbaste och enklaste sättet att ta sig fram var dock inte med Ferrari utan med skoter. Det fanns flera miljoner av dem och alla körde - herrar i kostym, damer på skyhöga klackar, gamla gubbar och unga tjejer.

 Ja, de var verkligen överallt.

Vi bodde på gångavstånd från stadens kärna, och promenerade mycket. Trottoarerna var rena konstverken emellanåt.

 På vågorna blev jag nästa sjösjuk.

 De här påminde mig om kakelplattor från 70-talet.

 Och de här - wow! 

 De fanns i olika storlekar och färger, och de flesta som går på dem ser de förmodligen inte ens. Jag , jag ville bara klappa dem. :o)

Till min glädje så hittade jag lite stickgraffitti också. Wild and crazy. Eller nåt.

I morgon kommer fler bilder på staden i mitt hjärta.

Genomskinlig grå

Mitt huvud är fullt av toner, toner och texter, och mest av allt poesi som är ... färglös som en tår...

Vackert, skört och viktigt. Livsviktigt. På något sätt.

Det var -22 grader i morse. Då blev jag liksom genomskinlig grå, men sen kom solen fram och bara lukten gör mig svag. Vad vore jag, utan (dina andetag) ?

Lyssna och känn - Kanske fastnar texten även hos dig?

Husnallen tycker också att det i kallaste laget och han provar Lilla Dots nya gosisar. Jag försökte säga att de är för stora, men det höll han inte alls med om. Vi har väl valfrihet och rätt att tycka vad vi vill, frågade han mig med sina stora ögon stint fästa i mina. Ja, vem är väl jag som skulle sätta mig upp mot husnallen?

Lilla Dot får helt enkelt begagnade sockor - om husnallen går med på att ta av dem. Kanske framåt våren?

Trädgårdsbänken har fått ett tjockt täcke. Hoppas den håller sig varm under det.

Himlen är genomskinlig grå blå.

Den färgen på himlen tycker jag om! Mycket faktiskt.

PS. Jag lyckades lirka av sockorna en stund i alla fall. DS

Lockande?

En del saker är väldigt lockande.

 Isvakar tillhör inte den kategorin!

Det gör däremot varma sköna stunder vid poolen.

Liksom god mat...

...och gott vin framför en sprakande brasa.

Allt detta - inklusive bad i den där vaken, vilket jag noga aktade mig för, kan man få på en spa-helg på vackra Sandvik gård. Rekommenderas!

Varmt!

Flera minnesceller

Igår skrev jag ju om historiska glimtar. Jag måste göra några till...

Minnena från Reims känns nästan overkliga. Har jag verkligen varit där, eller har jag bara drömt det?

Tur att jag har bilder - för då måste det vara sant!

Vackra Coventry har en egen plats i mitt hjärta.

Dit åker jag gärna igen.

Och jag inser att jag inte bloggat om min underbara resa till Barcelona! Det får jag nog ta och göra en dag. :o)

Historiska glimtar

Jag satt och bläddrade igenom gamla bilder och tanken slog mig, som så ofta, att tid är en konstig sak. Ibland känns saker väldigt avlägsna fastän de inte är det, och ibland känns det som något hände förra månaden trots att det hunnit gå flera år. Förklara det den som kan!

Jag hittade några quiltbilder.

Och jag hittade några stickbilder.

Och jag minns när jag tog alla de där bilderna. Visst är minnet fantastiskt!

Jag hittade också några sköna sommarbilder.

Och jag känner doften av hav...

Den hjärnan - den skulle man vilja titta in i!

:o)

Utveckling

SMHI varnade för att det skulle komma upp emot tre dm snö i natt. Bäst att ha koll på tänkte jag.

Så här såg det ut igår kl 22:

Ett tunt snötäcke.

Kl 07 i morse såg det ut så här:

Inte några 3 dm - än, men det ska komma mer snö sägs det.

Kl 08 såg det i alla fall ut så här:

-12 grader, solsken och för tillfället ingen mer snö.

Uppdaterat: Kl 16:30 och snön kommer väldigt tätt. Det är nyligen skottat med syns knappt. Konturerna börjar försvinna och snöhögarna växa.

Vi tar en grön bild också, kl 18:45. Bara lätt snöfall.

Det är verkligen spännande att ljuset blivit så olika på alla bilderna. Kameran har varit inställd på samma sätt, och ingen redigering alls är gjord. Fast snön är vit, inte orange, inte blå och inte grön. Bara vit.

En sista uppdatering. Klockan 21:30, och jag har skottat snö IGEN och svär över plogbilen som drar upp så stora och hårda vallar. Vallar som man måste ta bort om det ska finnas en chans att få ut bilen i morgon. Suck!

Jag är trött! Inte konstigt att bilden blev suddig...

Gonatt!

Pilspetspynt

Jag vill skriva några rader om det blå täcket som är på gång hemma hos mig...

Det började med att jag i höstas plockade ur alla blå bitar ur en reakorg på Husqvarnabutiken. Alla blå, oavsett hur de såg ut. De flesta bitarna var 30 cm på tygets fulla bredd, och några fanns det en bit av och några fanns det ett par stycken av. Just då hade jag inga som helst planer på vad jag skulle använda dem till, men eftersom jag kommit till blått i regnbågsutmaningen så visste jag att de skulle komma till nytta.

Broderierna från Husqvarna har jag haft sen de släpptes, och en dag fick jag idén att det skulle vara snyggt att brodera ut alla motiven i blått. Jag hittade bunten med de blå tygbitarna, och nu var projektet i full gång. Jag ville kombinera de broderade blocken med andra quiltblock, och nästa gång Kvilthäxorna ska träffas så ska det sys arrowhead-block, och visst passar det med arrowhead-block!

Det blir många blå nyanser, och blocken blir olika efter tillgång på tyg, men jag tror det kan bli bra.

Fortsättning följer...