Trött efter jobbveckan kopplar jag av med papper och tuschpenna.
Det blir vad det blir när jag låter handen rita som den vill. Tolka det som kommer ut ur pennan är ingen idé att göra.
Jag tog en sväng för att titta till havet. Det ligger kvar.
Lite is längst in i viken är allt som är kvar av vintern nu.
Har ni hört isen sjunga någongång? Den här isen sjöng inte, den knakade bara lite. Isens sång är magisk, både vacker och lite skrämmande. Lika bra att den här var tyst kanske.
Tyst och åldrande. Snart är den borta och just den här isen kommer aldrig tillbaka.
Jag tar några varv då och då på sjalen som minner både om sommar och om is.
Nu är det helg!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar